Efter min tur till Prioritet Serneke Arena och oförberedda besök hos IFK Göteborg Futsals träning tänkte jag göra en favorit i repris och titta hur Torslanda IK Futsal har det. Fast denna gång bestämde jag mig för att komma anmäld. Platsen där det hela skulle utspela sig var Klubbhuset Sporthall.

Hallen är hög i tak men det är tydligt vem som tar mest syre i rummet. Fredrik Augustins röst ekar högt i hallen när han instruerar sina spelare som för dagen är få. Fyra egna spelare från akademin och tio egna efter att Bragi Bergsson kommit som första eftersläntraren och

Andreas Bertilsson som andre. Det är måndag, ny vecka och nya möjligheter.

En tajt match mot Uddevalla har avverkats i helgen där man inte orkade med Uddevallas tempo hela matchen och förlorade med 5-1. Även om hemmamötet omgången tidigare slutade med liknande resultat, 5-0, så var det två totalt olika Torslanda som man fick se på planen. Torslanda spelade riktigt disciplinerat och gjorde det stundvis svårt för Uddevalla, som dock med rutin och skicklighet hittade nät bakom Bertilsson.

Jag hinner fånga Bertilsson snabbt i farten där vi diskuterar 4-1-målet mot Uddevalla som Hector Maravilla sköt i ribban och på Bertilssons huvud in. ”Det är ju Tobbe (Tobias Haglund) som duckar!” hinner han utbrista innan det skall bli lite avslutningsövning.

De yngre spelar mot de äldre och trots att de spelar taktiskt väldigt lika är det en tydlig skillnad mellan de båda. Hos de äldre spelar Martin Christiansson, Tobias Haglund, Fredrik Augustin, Bragi Bergsson, Fredrik Alvefelt och Daniel Gustafsson. På andra sidan står bland annat nyuppflyttade Isak Larsve och en annan 00:a, Axel Leitner. Även en 02:a är med i yngre gänget vilket gör att flera av de äldre är dubbelt så gamla.

Det skiljer ett par kilon mellan dessa två lagen och det märks också. De äldre spelar klart tuffare och rakare medan de yngre förlitar sig mer på teknik och finess. Fyra spelare tillhörande akademin är med och kör och de lyder plikttroget instruktioner från rutinerade Augustin och Haglund.

Värt är att notera att detta är säsongsstarten för fotbollssäsongen och alla spelare har fått tillåtelse att prioritera detta före. Augustin påpekar flertalet gånger att man har en bra relation med klubbarna. Han har också förståelse att de väljer fotbollen då det är där de får lön.

En sådan som Victor Edvardsen, med nio mål (motsvarande 26,5% av Torslandas mål, inte för att jag har läst på) i SFL i år gjorde kanske sin sista futsalmatch för säsongen mot Uddevalla. Nu är det Oddevold och fotboll som gäller.

Även om många kombinerar fotboll och futsal prioriterar majoriteten av laget futsalen tills serien är slut.

Målvakten som konkurrerar med Bertilsson för dagen lär jag mig ganska snabbt namnet på, Alou, också en av akademispelarna. Han gör sitt bästa för att avvärja vassa skott från Haglund, Alvefelt och de andra som får göra burpees som bestraffning om de inte gör mål.

Augustin har påpekat, och gör det även idag, att laget är inne i en ofrivillig generationsväxling. Den äldre generationen, Augustin medräknad, börjar få konkurrens av yngre förmågor. Det är nästan så att laget hade kunnat vara ett familjelag där papporna spelar med sina söner.

De nya fräscha sönerna är futsalutbildade från grunden och behärskar sporten väl. Det enda de saknar förutom eventuella kilon de kommer få med åren är just erfarenhet. Något man måste få genom att vara med i SFL, där spelet går betydligt snabbare och är tuffare än på juniornivå. Man vill inte stå med ett lag med oprövade supertalanger i framtiden.

En av dessa många talanger är Isak Larsve, född år 2000, som jag tidigare nämnt. Jag skrattar till lite när han helt orädd går in i en duell med Tobias Haglund och klarar sig förvånansvärt bra.

Samme Haglund bestämmer sig dessutom för att göra en resolut rensning som resulterar att min fotograf nästan blir nedskjuten, han missar men sätter istället min datormus. Han kan förvänta sig en väldigt bitter kommentator nästa match mot Skoftebyn. Det kommer vara lätt att såga denne herre vid fotknölarna. Varför inte Augustin delar ut burpees som straff för händelsen undrar jag än.

Träningen är på väg mot sitt slut och de yngre vinner över de äldre. Dock är det symboliska hopplockande av bollar och västar något som sköts av vinnarna när hallen börjar fyllas av nästa grupp som skall träna. Ett gäng innebandyspelare börjar plocka upp sarger och jag förstår att detta inte är något jag skall bevaka.

Jag tackar Fredrik Augustin och får en pratstund med den alltid lika rappe Andreas Bertilsson som alltid har något att säga innan jag åter igen sätter mig i bilen och börjar tänka hur jag skall summera det hela.

Ett ord slår mig. Framtid. Detta är framtiden. En levande futsalförening där fokus inte bara är på att gå så långt i SFL som möjligt utan fostra och ge unga spelare chansen att växa inom en sport som kommer att bli större och större. Fredrik Augustin, Tobias Haglund eller Andreas Bertilsson kommer inte bli några futsalproffs. Däremot kommer de fostra framtidens proffs, där sportens status är lik handbollens eller innebandyn och spelarna får betalt.

Det är just detta som kommer göra att Torslandas namn kommer leva kvar länge i futsalkretsar och inte försvinner på sikt. I Torslanda finns framtiden redan idag.

 

1 KOMMENTAR

Kommentera