Originalfoto: Leo Hynninen

Sveriges uppladdning inför det nyligen avslutade EM-kvalet (premilimanry round) var minst sagt imponerande och de svenska damerna reste till Nordirland med ett stort självförtroende.

Ett tajt gäng, skapat av målinriktade spelare och förbundskaptensduon Muffe Bajraktarevic och Patrik Persson, fullt med självförtroende drog igång sin första tävlingsmatch med buller och bång. Seger mot gruppfavoriten Nederländerna och utgångsläget såg genast bra ut.

Framgångssagan fortsatte när även Nordirland besegrades (något mer väntat) och Sverige toppade gruppen inför den sista, avgörande matchen mot Belgien. Det här var verkligen en framgångssaga som aldrig tycktes kunna få ett slut. Sverige var fortsatt ett obesegrat landslag sedan starten tidigare i år.

Oj, vad man såg fram emot den sista avgörande matchen mot Belgien. Vad kunde egentligen Belgien sätta emot vårt ostoppbara landslag, tänkte jag. Men… Hur kunde jag ens låta mig tänka så? Jag har ju helt ärligt inte den blekaste aning om vad de belgiska damerna tidigare åstadkommit i sina karriärer och landslagsspel. Hur kan jag då måla upp Sverige som den solklara vinnaren? Men jag visste vad Sverige hade åstadkommit, och någonstans i mitt huvud räckte det för mig.

Förutsättningarna inför den sista avgörande kvalmatchen var glasklara. Oavgjort eller seger och gruppsegern var klar. Det är väl inga problem för vårt förlustfria landslag? Eller?

Belgien startade bäst och kunde gå upp i både 1-0 och lite senare 3-1. Nej, nej, nej. Var det nu det roliga skulle ta slut? Men det hade ju trots allt inte varit hela världen, eller hur? Ingen skulle ju klandra de svenska damerna för att förlora den sista matchen. Det här var trots allt deras allra första tävlingsmatcher, och hur kan man kräva ett avancemang då? Nej, de har imponerat stort och även om vi skulle förlora mot Belgien ska de hyllas. Och kanske är det jag som på något vänster i mitt huvud satt helt orimliga krav.

Men Sverige vände. Och som de vände den här matchen. Det som såg oroligt ut blev till slut en överkörning. Det var med råge Sverige vann matchen (8-3) och tog sig vidare till nästa steg i EM-kvalet, och kanske var de aldrig ens oroliga själva. Tre raka segrar och fortsatt obesegrade. Otroligt!

Det finns liksom inte ens en ursäkt kring att något av motståndarlagen ”aldrig presterat i Europaspel”, för det har ju inte Sverige heller! Sveriges damlandslag har ju inte ens funnits i ett halvår. I april spelade de sina första matcher. I augusti vinner de sin EM-kvalgrupp.

Jag kan inte nog trycka på vilken prestation NI stod för. Ni visade att man visst kan sätta orimliga krav på er, för att i era huvud var det inte alls orimligt. Ni visade att man SKA ha stora förhoppningar om framtiden, för så här bra är det svenska damlandslaget. Ni visade att ni fanimej inte bara är ute på den stora scenen för att se och lära, utan Sverige är på planen för att vinna matcher. Det är en sak som är säker.

Som man längtar till fortsättningen på den här resan.