Det blev en tredjeplats i Nordic Cup för Sverige. En placering sämre än i fjol. Därmed är också landslagsåret 2019 stängt – och härnäst väntar EM-kval i januari. Gav då Nordic Cup Matija Dulvat de svar som han hade hoppats på? Här är i alla fall mina.

Norge-matchen, premiären, kändes verkligen som en typisk premiärmatch. Den vill vi helst glömma, snarast möjligt. 1–2 mot våra grannar i väst känns väl, milt sagt, sådär.

I match nummer två kom segern. Mot Grönland, visst, men ändå. Det var skönt att se något som liknade proppen ur och Sverige fick även göra lite mål. Väldigt kul att se Adnan Cirak och Ayoub Abassi i den matchen. (Mer om det snart, först lite om fortsättningen av turneringen.)

Därefter stod Danmark på schemat. Den första halvleken gav väl inte många, om ens några, positiva svar för tränarteamet. Ingenting talade för någon svensk poäng, faktiskt. Men Sveriges andra halvlek är riktigt fin. Det var som dag och natt – och man lyckades vända på steken och vinna matchen.

Så kom också avslutningen. Den på förhand allra tuffaste matchen och den matchen man hoppades få bli en final. Det blev det också. Finland mot Sverige där vinnaren stod som segrare av Nordic Cup. Visserligen räckte oavgjort för Finland men man vann ändock med 3–1.

Finland är bättre än Sverige. Så är det bara. Finland saknade några tunga namn, och det gjorde Sverige också. För Sveriges del kanske det märktes lite mer. Det var, totalt sett, kanske lite för många nya namn runtom i fyrorna och dessutom drogs nyckelspelare som fanns på plats med skador och satt på läktaren.

Det blev förlust och en tredjeplats. En placering sämre än i fjol. Ett hack ned även prestationsmässigt? Ja, det är frågan. Det är säkerligen något även Matija Dulvat funderat på, just det där vilka kliv man tagit under 2019.

Landslagsåret är nu stängt. Men nästa gång man ses är det skarpt läge återigen. Vad gav Nordic Cup, som trots allt var den sista uppladdningen inför EM-kvalet, för svar?

Här är i alla fall de svaren som jag fick från de här matcherna:

+ Adnan Cirak
Man kan inte tro att det var mindre än ett år sedan Cirak gjorde entré i det svenska landslaget. Gör, precis som i SFL, mycket mål och är otroligt viktig för Sverige av just den anledningen. Känns som hans insatser senaste tiden gjort att han lär vara väl inristad i Dulvats kommande trupper.

+ Debutantduon
Sverige hade med totalt fyra spelare som gjorde sina första landskamper under Nordic. Hampus Furublad, Ayoub Abassi, Alan Arslan och Jesper Nilsson. Jag måste säga att jag imponerades speciellt mycket av de två förstnämnda, Furublad och Abassi. Två spelare som haft en otroligt bra säsongsinledning i SFL i respektive klubblag och därmed också kommer in med ett stort självförtroende. Abassi var visserligen i flera fall lite väl sugen på att göra det på egen hand, men överlag visade han upp många spännande sidor.

+ Fehim Smajlovic
Smajlovic har varit med länge, åtminstone i futsalsammanhang, i det svenska landslaget. Men samtidigt har det alltid funnits väldigt många andra som setts som de lite större namnen. I frånvaron av ett gäng spelare kändes det som att Smajlovic klev fram och tog ett större ansvar.

– Dalarna
Alltför djupa dalar kommer man inte ha råd med i kommande EM-kvalår. Övriga nationer blir även de allt starkare med tiden, för trots allt är inte Sverige ensamma med att ta stora kliv med en kunnig förbundskapten vid rodret. Insatser, som till exempel mot Kroatien i VM-kvalet, visar vilken extrem kvalité som finns i det här laget. Men dalarna kan vara alltför djupa. Visst saknades några viktiga pjäser under Nordic, men även i EM-kvalet kan skadorna hålla dessa spelare borta.

Kul är det oavsett med landskamper. Men nu ser jag verkligen fram emot lite ligafutsal igen. Nu kör vi!

David Gerd
Ansvarig utgivare/chefredaktör Futsalmagasinet