Är det något vi med största säkerhet vet här i livet så är det att allt har sin början och allt har sitt slut. Kanske lite väl djupt att börja en text, men det är också något jag gillar. Ni som följt mig lär ha märkt min kärlek för både sporten futsal men också långa välformulerade (i alla fall enligt mig) artiklar.
500 artiklar på 521 dagar är inte något man skojar bort. Däremot har aldrig kvantiteten varit något som drivit mig. Givetvis är det en klyscha, men för mig är kvalité viktigare än kvantitet. I min roll som artikelförfattare och redaktionschef på Futsalmagasinet har mitt mål alltid varit att underhålla er läsare.
Underhålla genom avslöjanden, berättande reportage och vinklar som andra inte funderat på. I mångt och mycket tycker jag att jag lyckas. Ute på mina många utflykter till olika hallar i detta rike har jag träffat spelare, ledare, domare, funktionärer, föräldrar, publik och så mycket mer.
Jag har träffat personer som med stor passion berättat om sitt intresse för Sveriges snabbast växande inomhussport. Trots ständiga problem med halltider, politiker som inte vill erkänna sporten och många fördomar är det med en stort leende och underbar intensitet man berättar om hur fantastisk sporten ändå är.
En sport som kommer att växa och ta över världen. Okej, kanske inte ta över världen, men nog kommer den ta allt större plats i samhället. Hur stor plats är något vi själva avgör.
Jag har skrivit, fotat, intervjuat, spelat in podd, klippt video och mycket annat bakom kulisserna. Det har alltid funnits något att göra. Redan i tidigt skede har det funnits ett stort förtroende från Marcus och David Gerd som inte bara låtit mig styra innehållet på sidan utan även gett mig inflytande i frågor kring vilken riktning sidan skall ta.
På Futsalmagasinet har det också funnits många fina kollegor som förgyllt min tillvaro. Självklart måste jag nämna Krister Melin som är snabb som en kobra när det väl finns en nyhet att skriva om.
Tillsammans med er, alla läsare, har ni gett mig kraft att fortsätta skriva artiklar dag in och dag ut. Tack för alla reaktioner på sociala medier, tack för alla kommentarer och tack för alla meddelanden.
Som ni säkert har märkt redan är det med en stor nostalgi jag berättat om denna fantastiska resa som nu skall få sitt slut. Kanske anade ni det redan i artikelns första mening där jag skriver att allt har sin början och allt har sitt slut.
Jag kommer alltså att lämna ett projekt som varit en stor del av mitt liv de senaste två åren, ett projekt jag älskat och lagt ner min själ i.
Förhoppningsvis har det inte varit förgäves. Jag hoppas att ni njutit av resan lika mycket som jag har gjort.
Det är dags för mig att säga adjö. Vi får se vad som väntar härnäst. Är det något ni borde ha lärt er av mig så är det att allt kan hända i BW:s värld.
