Igår kom så till sist den inte helt oväntade nyheten att Charbel Abraham och svenska herrlandslaget i futsal går skilda vägar. Efter det misslyckade EM-kvalet var det inget annat att vänta och när det dröjer tre år till nästa mästerskap är det dags för ett nytt ledarskap. Jag har emellanåt varit kritisk till den taktiska disponeringen som Abraham haft men tycker ändå att han, efter resurserna, gjort vad han kunnat. Svensk landslagsfutsal har tagit steg med honom, men nu behövs nästa nivå.

Tack för allt, Charbel!

Det är lätt att bli lite konspiratorisk när du läser den här bloggen, att jag skrivit den i rent propagandasyfte åt mig själv för att marknadsföra mig själv som förbundskapten (vilket är lika delar på skoj som på blodigt på allvar). Självklart skulle jag inte backa om frågan kom och även om jag tror på mig själv och mina egna förmågor (vem skall annars göra det?) så skall inte denna blogg enbart handla om mig själv. Istället hade jag tänkt spekulera i vem nästa förbundskapten skulle kunna vara ur ett lite bredare perspektiv.

* * * * *

Vem är han då, som blir nästa förbundskapten?

Ja, för det kommer att bli en han. Inte så mycket för att kvinnor skulle vara sämre futsaltränare än män (kanske till och med tvärtom), utan snarare för att de lyser med sin frånvaro. Jag säger som futsalhelgonet Ove Holmberg brukar säga – Kvinnor, se det som en uppmaning och inte ett hån, för ni behövs inom svensk futsal!

Jag satt igår kväll och försökt precisera vem vår nästa förbundskapten kan tänkas vara. Inte så mycket en diskussion kring namn, utan mer personliga egenskaper, kvalifikationer, bakgrund och dylikt. Det har också handlat om att speca upp vad jag INTE tror att vi behöver eller vad som helt enkelt inte är realistiskt.

Jag vet att det är många som höjt rösten om att vi skall plocka in tränare utifrån, förslagsvis från Spanien eller Italien, som med sina kunskaper kan ta svensk futsal till nästa nivå. Även om det är en lockande tanke tror jag både att den inte är möjligt och att det inte är säkert att det är rätt lösning för oss. Dels är det en ekonomisk och logistikmässig aspekt – Har vi verkligen råd att anställa en välmeriterad utländsk tränare? Varför skulle han i så fall välja att gå till ett så pass underutvecklat futsalland som Sverige? Hur passar han in i den svenska ledarskapsmodellen? Hur bra koll har han på våra svenska spelare?

En annan aspekt är att jag inte nödvändigtvis tror att den spanska / italienska / brasilianska / ryska modellen är något som passar oss. Vi har helt andra förutsättningar och det är det vi har att förhålla oss till. Vad som funkar utomlands funkar inte nödvändigtvis i Sverige. Den näsbrännan fick just Charbel Abraham uppleva i senaste EM-kvalet, där vi skulle spela ”som de gör ute i Europa” och att ”lågt försvarsspel och kontringar bara funkar i SFL, men inte internationellt”. Ödets ironi skrattade elakt när vi åkte ut mot ett Montenegro som hade lågt försvarsspel och kontrade sönder ett naivt svenskt landslag som inte spelade efter våra resurser, utan vad vi VILLE göra. Det är en stor skillnad.

Jag tror inte heller nödvändigtvis att vi skall plocka in en välmeriterad inhemsk tränare eller gammal landslagsspelare heller för den delen. Dels för att sporten fortfarande är så pass ung i Sverige att det är svårt att ha någon med den typen av meriter, men dels också för att det krävs ett annat ledarskap för att ta svensk futsal till nästa nivå. Det handlar inte om mängden SM-guld, utan om personliga egenskaper och rätt kvalifikationer, tror jag.

* * * * *

Med det sagt, vad tror jag vi behöver för typ av förbundskapten?

Utbildad futsaltränare
Snorviktig punkt. Vi kan inte ha en välmeriterad fotbollstränare som aldrig varit i närheten av en inomhushall. Det är givetvis ingen nackdel om tränaren i fråga har relevant fotbollstränarutbildning, men har de inte ingen tränarkurs i futsal under bältet är de automatiskt diskvalificerade.

Ja, det finns synergieffekter mellan de båda sporterna, men i grund och botten är de olika. Det behöver tränaren förstå och ha adekvat utbildning för. Nu har ju vi bara en baskurs i Sverige (vad jag hört skall en UEFA B-utbildning köras igång hösten 2018), men det är väl någon slags grundläggande nivå vad jag tycker att tränaren skall ha i bagaget. Sedan ser jag gärna att personen i fråga har annan ledarskapsutbildning, förhoppningsvis idrottsinriktad, men futsaltränarkursen är någonstans den nödvändiga basen.

Jag tror också att det är viktigt att fokuset ligger på att det är en TRÄNARE. Med stora bokstäver. Det skall inte vara en spelande tränare eller en spelare som bara hoppat upp på tränarbänken utan att ha gått utbildningar, utan en tränare som fokuserar på att vara tränare. Som ser det som sin profession. Att vara träna spelare är ett hantverk.

Prioritera futsalen
Sporten kan aldrig utvecklas om den ständigt får stå i skuggan av storebror fotbollen. Jag har hört att det finns flera spelare i SFL, däribland de som just nu slåss om SM-guldet, som ”försvinner” så fort fotbollen ställer krav. Då gäller detta alltså spelare som väljer att spela division 2-3-fotboll framför att slåss om ett SM-guld i annan sport. Så kan vi givetvis inte ha det, framförallt inte på ledarnivå.

Ett av Charbel Abrahams knepigaste beslut var att han kombinerade sitt förbundskaptensuppdrag med att vara tränare för ett fotbollslag. Det skapade ofta intressekonflikter och att i alla fall jag tvivlade på var hjärtat egentligen fanns någonstans. Jag förstår att det för hans skull var av strikt ekonomiska skäl, vilket är förståeligt, men det skapar ett bekymmer då spelarna antagligen tänker och gör likadant. Varför ska jag som spelare prioritera futsalen när inte ens vår förbundskapten gör det?

Det är givetvis OK om tränaren i fråga både kan fotboll och futsal och emellanåt ha ett uppdrag inom ”den andra sporten”, men det får ju inte under några som helst omständigheter ske SAMTIDIGT.

Är du huvudtränare för ett fotbollslag?
Bra, då tar du inget uppdrag inom futsalen förrän det uppdraget är slut.

Vill du vara coach för ett futsallag?
Kanon, men ta då inget fotbollsuppdrag som du kör parallellt.

Det handlar inte om att låsa tränaren, utan att de skall fokusera 100 % på sitt nuvarande uppdrag. Det är som sagt helt OK att både vara fotbolls- och futsaltränare, men inte båda uppdragen samtidigt på ett parallellt sätt. Det förtar fokus från uppgiften och ger ett oseriöst intryck utåt sett. Givetvis behövs det bättre ekonomiska förutsättningar från SVFF för att genomföra detta, det är jag helt med på, men någonstans måste också den tilltänkta förbundskaptenen förstå att det inte går att dubblera med en sådan viktig post.

ANNONS: Här hittar du oddsen för SM-slutspelet

Ambassadör
Som förbundskapten för ett U-land inom futsal som Sverige ändå är så är uppdraget betydligt mer komplext än att ”bara vara tränare”. Denna person behöver vara en ambassadör för svensk futsal och jobba, tillsammans med förbundet, för att höja nivån på nationell och lokal nivå för att ge resultat internationellt. Våra framtida landslagsspelare finns ute i klubbarna och därför blir det viktigt att ha ett nära samarbete med dem, besöka dem regelbundet och förstå deras vardag. Att ha en god dialog med klubbarna, spelarna och deras tränare kommer bli oerhört viktigt. Futsalen växer, men är ännu så pass liten att vi inte har råd med interna stridigheter. Fotbollen har råd med det, fotbollens image skadas inte av det, men för futsalen skulle det vara förödande.

Jag tror att vår förbundskapten behöver bli införstådd i att det inte räcker att ta ut spelare, ha landslagssamlingar och spela matcher, utan även vara en visionär och jobba med svensk futsal ur ett bredare perspektiv. Kanske med utbildningar, kanske med att hjälpa klubbarna eller dylikt. Framförallt att vara en ambassadör som jobbar med dialog, det tror jag kommer vara A och O. Som är beredd på att ta in hjälp och som är totalt prestigelös i det. Vi har inte råd att ha en förbundskapten som jobbar själv på sin kammare och som inte vågar ta in råd i rädsla av att förlora sitt ansikte. Därför tror jag också att en framtida landslagsledning är mer än bara en förbundskapten, utan snarare ett ledarlag där deras olika egenskaper gynnar svensk futsal.

Realist
Jag tror att vi behöver en förbundskapten som är mer av en krass realist än en naiv drömmare. Med det sagt så menar jag inte att personen i fråga inte skall ha drömmar, det ingår ju trots allt i idrottens koncept, men att vi inte skall jobba efter drömscenarion utan arbeta med det vi faktiskt har.

Jag skrivit om det innan men jag tycker att Charbel Abraham var naiv när han ville spela en speluppbyggnadsorienterad futsal med högt press-spel, speciellt med tanke på att det bara var en blek kopia på förlagorna. Han baserade sin spelfilosofi efter vad han ville göra, inte vad som var möjligt med materialet som fanns. Det var också därför vi blev så brutalt avklädda när det faktiskt gällde. Sverige är inte Spanien och vi måste förstå att vi har andra förutsättningar. Det är det vi har att förhålla oss till.

Vi behöver ha en förbundskapten som drömmer om mästerskap, men som ARBETAR efter realistiska förutsättningar. Som förstår vad vi har för material och har verktygen för att nå resultat. Kort och gott – En tränare som är duktig på att optimera våra styrkor och minimera våra briser.

Strategisk lagbyggare
Nästa mästerskap är om tre år. Det är en lång tid och många av de som spelat i landslaget kanske har gjort sitt. Därför gäller det att vi tar in en förbundskapten som kan bygga ett nytt, slagkraftigt, landslag på sikt. En tränare som bygger för framtiden och väljer spelare efter det, men som också är en strateg.

Inte helt lätt att göra, men eftersom vi inte har råmycket material att välja på så kräver det att det är en förbundskapten som är lite finurlig och van vid att bygga med små klossar för att nå storverk. Med tanke på att förbundskaptenen inte jobbar med sina spelar kontinuerligt, så som en klubbtränare gör, så är det av vikt att denna person kan tänka och arbeta strategiskt på både kort- och långsikt.

* * * * *

Med detta sagt, har jag några namn som skulle passa?

Eftersom jag inte får nämna mig själv så väljer jag att passa frågan. Jag tror helt enkelt inte nödvändigtvis att det måste vara ett känt namn, någon gammal landslagsspelare, utländsk tränare eller dylikt, utan att det mer handlar om en person som passar in på kravprofilen jag ställt ovan. Det gläder mig att höra att SVFF tittar brett på frågan, det gör också att de ser över hela verksamheten i en förhoppning om att göra det som är bäst för svensk futsals framtid.

Men jag väntar ändå på att du ringer mig, Per Broberg

* * * * *

Om du har något tips, synpunkt eller annat att diskutera med mig får du gärna kontakta mig via johan.solinger@futsalmagasinet.se – Skicka mig en tweet på @johansolinger eller varför inte besöka min officiella hemsida www.johansolinger.com

På återseende!

LÄS ÄVEN: Dags att döda fem myter om träning

KOMMENTERA GÄRNA

Please enter your comment!
Please enter your name here
This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.