För lite drygt en veckan sedan avgjordes UEFA Futsal Cup. Efter den mest (?) ojämna finalen genom tiderna, åtminstone om du tittar på resultattavlan, stod Inter Movistar från Madrid som segrare. Siffrorna skrevs till sist till hela 7-0 mot portugisiska Sporting CP.

En utklassningsseger som på många sätt och vis gör att sportens legitimitet som proffsidrott går att kritisera (i vilka andra bollsporter vinns en final med liknande siffror?), men det är inte det jag skall behandla i dagens blogg. Istället skall vi kika lite närmare på HUR det kunde hända, att ett lag som Sporting CP, ett av Europas bästa futsallag, så fullständigt klappade i genom i årets viktigaste match.

Ni som läst rubriken kan säkert redan lista ut var jag vill komma – Målvaktsspelet.

* * * * *

Trots en stor Sporting-dominans tidigt i matchen lyckades Inter Movistar att sätta 1-0 genom en kontring efter cirka sex minuter. Ett mål som var otagbart för portugisernas målvakt Marcão, men han skulle senare få bli den definitiva syndabocken för sitt lag.

I slutet av första halvleken, i ett läge då matchen fortfarande står och väger, har Inter Movistar på bollen på högerkanten. Ricardinho spelar bollen på ytan till Lolo (se bild nedan).

Observera målvakten, nämnda Marcão, i den röda cirkeln och hans utgångsposition. Han står alltså vid den bortre stolpen när bollen spelas in på deras vänsterkant och har en bra bit till den närmaste stolpen.

En viktig aspekt när du är futsalmålvakt är att ta den första stolpen vid lägen som dessa. Anledningen är att det är betydligt svårare och krävs mycket skicklighet att i ett pressat läge göra mål direkt på den bortre stolpen. Detta för att vinkeln förstås är mycket snävare än den är mot den främre stolpen, men också för att det krävs mycket kraft och precision att i ett pressat läge avlossat ett skott som går innanför målramen mot den bortre. Den närmaste stolpen är därför lättare som anfallande lag i ett läge som ovan.

Därför är det av största vikt att täcka den närmaste stolpen, för att helt enkelt göra livet surt för anfallande lag.

Lite längre fram i samma konsekvens (observera matchuret, det har inte ens gått en sekund sedan förra bilden). Marcão har insett faran och försöker gå mot den borte stolpen. Samtidigt laddar Inter Movistar Lolo bössan…

… Och Pang! 2-0!

Observera återigen matchuret. Mellan dessa tre bilder har det gått en dryg sekund. Som ni förstår går det oerhört fort i futsal, inte minst på den absoluta toppnivån som denna match ändå är i från. Att då som målvakten Marcão stå vid den bortre stolpen när bollen spelas på den främre är direkt oförlåtligt. I dessa lägen skall han redan stå vid den främre och fokusera på att täcka och göra sig stor, medan hans medspelare fokuserar på att plocka upp den bortre stolpen. När han redan från början har helt fel utgångsposition så orsakar detta problem eftersom han vare sig hinner dit i tid eller hinner använda rätt målvaktsteknik.

Kontentan blir ett onödigt baklängesmål i ett relativt sett ofarligt läge.

Men detta var vara början på Marcãos mardrömsdag…

* * * * *

Nu är vi inne tidigt i den andra halvleken. Inter Movistar har en frispark precis utanför straffområdet. Titta extranoga på målvakten och hur försvaret är uppställt. Två grönklädda Sporting CP-spelare täcker första stolpen, men det gör också Marcão. En till Sporting-spelare täcker den bortre, men vem tar hand om den centrala ytan?

Ricardinho är en av världens bästa futsalspelare och märket givetvis denna tabbe från Sporting CP. Han passar bollen bakåt till en framstormande Rafael som hittar den centrala ytan och dundrar, i princip i tom bur, in 3-0.

Här ser ni tydligare hur fel Sporting ställt sig på frisparken. De två Sporting-spelarna tar hand om första stolpen och eventuell press på bollhållare, medan grönklädd spelare längst till höger tar den bortre.

Problemet är att Marcão, av någon oförklarlig anledning, bestämt sig för att ställa sig BAKOM sin medspelare som täcker första stolpen. Detta innebär att han till att börja med inte ser bollbanan, men ännu mindre täcker han den centrala ytan av målet, det som borde vara hans uppgift eftersom han har spelare som täcker hans stolpar. Som ni kan se på ovanstående bilden är det ett stort hål MITT I MÅLET som är busenkelt att träffa. Det krävs inte ens ett bra skott och nu har portugiserna en tuff uppförsbacke.

Men det skulle bli värre…

* * * * *

Bara någon minut senare är det en ny fast situation utanför Sportings straffområdet. Torde vara ofarligt, i alla fall för ett direktskott, men låt inte detta lura er.

Precis som på den förra frisparken passas bollen bakåt (borde de inte läst denna variant vid det här laget?). Mario Rivillios kommer med fart när han tar emot bollen, samtidigt som den grönklädda i Sporting är stillastående. En dålig utgångspunkt för ett bra försvarsspel.

Mario Rivillios tar sig förbi två Sporting-spelare och fortsätter att avancera…

… Utnyttjar det faktum att sista försvarsspelaren halkar och är nu så gott som ensam med målvakten Marcão och kommer dessutom med fart.

Marcão försöker göra det rätta och kommer ut för att lösa situationen. En viktig sak att göra vid denna typ av ageranden är att göra sig stor, så att det blir svårt för anfallande spelare att träffa målramen.

Det innebär att du behöver stå på benen så länge som möjligt, men…

… Den lektionen tycks Marcão helt ha missat.

Som ni ser har han redan påbörjat rörelsen med att gå ner på knä. Mario Rivillios i Inter Movistar ser givetvis detta och det gigantiska hål som Marcão lämnat ovanför sitt huvud…

… Och ett nytt pang hörs i Kazakstan när han gör 4-0 till Inter Movistar tidigt i den andra halvleken. Som ni ser på ovanstående bild är det inte många rätt Marcão gör i denna situation. Han går ner på knä för tidigt, vilket ger Mario Rivillios chansen att hitta luckan, samtidigt som Marcão inte ens försöker ta upp händerna för att göra det svårt.

Må så vara att försvarsspelet av utespelarna inte heller var något att hurra för, men mildrar dessvärre inte målvaktens fatala ingripanden.

Förutom 1-0, som jag menar på är resultatet av en fin kontring, så är alla dessa tre mål i någon eller mycket stor mån kontentan av dåliga målvaktsaktioner. Det är basala tekniker som missas. Täcka närmaste stolpen, inte ställa sig bakom medspelare på frispark, inte sälja sig för tidigt med att gå ner på knä, missa att sträcka upp händerna i luften… Ja, listan kan göras lång.

Dessa tabbar får ödesdigra konsekvenser för Sporting CP i finalen. Vi är bara inne i början på andra halvlek och redan 4-0 till motspelarna. Detta tvingar Sporting-tränaren Nuno Dias att spela jokerspel resten av matchen för att komma ikapp, något som Inter Movistar utnyttjar skoningslöst. De resterande tre målen är alla resultat av omställningar där de med lätthet prickar den tomma målburen.

Det är inte utan att jag funderar på vad som hade hänt om Marcão hade varit en bättre målvakt och hållt nere siffrorna till 1-0. Hur hade matchen då utvecklats?

Svårt att spekulera i förstås, men att han har en stor del i Sportings totala genomklappning är självklar.

* * * * *

En annan intressant detalj från finalspelet i Almaty är hur målen kommit till.

Totalt spelades det fyra matcher i Kazakstan mellan Inter Movistar, Sporting CP, Ugra Yugorosk och Kairat Almaty. Vi fick under dessa matcher vittna 25 mål, men det är inte det som är mest intressant.

Av dessa 25 mål gjordes hela 11 stycken, alltså 44 %, via speluppbyggnad. Med andra ord med bollen i sitt innehav och ett kontrollerat spel för att hitta luckor i motspelarnas försvar. Det är onekligen ett trendbrott då omställningar och fasta situationer varit en dominerande kraft för att nå resultat på högsta toppnivån. Detta innebär att speluppbyggnaden är den enskilt vanligaste sekvensen där det blir mål.

Fortfarande görs det dock fler mål via omställningar och fasta situationer tillsammans när vi räknar ihop dem, 56 %, men ensamma når de inte upp i antalet gjorda mål som görs i uppställt spel. Detta innebär framförallt att det inte längre lönar sig i samma utsträckning att ligga lågt i sitt försvarsspel och sedan kontra in mål.

Betyder detta då att omställningar och fasta situationer har blivit meningslösa?

Nja, knappast. Det görs fortfarande mycket mål på dessa sätt, men det är som sagt tydligt att det inte längre är lika lönsamt som tidigare. En stor anledning kan vara att lagen som bygger sitt spel på just speluppbyggnad har en mycket mer kontrollerad metod med låg risk. Detta innebär många enkla och korta passningar där de inte tappar bollen i onödiga lägen.

Om trenden håller i sig återstår att se, men onekligen intressant.

* * * * *

En annan intressant detalj från finalspelet är i vilka matcher dessa 25 mål gjorts.

Semifinalerna var överlägset målsnålast, endast 8 mål gjordes i de båda semifinalerna tillsammans. Det ger ett snitt på fyra mål per match. Finalen och bronsmatchen däremot bjöd på hela 17 mål och ett snitt på 8,5 mål (då har jag inte räknat med straffläggningen från bronsmatchen i kalkylen).

Vad kan det bero på?

Den enkla analysen är att semifinalerna var mer tillknäppta historier då mycket mer stod på spel och allt gick att förlora, men att i finalen var båda lagen garanterade medalj. I bronsmatchen fanns det definitivt inget att förlora för något av lagen, vilket medförde fullt blås framåt. Hela tio mål fick vi se mellan Kairat Almaty och Ugra Yugorsk, exklusive straffläggningen.

* * * * *

Johan Solinger är en utbildad futsaltränare från Göteborg som för tillfället är klubblös. Han har läst tränarskap och ledarskap på Halmstad Högskola och innehar även ett UEFA A-diplom på fotbollssidan. Han är även nyckelinstruktör på Göteborgs Fotbollsförbund där han bland annat håller i talangträningar för futsalsspelare.

Om du har några synpunkter eller tips eller vill komma i kontakt med Johan kan du kontakta honom via e-post på johan.solinger@futsalmagasinet.se 

Du kan också följa honom på Twitter under namnet @johansolinger alternativt hans officiella hemsida www.johansolinger.com