Daniel Skarp. Foto (bakgrund, arkivbild): Ted Malm

Vi lever i en tid då jämlikhet är ett ämne viktigare än de flesta. År 2020 tycker man att man borde kommit längre, på många håll. Idrotten är inget undantag. Inom svensk futsal har vi med utgångspunkt från de senaste dagarnas händelser en ypperlig möjlighet att faktiskt påverka på riktigt. Om vi vill. Möjligheten har väl sällan, eller aldrig, varit bättre än just idag.

Viktigt att notera – denna krönika är skriven av undertecknad i ett privat sammanhang och har inget med uppdraget som vice ordförande inom IFK Göteborg Futsal att göra. Även om det såklart finns åsikter även inom nämnda förening som är närbesläktade. Konstigt vore annat.

I samband med Folkhälsomyndighetens skärpta allmänna råd som – såklart påverkade idrotten – blev vi inom svensk futsal pinsamt påminda om hur ojämlik fördelningen av resurser, engagemang, och viljan att uppnå en likartad vardag mellan våra dam-, och herrspelare är.

Ja, de olika ligorna är, och har, olika förutsättningar och ja, med utgångspunkt från detta så måste man ta det beslut som tas. Problematiken ligger dock inte i detta utan problemet ligger i hur man över tid har agerat på ett sätt som gör att man nu tvingas särfördela damer och herrar. Att man just – måste – ta ett sådant beslut är kärnan i problematiken.

Svensk damfutsal har under många, många år kämpat för sin existens, sin plats och sina villkor. Jag som dagligdags är engagerad inom Blåvitt Futsal är stolt över på vilket sätt som vi – alltid – strävar efter att ge vårt damlag samma förutsättningar som vårt herrlag. I vår värld är allt annat än jämlika villkor fullkomligt främmande.

Våra damspelare har lika stort hjärta, lika stort engagemang och lika stor vilja att utöva sin idrott som våra herrspelare. Att inte kunna ge damerna samma förutsättningar att spela matcher, och träna, under den period som ligan nu är pausad, känns både tråkigt, tragiskt och inte minst anmärkningsvärt. Anmärkningsvärt i den mån att man från förbundets sida redan för längesedan borde ha styrt upp damernas seriesystem, och förutsättningar.

Jag skrev följande för IFK Göteborg Futsals räkning när vi som förening kommunicerade vår samlade åsikt kring det orimliga i den särfördelning som svensk futsal blev varse häromdagen.

”Vi vill dock med bestämdhet – och detta kan inte nog poängteras – klargöra att vi som förening inte under några omständigheter kan förstå eller acceptera att man på ett så tydligt sätt gör skillnad på dam-, respektive herridrott. I detta fallet futsalens två högsta serier.

Vi ogillar starkt att man särfördelar herrar och damer – IFK Göteborg Futsal som förening strävar i alla sammanhang efter att man behandlar damer och herrar lika i sitt idrottsutövande. Det blir i vår värld konstigt när man inte ger damlagen samma möjligheter och förutsättningar som herrarna”.

Min förhoppning är att samtliga föreningar känner, och tycker samma, som IFK Göteborg Futsal i denna fråga. Min förhoppning och önskan är också att övriga futsal-Sverige kan ta rygg på de föreningar som på ett tydligt sätt markerat det orimliga. Såsom IFK Göteborg Futsal och Ektorp FK för att nämna ett par av de som tydligast tagit ställning.

Min önskan är också att man från hela futsal-Sverige på något sätt markerar att man inte finner sig i att man på ett så tydligt sätt gör skillnad mellan dam och herr. År 2020.

Det finns idag endast två föreningar i SFL som också har ett damlag representerat i RFL. Men jag är övertygad om att det i samtliga föreningar finns personer som har samma synsätt som jag, IFK Göteborg Futsal och Ektorp FK. Jag har sedan IFK Göteborg Futsal uppmärksammats i media kring ovan blivit kontaktad av väldigt många, som inte ens har en koppling till futsal men som är upprörda och förvånade över att SvFF låter tre av fyra serier på högsta nivå fortlöpa – men exkluderar den högsta inom damfutsal. Det vore väl då märkligt om inte föreningar inom även SFL hade samma känsla.

Det är först när de stora föreningarna agerar – och markerar – som man också för opinionen framåt. SFL med dess föreningar är i detta avseendet dessa.

Mitt förslag till samtliga SFL-klubbar – pausa SFL under den period som damernas RFL inte får spela. Visa att ni tar ställning, på riktigt, och att ni vill uppnå en jämlik vardag även för svensk damfutsal.

Daniel Skarp