Futsalen växer så det knakar och det känns att sporten är nära ett riktigt stort genombrott i långa landet Sverige. TV4 sände landskamper under hösten och fortsatte med semifinaler och finaler i SM, klassiska fotbollsföreningar som Hammarby och Djurgården kommer att spela i högstaligan nästa år och Futsalmagasinet rapporterar som aldrig förr.

Vi får inte heller glömma alla mindre föreningar som inte har en anrik fotbollsklubb bakom sig, som Skoftebyn, Torslanda, Uddevalla, Norrköping med flera. Lag som inte alls har samma högt klingande namn, men som ändå sliter med att sprida sporten. I årets final till exempel hade vi Uddevalla och Borås som är två exempel på klubbar som nått sportslig framgång utan en välkänd fotbollsklubb i ryggen.

I allt detta positiva finns det givetvis saker som behöver förbättras, vad gäller arrangemang, utbildning och marknadsföring. Även om detta är stora frågor att tackla finns det ett stort orosmoment för mig och det är tillgång till hallar samt deras kvalité.

Det har knappast undgått någon kring de horribla förutsättningar futsalklubbarna har, då futsalen ligger under fotbollsförbundet och därmed klassas som en ”utesport”. Detta gör att man ligger sist på turordningen när det gäller att boka tider.

Något som står klart är att det inte råder överskott på hallar som håller måttet.

Skall sporten ta nästa steg kan man inte ha ribbstolar en halvmeter från sidlinjen, läktare på en sida och ett litet bord med fika. Det behövs ordentliga faciliteter för att ge bra förutsättningar för spelare, domare, tränare, publik. Ja alla.

I Stockholm spelar man i gamla risiga Eriksdalshallen, byggd 1937. I Göteborg spelar man i Lisebergshallen, ett riktigt nybygge från 1980!

Jag har inte varit i Eriksdalshallen, men jag har varit i Lisebergshallen och har inte direkt några charmiga ord att säga om det hela. Frågan är om man ens lagt pengar på underhåll under alla dessa år, hallen är minst sagt sliten…

Skall vi förvänta oss att fotbollsfans från Djurgården IF går från Tele2 Arena till Eriksdalshallen. Eller Hammarby? Eller att fotbollsfans från IFK Göteborg och GAIS går till Lisebergshallen? Dessa pjäser, hallarna, är minst sagt riktigt dålig reklam för sporten.

Den målgrupp vi vill ha i våra hallar är vana med mer än fallfärdiga arenor, träbänkar, romerska ringar och undermåliga golv. De vill kunna ta en kaffe och bulle i pausen, kanske en öl och en korv, utan att behöva vänta i fyrtio minuter.

En intressant punkt. Lisebergshallen skall rivas i samband när man skall bygga västlänken. Antingen 2018 eller 2019. Var skall ett derby mellan GAIS och IFK Göteborg spelas då? Alla kommer väl ihåg hur det gick förra gången… Det behövs dessvärre något mer än ett par bänkar för att separera dessa lags supportrar. Den enda arenan i Göteborg med lite läktare på båda sidor jag kan komma på är Lundbystrand, där även Galenskaparna spelade in en berömd sketch om inomhusfotboll.

I all denna frustration och storstadsperspektivet i min exemplifiering, har jag en poäng som inte bara rör Göteborg och Stockholm. Det faktum att lag åker land och rike för att hitta träningstider, spelar på undermåliga arenor och inte kan ta emot bortasupportrar främjar inte sporten. Futsal kommer aldrig att slå igenom ordentligt så länge det inte finns bra hallar. Sporten kommer anses vara lika seriös som Galenskaparna i klippet ovan…

De här frågorna är inte direkt lätta, men de bör adresseras genast. Futsal skall anses vara en inomhussport för att lättare kunna boka tider. Politiker bör ställas till svars för hallbristen som råder. Här kanske man kan gå ihop med innebandyn och handbollen?

Jag skulle gärna vilja höra vad idrottsminister Gabriel Wikström tänker om det hela, med tanke på den utveckling futsalen har. Lokala politiker i respektive kommun bör också kontaktas. Hade man kunnat köra ett race med alla föreningarna, med stöd av förbundet? Där man sitter ner och berättar om vad som händer i Sverige. Jag är nämligen ganska övertygad om att de flesta politiker inte har en aning om vad futsal är…

Jag skulle också vilja se en öppen dialog mellan förbundet och lagen med de krav man förväntas ge i framtiden, så lagen får god tid på sig att förbereda sig. Vissa saker är givetvis svåra, men med ledtid och finurlighet får vi försöka göra vårt bästa för att hitta de minst dåliga lösningarna.

Det finns mycket säga om det hela och mycket att göra. För en sak är säker; utan hallar blir det inte mycket futsal.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here
This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.