Så sitter man här. Tårarna är nära, trots att jag varken är från Uddevalla eller spelade. Vilket jobb jag har lagt ner. Vilket jobb alla kring evenemanget lagt ner. Harry, Tommy, Dennis och alla ni andra. Ni är fantastiska. Det är för er man är ledsen.

I det dolda ser ni till att allt är tipp-topp. Att lipande spelare från San Marino får sjutton olika maträtter att välja på men ändå tycker det är dåligt. Folk hit och dit, Uefa-regler och en massa empati för de spelarna som skulle föra IFK Uddevalla Futsal ut i Europa. Spela roll att det var i Finland. Framgång för ett svenskt lag var allt vi ville ha, det fick vi också stundtals. Däremot räckte inte hela vägen för IFK Uddevalla.

När slutsignalen går och Regensburg står som vinnare känns det rättvist. Gång på gång har man visat vilka kvalitéer man besitter. När Uddevalla ville pressa hittade man sätt att spela sig ur pressen. Även om man får ett mål i baken med sex sekunder kvar av halvleken går man ut starkt i andra halvlek.

Uefa Futsal Cup har inte bara varit lärorikt för Uddevalla, det har varit lärorikt för mig. Jag har fått kommentera sex matcher, varav tre på engelska. Dessutom har jag nog haft den bästa platsen i arenan, trots att det också varit den fuktigaste och varmaste. Jag har fått se underbar futsal från tyska Regensburg. Dessutom har de varit extremt ödmjuka.

De flesta är brasilianare och kan inte engelska, men ändå har jag lyckats kommunicera med dem, ofta med hjälp av Caro som agerat tolk. Alemao till exempel sade till mig att nästa år, när han kommer hit, skall han kunna engelska och jag italienska. Addera det faktum att han gick fram och kramade mig inför Uddevallamatchen och sade att vi skulle snacka efteråt. Det tycker jag visar på att idrott förenar. Alemao kan inte många ord engelska. Däremot kan han futsalens abc. Ordet proffsig hade inte kunnat exemplifieras bättre.

All heder till Uddevalla. Det var första internationella matcherna för många av dem. Inte minst för Angelo Vega och Mikael Alfredsson. Den här erfarenheten kommer få dem att växa, även om det är sagt att Alfredsson skall ta steget åt sidan. Jag vet inte, men det känns som att han kan göra ett par inhopp.

LÄS ÄVEN: Såhär laddar jag upp innan jag skall kommentera

Stora delar av Uddevalla var halvskadade. Hector Maravilla, Emilio Rossi, Marcus Gerd, Mergim Berisha och Jihad Nashabat var på ett eller annat sätt skadade. För att inte nämna lagkapten Granit Berisha. Sista matchen mot Regensburg försökte han verkligen värma upp, men det gick inte. Sex spelare, nästan halva truppen. Det påverkar givetvis prestationen. Dessutom är alla spelare mer eller mindre tongivande i truppen.

Nu vill jag inte vara den som är den, men detta måste vara det ”närmsta” ett lag från Uddevalla kommer ut i Europa? Varför är det då flera spelare som har lite småkänning som spelar fotboll i Division 2, fjärdedivisionen i Sverige? Delvis är det kanske spelare som inte säger nej, men också klubbar som sätter stopp. Vi vet ju att en landslagsspelare långt tidigare deklarerade att han inte fick vara med, då klubben satte stopp. Är kortvarig framgång i Division 2 så himla viktig att man inte kan ge enskilda individer chansen att växa?

Jag lovar att de skulle lära sig mer av att möta Regensburg än att spela en hel säsong i Division 2. Saker som man dessutom har med i fotbollen. Den internationella erfarenheten, att spela så högt det går i en sport, får få spelare uppleva. Sorry, men majoriteten av spelare kommer inte spela i varken fotbollslandslaget eller fotboll ute i Europa.

Hur hade det gått för Borås i finalen mot Uddevalla om man hade fått med alla sina spelare? Hade Uddevalla slagit Regensburg om man hade fått ha alla sina spelare? Hade de fotbollslagen som låter spelare spela futsal gått under? Torslanda lät Emilio Rossi spela futsal och lyckades vinna sin senaste match trots stort spelarbortfall.

I alla fall, stort lycka till Regensburg i Finland, ni förtjänade verkligen vinsten. Uddevalla, det har varit ett nöje att följa er, jag hoppas ni ser all den erfarenhet ni nu skaffat er. Både vad gäller ute på planen och runt om. Uddevalla har nu visat att man inte bara är duktiga på att arrangera matcher i SFL, utan även internationellt. Nu har jag inte koll på hur det varit överallt i Uddevalla, men jag vill våga påstå att det Agnebergshallen erbjöd var i toppklass.

Många tankar far runt i mitt huvud, men det börjar bli dags att avrunda denna krönikan. Återigen, tack Uddevalla för förtroendet att kommentera, jag hoppas ni som sett sändningarna är nöjda. Hör gärna av er om ni har lite konstruktiv kritik, vad gäller skrikandet tar jag inget ansvar för era öron. Skämt åsido, ha nu en fantastisk vecka.

LÄS ÄVEN: Zhubi är inte klar med Uefa Futsal Cup