Får jag ta helg nu? Klockan är snart nio på söndagen när jag börjar skriva denna krönikan. Min sammanlagda sömn i timmar, sedan torsdag, är nog den sammanlagda tiden i minuter Michel Basberber och Fredrik Augustin endast var tränare under Örebro Open. För er som inte var där, fick båda hoppa in och spela för sina respektive lag. Kul dock, grabbarna kan fortfarande.

Om ni inte levt under en sten eller avskyr nedanstående signatur lär det inte undgått er att jag har befunnit mig i Örebro de senaste dagarna. 15 matcher, varav jag såg elva och träffade fyrtio tusen miljarder olika människor. Ingen nämn, ingen glömd, otroligt roligt att träffa er alla.

När jag sitter här, lite smått nostalgisk som jag ofta är, får jag använda mig av hela mitt känsloregister. Jag är glad över att helgen äntligen är över så jag snart kan däcka i sängen, för att ha alldeles för mycket att göra på jobbet, sedan Magasinet Match-texterna på det.

Vissa lär ha hört det, för er som inte gjort det så står jag och David Gerd för allt redaktionellt innehåll i Magasinet Matchs futsalbibel i år. Den tror jag mer än jag och Gerd kommer längta efter.

Jag är också ledsen, över att det inte är så fantastisk futsal, som det var i helgen, hela tiden. Okej, nu skall vi inte överdriva, helt ärligt så var mycket bedrövligt. Få lag hade alla sina spelare, utan många hade fotboll. En del lär ha haft kusinens låtsaskompis marsvinsbegravning att gå på med. Däremot fanns det, i vad kanske många lär referera till mörkret när slutspelet spelas senare i vår, många ljusglimtar.

Rosengård var bra, precis som jag visste. I och för sig sade jag att de skulle vinna, men Michel Basberber och hans mannar ville annat. Nu blev det ett mål i sista sekunden, vilket gjorde att Bajen vann och grabbarna från Malmö kom delad tvåa.

Patrik Persson verkade ha stoppat dunderhonung i spelarnas yoghurt under frukosten, som de spelade. Otroligt roligt att se ett lag som försöker spela en underhållande futsal med hög press och fina rotationer. Jag tror att den höga pressen, som absolut inte var perfekt, var det som också avgjorde cupen till Gais fördel. Gais motståndare blev stressade, slog iväg bollar eller drog på sig frisparkar, något man utnyttjade. Däremot har man en benägenhet att slappna av lite för mycket i mitten av matchen, efter att ha varit stark i början och avsluta stark. Ett vassare lag lär utnyttja det, där har Persson lite att jobba på.

Lasse Ternström, assisterande förbundskapten, var på plats och bevakade. Otroligt roligt att se Ternström ta sig tid, till spelare, ledare, futsalintresserade och så vidare. Det faktum att i princip vem som helst kan gå fram och fråga Lasse om futsal, för att få ett bra svar, är roligt. Det hade varit lätt att sätta sig själv på en piedestal, men Lasse gör motsatsen. Bra.

Nu vet jag inte varför, men av någon anledning skulle jag vilja göra det idrottare är bäst på, nämligen att tacka folk i ett tal. Eller ja, det blir i skrift istället, det passar mig bättre. Jag skulle vilja tacka så många. Först och främst, tack Johan Ivhall för ditt engagemang. Utan dig, med många fler, inget Örebro Open.

Tack Mikko Seppälä för mina samtal med dig och för att jag övertygar dig att gå med på mina knasiga idéer. Jag vet att det inte är riktigt finskt att tacka någon, eller skriva heller för den delen, så vi stannar där.

Mikko Seppälä har ett meddelande till er SVENNAR

Slået op af Futsalmagasinet i Fredag den 13. oktober 2017

Tack alla ni som kommit fram och hälsat på mig, för att berätta att ni uppskattar det jag gör. Tack alla som laddat ner Futsalmagasinets app. Tack alla domare som jag haft givande diskussioner med. Tack alla lag för att ni låter mig släppas lös med kamera, men inte skjuter ner mig, trots att jag måste stå ett par millimeter ifrån er i ett par minuter för att kameran skall hinna fånga er.

Tack alla tränaren som snackat både futsal och skit med mig. Tack Idrottshusets vaktmästare för all hjälp. Tack Örebro Innebandy som drog igång brandlarmet så jag fick lite frisk luft (därav att jag också fick chansen att bli fotad). Tack mamma och pappa som inte anmälde mig försvunnen. Tack alla som jag glömt namnen på. Tack alla vars namn jag aldrig lärde mig. Tack alla som jag har tackat. Tack alla som har tackat mig. Tack alla som jag har glömt att tacka.

Nu är det dags att tacka på mig. Som ni hör, när Göteborgsvitsarna börjar bli så torra är det dags att lägga ner penna. Eller ja, tangentbordet? Kan man säga så?

Nu har jag bara 2300 bilder att gå igenom, ett gäng mail och Facebookmeddelande med folk som vill ha bilder på sig själva, 20 texter till Magasinet Match som skall vara klara imorgon, grejer som skall plockas upp och ett jobb som väntar imorgon, efter att jag dessutom varit ledig i torsdags och fredag. Från mitt ”vanliga” jobb alltså, inte Futsalmagasinet…

Ibland är livet alldeles för roligt. Ha det nu bra futsalvänner, snart väntar ännu en ny vecka med nya möjligheter.

KOMMENTERA GÄRNA

Please enter your comment!
Please enter your name here
This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.