Som bekant gjorde jag en fantastisk resa med IFK Uddevalla ner till Madrid och Inter Movistar. I mitt första inlägg började jag berätta om hur fräckt deras museum var, samt hur ungdomsakademin fungerar. I följande inlägg tänkte jag ta och fortsätta där vi slutade, nämligen med mötet med Ceasar som är ungdomsansvarig i klubben.

Från vänster: Mikael Alfredsson, Javier Lorente (sportchef), Andrés Moncada, Ceasar Muñoz (akademiansvarig), Jonas ”Kalle” Karlsson Foto: Tobias BW Granberg

Ungdomar som spelar för klubben men inte bor i Madrid får bekostad logi och mat så de kan fokusera på att spela futsal och plugga. Detta gör man i samarbete med en skola, som man alltså inte äger.

Själva sektionen under A-laget omfattar barn från fem år till unga vuxna under 23 år. De vill inte bara skola spelarna inom sporten, utan jobbar väldigt mycket med den personliga utvecklingen. Det vill säga, även om spelarna inte blir proffs i futsal skall de bli bra personer.

När spelarna blir 17 år fortsätter de med den utvecklingen, men börjar sätta krav. Vid landslagsveckan hade Inter Movistar sex spelare borta och fyllde på med juniorer. Det skall inte märkas på kvalitén att juniorer fyller upp. Man har inte heller några problem att säga att en spelare inte duger, då de vill ha bra kvalité på sina träningar.

Fram till 15 år får vem som helst komma och träna med Inter Movistar. Även spelare utomlands är välkomna dit. Över 15 år selekterar de endast. Sista veckan i juni skickar man ut en inbjudan nationellt, där ungdomar får visa upp sig innan de plockar ut sitt U17-lag. Från den uttagningen, samt de spelare som redan finns i akademin, väljer man ut de bästa som skall forma ett lag.

Veckan innan vi är på besök hade fått en spelare från Malaga som var 17 år. Han hade blivit rekommenderad av en scout och fick träna med laget i fyra dagar. I den åldern är det enda sättet att få en plats i laget.

I akademin har man filosofin att man skall fokusera på teknik och taktik, där man eftersträvar att likna A-laget. Allt anpassas till ålder och nivå. Kondition jobbar man mycket med, lika väl som man jobbar med attityd. Spelar du i Inter Movistar skall du ha respekt, känna för märket och veta vilket lag du representerar.

Till skillnad från Sverige spelar man redan som barn fem mot fem, utan sarg. Det enda som skiljer rent regelmässigt är att målvakterna inte får kasta bollen över halva planen förrän de är 15 år. Detta är dock en regel man slopar i slutspel för barnen.

Varje år har man mål för vad spelarna skall lära sig och vad som förväntas av dem. Hur upplägget ser ut i akademierna är väldigt olika, där varje klubb anpassar sin utbildning. I Inter använder man till exempel inte joker förrän spelarna är över 15 år. Att vara joker kräver väldigt mycket fysiskt och psykiskt från spelaren. Pressen och kraven är stora. Ceasar berättar att inte många seniorspelare kan hantera jokerrollen, hur skall då en tolvåring göra det?

Här är ett exempel på vilka mål man jobbar med för tolvåringar. Foto: Andrés Moncada

Precis som att man inte övar jokerspel offensivt, övar man inte heller sig att försvara mot joker. Skulle det bli ett sådant scenario i matchen får istället ledaren en viktig roll att instruera sina spelare. Man anser att det finns andra viktigare saker att fokusera på för barnen.

Tränaren och assisterande tränaren i A-laget bestämmer vilken typ av spelare de vill ha. Sportchef Javier får en beskrivning och tar sedan fram två-tre spelare som han tycker matchar beskrivningen. Det underlaget ges till tränarna som får tycka till, innan beslutet går till styrelsen som får avgöra om man har ekonomi nog att värva spelaren.

I en tid där spelarövergångar blir dyrare och dyrare gäller det att ligga steget före. Spelarna måste kosta mindre, man måste hitta dem innan de slår stort. Det gäller att ligga före konkurrerande klubbar.

I föreningen finns det en direktör som sköter finanserna, en sportchef (Javier) som har hand om det sportsliga, en ungdomsansvarig (Ceasar) samt den gamla målvakten Luis Amado som har hand om Public Relations. Två journalister är anställda på heltid för att man skall synas utåt. Utöver detta finns flertalet personer som gör olika saker.

Man omsätter 40-50 miljoner kronor per år, medan konkurrenten Barcelona omsätter 65-75 miljoner. Det är inte direkt några astronomiska siffror, men också ganska många år från hur det ser ut i Sverige. Värt att notera är att de tar fem euro i inträde på matcherna, alltså cirka 50 kronor! Det är alltså billigare att gå på Inter Movistar än vad det är att gå på SFL.

Filosofin är att man vill ha fullt hus varje match. Matcherna mot Barcelona höjs biljettpriset till tolv euro, även om höjningen är ganska stor är det mindre än vad det kostade att se IFK Göteborg mot Gais i Scandinavium.

Efter mötet med Ceasar fick vi titta på Inter Movistars träning (men inte filma!), vilket jag tänker att vi skall ta och behandla i kommande blogginlägg. Där får ni också veta varför Andrés fick en utskällning av Ceasar, vad tränarna sade till spelarna när han var besviken över deras prestation samt hur det kändes att träffa Ricardinho. Klart läsvärt, så håll utkik framöver!

BW out.