Futsalen har en ”daddy issue”

3

Detta är ett ovanligt blogginlägg. I vanliga fall brukar jag skriva något om tränarskap. Det kan vara om olika taktiska modeller eller vilken typ av ledarskap som passar bäst i olika situationer. Men detta inlägg kommer istället att beröra futsalens relation till fotbollen och vice versa, eftersom jag anser att futsalen börjar få något av en ”daddy issue”. Något som inte bara påverkar oss tränare utan även sportens utveckling i stort. Futsalens besatthet av fotbollen måste få ett slut.

Futsal är en egen sport.
Världens bästa, till och med.

* * * * * 

Att futsal och fotboll ständigt jämförs med varandra är kanske inte så konstigt. Tillsammans med strandfotboll är det en av blott tre bollsporter där fötterna är det centrala tillslagsmedlet. Att dessutom FIFA har tagit ett fast grepp om futsalen (trots AMF:s idoga kämpande) gör det än mer ofrånkomligt att sporterna både liknar och jämförs med varandra. Mycket har blivit bättre sedan FIFA och UEFA tagit in futsalen i värmen, inte minst proffsigheten och organisationen. Utan dem hade sporten inte varit där den är idag.

Och ja, det finns många likheter mellan futsal och fotboll.
Och samtidigt nej, det är inte samma idrott.

Den centrala användningen av fotsulan, taktikens betydelse, det dynamiska spelet… Listan kan göras lång. Dessvärre är det långt i från alla som förstått dessa skillnader. Detta blir extra påtagligt när FIFA eller UEFA marknadsför futsal. Då säljs inte sporten in som en egen idrott, utan som ett verktyg för att bli bättre på fotboll. Det är som att futsal inte är något bra i sig, utan endast är till för att skapa bättre fotbollsspelare. Att vi tränar på futsal endast i syftet att bli bättre på att spela fotboll. Att futsalen skulle ha ett värde i sig verkar ha gått de flesta förbi, som om det bara är en alternativ träningsform till storebror fotboll.

Ett exempel på detta är allt material om futsal som skickas ut av både FIFA och UEFA. Jag vet inte hur många gånger jag sett PowerPoints där jag ser en bild på en känd fotbollsspelare (oftast Messi, Ronaldo, Zidane, Ronaldinho…) tillsammans med ett citat i stil med ”det är tack vare futsalen som jag är en världsstjärna inom fotbollen”. Eller artiklar och videointervjuer där andra världsspelare förklarar hur futsalen hjälpt dem att bli just världsspelare.

Förvisso kul att lillebror futsal får lite kredd och att de blivit framgångsrika tack vare den, men det är problematiskt med denna typ utmålning av sporten. Återigen framställs futsalen som endast som ett verktyg, att du tränar och spelar futsal endast för att bli duktig på fotboll. Att det skulle finnas barn och ungdomar som faktiskt bara vill spela futsal istället verkar vara utanför begreppssfären. Vissa skulle antagligen bli direkt förolämpade av en sådan sak.

Den här typen av citat är sällan ovanlig under utbildningar för att sälja in futsalen till fotbollstränare. Problemet är att sportens värde förminskas och bara ses som ett alternativt träningsverktyg.

Skulle ni kunna tänka er att gå en futsalutbildning och att en framstående stjärnspelare finns på en slide med citatet ”Det är tack vare de spontana fotbollslekarna på vår tomt som jag blev en så pass bra futsalspelare”?

Kanske inte och det vittnar ju om att futsalen dels inte ses som en egen sport, men dels också att fotbollen har ett värde i sig, till skillnad från futsalen. Att du skulle spela fotboll för att bli bra på futsal låter för många barockt, men inte åt andra hållet. Som att det inte skulle finnas spelare som är bra på fotboll som skulle vilja spela futsal istället, att fotbollen alltid är förstahandsvalet. För många är det totalt otänkbart hur någon skulle vilja hoppa av fotbollen för futsalen istället, vilket ovanstående citat på många sätt och vis visar på. Detta trots att det finns spelare som både tycker att det skulle vara roligare att ha mer boll, vara mer delaktiga i spelet och som dessutom passar bättre för spel i futsal än i fotboll.

Missförstå mig rätt här – Det kommer alltid att finnas framgångsrika futsalspelare som kommer att lämna sporten för ett mer lukrativt kontrakt inom fotbollen, och det får vi leva med. Ekonomin mellan sporterna är så pass olika att det alltid kommer att hända och redan nu händer, inte minst i Sverige. Vi har exempel på spelare som fått mer attraktiva erbjudanden från fotbollsklubbar eller som försvinner från inomhushallen så fort fotbollstränaren ringer. Förhoppningsvis kan futsalen i Sverige bli professionell så att spelarna kan livnära sig på sin idrott på ett annat sätt än idag, då kommer spelarna välja sport mer efter sitt hjärta än något annat.

Men på barn- och ungdomsnivå skall vi låta de små få prova båda idrotterna, precis som vi förespråkar allsidig träning idag, utan att för den sakens skull lura i dem någon hierarki att fotbollen alltid står överst. Barnen skall bottna sitt idrottande i att det är kul att röra på sig, hälosamt att röra på sig och att de skall hålla på med det som är roligt. De behöver prova många olika sporter i unga år. Om vi då bara använder futsalen som en träningsmetod för att skapa bättre fotbollsspelare har vi direkt förminskat sporten. Det är en alternativ träningsmetod, ingen ”riktig” sport. De barn- och ungdomar som eventuellt skulle vilja spela futsal istället för fotboll får inte den möjligheten eftersom vi redan där och då har gjort värderingen åt dem att den inte är en egen sport.

Målet är att bli en bra fotbollsspelare, inget annat.

* * * * *

Detta avspeglar sig även i andra delar.

Att futsalen börjar få fäste i Sverige är givetvis välkommet, men det råder fortfarande en stor skepsis bland många fotbollstränare. För att sälja in det handlar det ofta om att berätta för dem hur futsalträning kan gynna spelarnas fotbollsutveckling, men det är sällan åt andra hållet – Hur fotbollsträningen skulle kunna gynna futsalutvecklingen.

Till sist brukar de motsträviga fotbollstränarna ge med sig och ”tillåta” sina spelare att ”köra futsal när det är kallt ute”. Men i och med att premissen har handlat om att futsalen skall gynna fotbollsspelandet blir det en ensidig historia där fotbollen ställs högre ur en ren hierarkisk mening. Futsalen ses som ett hot mot fotbollen och tillåts endast återigen om det är ett verktyg för att spelarna skall bli bättre på fotboll. Det blir alltså en enfilig motorväg som bara går åt ett av hållen.

Så som jag ser det har fotbollen inget att frukta i futsalen. Fotbollen kommer, åtminstone så länge som jag lever, att vara den ohotade världssporten och det är inte dit futsalen skall sikta. Det kommer alltid finnas de som väljer fotbollen framför futsalen, som får mer lukrativa kontrakt från fotbollsklubbar eller de som bara helt enkelt tycker att det är roligare med fotboll än futsal. Men för oss som tycker att futsalen är en roligare sport är det viktigt att vi sätter ett eget värde på den.

Dessa båda sporter skall och kan leva i symbios. Fotbollen kan lära av futsalen och tvärtom, men vi bör se dem som olika sporter för att framförallt futsalen skall skapa sin egna identitet och utvecklas.

Varje gång vi jämför futsalen med fotbollen devalverar vi sportens värde. Det må låta teatraliskt, men handlar om hur vi nonchalanta vi kan vara mot vår egen idrott. Många gånger beror det på våra preferenser och vad vi har för kunskaper (eller brist på dem).

Att jämföra Borås AIKs anfallsspel med hur exempelvis Barcelonas fotbollslag spelar ligger för många närmare än att jämföra med Inter Movistar, trots att den liknelsen torde vara mer logisk. Kan ni tänka er en basketreporter jämföra ett lags anfallsspel med hur exempelvis Sävehof i handboll spelar? Det skulle ju vara en knepig jämförelse som inte skulle betraktas seriöst, men händer jämt inom futsalen. Vi behöver vara mer insatta här och ta till oss mer kunskap, det duger inte att göra slentrianjämförelser till fotbollen.

Jag tänker inte säga att jag är felfri. Häromdagen hade jag en diskussion med en tränarkollega och drog en parallell till Guardiola i Manchester Citys herrfotbollslag, trots att det finns gott om fina exempel inom futsalens värld. Det är ett dilemma som jag ständigt behöver jobba med, att hitta lämpliga kopplingar inom futsalens sfär. Det är inte så att de inte finns, bara att jag inte letat tillräckligt väl eller inte orkar traggla mig i genom allehanda spanska sajter om taktiska fenomen. Men det måste jag göra, för sportens skull, så att vi sätter ett värde på oss själva.

Med detta sagt betyder det inte att det är fel att göra kopplingar mot andra sporter, framförallt för att göra det mer lättbegripligt, men just när det finns exempel inom futsalen som är minst lika bra borde vi ta efter dessa. I sinom tid kommer flera personer få mer kunskap och göra adekvata liknelser och jämförelser, men vi behöver redan nu synliggöra dem för att förstå att vi har ett problem. Inte minst gäller det mig själv. Framförallt behöver framtida utbildningsmaterial utgå från sportens futsal och dess identitet, inte basera kursen på hur futsalen kan gynna fotbollsspelandet.

* * * * * 

TV- och datorspelsvärlden är ett annat exempel som ytterligare visar på tesen att vi inte tar futsalen seriöst. FIFA-spelen är omåttligt populära. Så när utvecklaren EA Sports skapade en ny del i serien vid namn FIFA Street skulle fokus ligga på alternativa varianter till fotbollen. Gatufotboll var givetvis en av hörnstenarna, men även futsal fanns med som ett spelbart alternativ.

En av sakerna som varit viktiga för originalserien är att det är de riktiga spelarnas namn och utseenden som finns med i FIFA-spelen. Med det sagt, hur många riktiga futsalspelare tror ni fanns med i nämnda FIFA Street, med sitt riktiga namn och utseende porträtterade i spelet?

Barcelonas och Real Madrids fotbollslag mot varandra i en futsalmatch i FIFA Street. Inte en enda riktig futsalsspelare finns med i spelet. Är det OK?

Du har gissat rätt – Noll.

Tror ni att anhängarna av ishockey-spelen hade accepterat en sådan behandling? Eller om det hade varit handbollsspelare istället för basketsspelare i NBA-spelen? Eller om en känd baseboll-spelare hade varit på framsidan av ett spel för amerikansk fotboll?

Det handlar absolut inte om budget för utvecklarna, att det skulle vara dyrt att köpa futsallicenser. Jag tror att merparten av alla professionella futsallag skulle låna ut namn och märken för att göra reklam för sig själva och för sporten, men säkerligen har frågan inte ens dykt upp. De har antagligen inte ens brytt sig. Och vi futsalfantaster sväljer detta och tycker det är kul att sporten nu finns som TV-spel, men accepterar en mycket sämre behandling bara för att synas.

Kopplingen att futsal skulle vara en riktig sport, skild från fotbollen, finns inte där. Och vi accepterar det.

* * * * *

Det är inte bara utbildningssidan, bristande kunskap och vår inställning till futsal som egen sport som orsakar problem för futsalens utveckling.

Ett av de största problem som jag ser det är att vi försöker sälja in futsal till de som redan gillar fotboll. Det innebär att det någonstans finns en begränsning i hur många som faktiskt blir ”hooked” på futsal. Det kommer vara några som blir frälsta, några som tycker att det är lite småkul, men många som också kommer fortsätta med att titta och utöva sin fotboll istället. Den tänkta målgruppen är helt enkelt begränsad.

Varför riktar vi in oss på att övertala redan fotbollsfrälsta på att gilla futsal? Vad jag vet försöker inte ett innebandyklubbar att ragga anhängare på ishockeyanläggningar, men ändå är det precis det vi håller på med i vår sfär.

I och med att futsalen har likheter med, men också stora skillnader, fotbollen behöver vi förstå att det är olika typer av människor som gillar futsal. Det är antagligen inte samma saker som lockar personer att gilla futsal som inom fotbollen. Kanske skall vi rikta in oss på andra målgrupper, kanske till och med folk som i vanliga fall skyr fotbollen som pesten? Kanske kan de se ett värde i att titta på eller utöva en sport som är dynamisk, snabb och målfylld? Tror vi att sponsorer vill hålla på med något gammalt och mossigt (som fotboll) eller något nytt, modernt och häftigt (som futsal)?

Det är intressant att futsal som sport har blivit stor i länder som traditionellt sett har ont om rejäla fotbollsframgångar. Ryssland, Iran, Ukraina, Kazahkstan, Azerbaijan, Thailand, Costa Rica och Panama, för att nämna några, ligger högt på världsrankingen inom futsal i relation till sin placering på ditot inom fotbollen. Detta är länder som kanske inte saknar en fotbollskultur, men där den inte är lika dominerande som i mer traditionella fotbollsnationer med stora framgångar. Där har futsalen fått möjlighet att växa på egna premisser och därmed också lyckats få fäste. Det innebär antagligen också att futsalen nått än en annan publik än den som vanligtvis gillar fotbollen.

Rysslands damlandslag med hijab inför en landskamp mot Iran. Båda två relativt oframgångsrika fotbollsländer men som verkligen anammat futsalen. På köpet blev det en succé, för båda länderna.

Jag tror att det är så vi skall använda futsalen, för att nå en annan publik, spelare och ledare än den som i vanliga fall gillar fotboll. Kanske till och med personer som inte ens gillar sport i dess mest traditionella mening.

Det är som sagt olika sporter, även om likheterna finns där. Detta behöver givetvis poängteras för att futsalen skall växa. Inte minst är futsalen en, på våra breddgrader, ung sport. Vi är inte lika bundna kring traditioner som fotbollen och har mer utrymme för att testa nya grepp för att locka ny publik. Om vi vill använda ett annat tävlingsformat för att skapa en bättre upplevelse kan vi göra det, inom fotbollen är det inte lika självklart då det inkränktar på historiens vingslag.

* * * * *

Vad bör då göras konkret för att futsalen skall bli av med sitt faderskomplex?

Som jag ser det är det många olika delar som behöver sammanfalla. En av de viktigaste är att FIFA och UEFA behöver se futsalen som en egen sport, inte bara en variant av fotboll. Skillnaden är inte bara semantisk, men semantiken har ändock betydelse. Därför behöver framtida material utgå från futsalen och hur vi skapar bra spelare / tränare inom just futsal och att det har ett värde i sig.

Givetvis har futsalen kommit långt inom både FIFA och UEFA, men det betyder inte att vi skall vara nöjda förrän futsalen faktiskt behandlas som en egen sport. Mycket är bra och mycket kan bli än bättre. Framförallt måste vi komma bort från hur futsalen gynnar fotbollen och prata om det som en egen sport på riktigt.

Om vi har med citat från stora fotbollsspelare som hyllar futsal för att de gjorde dem framgångsrika har vi fel infallsvinkel, då blir fokuset på futsal instrumentellt. Du spelar inte futsal primärt för att bli en duktig fotbollsspelare, utan för att du tycker att det är kul och något du vill fortsätta med för att det har ett värde i sig. Det behöver vi fokusera på i kommande utbildningar. Sedan ATT båda sporterna under barn- och ungdomsåren kan leva sida vid sida är en välkommen bonus, men vi behöver behandla idrotterna separat.

Utöver det behöver vi satsa mer på utbildningar generellt sätt. Inte bara från förbundshåll utan även vi som bevakar, skriver om och på olika sätt och vis följer eller är delaktiga inom futsalen. Vi kan inte omgärda oss med slarviga jämförelser till fotbollen eller inte bry oss om att kunna vara sport. Vi behöver bli mer initierade och sprida den kunskapen vi har. Framförallt måste vi sluta att jämföra oss med en världssport, utan förstå att vår sport är unik och att vi har andra villkor som vi måste ha i beräkning. Att vi skall ta tillvara ta på det som är unikt med futsalen och behandla den som en egen idrott. För om inte vi gör det gör ingen annan det heller.

Ni som jobbar ute i föreningarna och försöker locka folk till era arrangemang – Försök bredda era horisonter. Är det verkligen inom fotbollen vår publik finns, eller finns det målgrupper vi inte ens tänkt på? Kvinnor är kraftigt underrepresenterade inom fotbollen, kan vi locka dem till futsalen istället? Kanske skall ni satsa på att locka sponsorer som vill satsa på något nytVi behöver tänka breddare och inte bara så som de gör inom fotbollen.

Vi behöver utnyttja det faktum att vi inte är lika tyngda av historien. I fotbollen är exempelvis videogranskning och annan teknik något som debatteras vilt, men som jag ser det skulle futsal kunna gå i bräschen här. Därför applåderar jag beslutet från SvFF att införa kvartsfinaler i SFL från och med nästa år. En sådan förändring inom fotbollen hade gett ramaskri, men vår sport lider inte av sådana traditioner. Vi kan skapa vår sport hur vi vill, så länge det skapar en bättre idrott för såväl spelare, ledare, domare, supportrar och sponsorer. Det skall vi utnyttja på alla håll tänkas kan.

Fotboll är kul, men inte lika kul som futsal. Framförallt är fotboll gammalt och tråkigt (ja, jag provocerar nu), futsal nytt och snabbt och härligt. Fotboll är farfar, vi är den coola nya grannen som alla vill hänga med. Det är också så vi skall tänka och agera.

* * * * *

Summa summarum så vill jag avsluta den här texten med där jag började.

Futsal och fotboll har många likheter och kommer alltid ha en nära relation. Båda sporterna gynnas av det. Men det är också olika idrotter, med många skillnader såväl taktiskt och fysiskt som tekniskt. Det är viktigt att förstå det och att begripa vår kontext för att futsalen skall få en egen identitet och kunna utvecklas på sina egna villkor.

Alla vill inte bli den nya Messi, Ronaldo eller Ibrahimovic.
Vissa vill bli den nya Kike, Ricardinho eller Falcao istället (på grund av brist på kvinnliga futsalfixstjärnor får dessa duga).

Låt barnen få drömma om vad de vill. Lägg ingen värdering om de vill bli Messi eller för all del – Den nya Kike.

Låt dem också få vilja bli det, utan att lägga någon värdering i att fotbollen eller futsalen skulle vara en viktigare eller bättre sport. Låt dem testa båda och erkänn dem båda som riktiga sporter och låt dem framförallt få spela det som de tycker är roligt.

Futsalen behöver fotbollen och tvärtom. Men det betyder inte att vi skall nedvärdera vår sport och bara vara glada för att jämföras med fotbollen. Futsal är återigen en egen sport.

Fotbollen är inte futsalens pappa.
De är syskon – De är lika, men ändå olika.

Vi är en familj, helt enkelt.

* * * * *

Johan Solinger är en utbildad futsaltränare från Göteborg som för tillfället är klubblös. Han har läst tränarskap och ledarskap på Halmstad Högskola och innehar även ett UEFA A-diplom på fotbollssidan. Han är även nyckelinstruktör på Göteborgs Fotbollsförbund där han bland annat håller i talangträningar för futsalsspelare.

Om du har några synpunkter eller tips eller vill komma i kontakt med Johan kan du kontakta honom via e-post på johan.solinger@futsalmagasinet.se 

Du kan också följa honom på Twitter under namnet @johansolinger alternativt hans officiella hemsida www.johansolinger.com 

3 KOMMENTARER

  1. Mycket bra inlägg Johan. Nu börjar vi komma någon vart. Fler inlägg kring hur vi ska utveckla futsal efterlyses. Jag vill bara tillägga att det är ytterligare en viktig pusselbit som krävs för att futsal ska bli en egen sport och det är att alla ni ungdomar som nu fått tycke för sporten även drar ett lass i sin förening eller sitt närmaste förbund och på sikt blir en makthavare som kan förändra, ty de som sitter där idag har bara några år kvar och gillar i princip inte futsal. Snacka är en sak men förändra är en annan. Men gör det snyggt och inte som jag;)

    • Absolut är det viktigt att fler engagerar sig, kanske framförallt på ledarnivå. Generellt sett är det svårt att få tag på de så kallade ”eldsjälarna” nuförtiden. Det är få som är intresserade av traditionellt, ideellt föreningsarbete i dagens samhälle. Vad det beror på går att diskutera, men det är samma problem i så gott som alla idrotter (i varje fall i Göteborgsområdet).

      Själv är jag engagerad i Göteborg Fotbollförbund, där jag driver i talangträningar inom futsal. Även om det är bra att GFF satsar på futsal så är det alldeles för lite i relation till fotbollen, så förhoppningsvis kan jag in där och kriga lite mer. Att vara inom förbund är ju som du säger ett alternativ till att göra det i en förening. Sedan behövs ju mediabitarna och det också, men utan ledare inom själva sporten så spelar det föga roll.

      Tack för din kommentar, Ove!

Kommentera