För två månader sedan kunde Futsalmagasinet avslöja att RFL-topplaget Djurgårdens IF tappar sin huvudtränare Benjamin Namini, en nyhet som också bekräftades av han. Detta kom efter att man hade eliminerats från SM-semifinalen mot GAIS Futsal och sedan dess har det varit tyst från alla håll.

Nu har Namini som sedan tidigare har två SM-guld med Lindahl FF och som även är förbundskapten för damernas dövlandslag, hittat en ny klubb och under onsdagskvällen presenterades han för Hammarby IF som nyligen basunerade ut att man ska starta upp ett damlag.

Futsalmagasinet fick en intervju med den nyblivna tränaren innan nyheten blev officiell för allmän beskådan, och det är en tränare som är tillfredsställd med att vara en del av det nya.

Hur känns det att vara tillbaka ?

Svårt att sätta ord på känslan, för bara två månader sen var jag ju klar med klubbfutsalen? Att Jocke Eriksson(sportchef i Hammarbys herrlag) trots det lyckades övertala mig utan vidare svårigheter ger ju en ledtråd kring vilket ambitiöst projekt han och Hammarby presenterade för mig. Att bli en del av ett sådant projekt är förstås oerhört spännande och hedrande och jag längtar redan tills första hallpasset, säger Namini till Futsalmagasinet.

Han fortsätter med att förklara det avslut han fick i Djurgården där något som av vissa kanske uppfattades som ett förhastat beslut i stridens hetta, i självaste verket var ett på förhand planerat sådant.

Vad gäller ”återkomsten” så kan det inledningsvis klargöras att själva uttåget från SM-slutspelet inte hade något som helst med saken att göra. Det hade förstås varit trevligare att ”avsluta” med ett guld, men även om jag där och då givetvis var fokuserad på att ta skeppet i hamn på bästa sätt hade beslutet att lämna Djurgården vuxit fram tidigare, vilket kanske är oförståeligt för en hel del personer. Det dessa personer, som inte är med på insidan eller som saknar egen erfarenhet, av naturliga skäl inte förstår är hur krävande det är, såväl tidsmässigt som psykiskt, att hantera ett futsallag som Djurgårdens IF eller Lindahl FF med de förutsättningar som mer är regel än undantag inom damfutsalen och säkerligen på flera håll inom herrfutsalen. Det är nämligen endast de människor som syns vid bänken, men som inte bär matchtröjor, som i regel är de personer som gör exakt allt för att laget ska fungera såväl i hallen som utanför. Detta bland annat i kombination med en tjänst som affärsjurist slet rejält på mig och det var riktigt tungt mot slutet, vilket gjorde valet enkelt.  

Han fortsätter.

Som antytts gjorde dock Jocke redan i det inledande samtalet klart för mig att detta projekt skulle bli något helt annorlunda och efter att inofficiellt varit en del av laget under några veckors tid nu så kan det konstateras att han lever upp till varje ord. Hammarbys damlag kommer ha en ledarstab och organisation runt laget som jag vågar påstå RFL-lagen inte är i närheten av idag, vilket förhoppningsvis i längden leder till att fler klubbar tar efter och ger landets fantastiska tjejer de förutsättningar de förtjänar. 

Vad kan supportrarna förvänta sig av detta lag?

Min utgångsplan är att redan nu bygga ett lag som hade varit med och slagits om SM-titeln i år ifall vi spelat i RFL. Det är givetvis en rejäl utmaning att lyckas med detta då sådana spelare förstås egentligen hör hemma på en högre nivå än division 1. De spelare som dock väljer att ta denna lite längre väg ges å andra sidan förutsättningar som inte finns i andra RFL-lag i form av bland annat antal träningstillfällen, organisation, material och en ojämförbart välfylld ledarstab. Dessa spelare visar också att de har ett långsiktigt tänk med futsalen, vilket spelarna förstås kommer gynnas av i längden med de förutsättningar de erbjuds genom Hammarby. Det Hammarbysupportrarna därför kan och ska förvänta sig av årets lag är att laget ska kvalificera sig till RFL nästa år och göra det på ett mycket övertygande sätt, avslutar Namini.

Benjamin Namini kommer att leda Hammarbys damlag tillsammans med Thomas Gibson som även han lämnar Djurgårdens IF.