Eller jag vet inte, kanske att det kommer att finnas ett och annat sillyrykte att skriva. I vilket fall som helst, välkommen till BW:s värld. Trevligt att råkas igen, även om det inte var så länge sedan. Veckan har bjudit på final, vilket givetvis är något man förväntar mig att ta upp i den traditionsenliga söndagskrönikan. Egentligen talar resultatet för sig själv, men jag får väl skriva ett par rader.

Resultatet i matchen var allt och ingenting i finalen. Ett ÖFC som hade hållit tätt bakåt och spelat disciplinerat hade kunnat utmana Uddevalla på ett helt annat sätt än vad vi fick se. Istället slarvade man ofta i det defensiva jobbet, lite nonchalanta, som vi inte har fått se dem i slutspelet. Däremot tycker jag att tendenserna redan fanns i serien, efter att man gått och vunnit den. Här har Christoffer Skoog lite att jobba på inför framtiden.

Det skall inte underskattas att ÖFC gjorde sin första final, medan Uddevalla gjorde sin fjärde raka. Rutinen och lugnet som fanns hos spelarna bidrar också till den härdsmälta vi fick bevittna i Gamla Idrottshuset. Uddevalla var kliniska medan ÖFC schabblade.

Sedan kanske det hjälper när man får bänka Robert Bagger och Emilio Rossi inledningsvis, två spelare som hade varit självklara i vilket SFL-lag som helst. Det visar på en helt okej bredd i Uddevallas trupp.

Uddevalla har haft en kämpig säsong med mycket turbulens, som man tillslut gick oerhört bra ur. När väl spelarmaterialet funnits där, som i första mötet med ÖSK och finalen, visar man på ett fantastiskt futsalregister. Det jag skulle oroa mig om jag var i Uddevallas kläder är den skadebenägenhet som finns i truppen. Tar vi Uefa i början av säsongen var flera spelade hämmade av skador, precis som under säsongen.

När fotbollen var som mest död började helt plötsligt flera spelare bli friskare och friskare. Övergången från fotboll till futsal kommer var oerhört viktig kommande säsong, då vi inte har något slutspel. Det lär inte fungera att blanda och ge i första delen av säsongen för att komma igång på slutet.

Däremot visar spelare som Mido, Petrit Zhubi och Fredrik Söderqvist att det finns en stor vilja att ha kakan och äta upp den. Efter att ha spelat fotboll har de åkt direkt för att spela futsalmatch. Jag har sagt det förr, jag lär säkerligen säga det igen, men det är stort. Det är också de uppoffringar som i slutändan ger ett guld.

Petrit Zhubi var fenomenal borta mot Nacka, i första mötet. Utan honom hade man säkerligen inte haft med sig en vinst från det mötet.

På tal om spelare med stor individuell skicklighet, efter Kristian Legiecs intåg i Uddevalla köar landslagsspelare för att förstärka.

Visserligen kan man peka på spelarkvalitén och lagets framgångar som anledningen till varför, men jag vill också plocka fram ett par guldhjältar som inte fick stå i rampljuset under lördagens prisceremoni.

Tommy Rasimus, mannen som får det mesta gjort i Uddevalla. En man med ett oerhört driv och engagemang. Katrin Sjöholm med familj som bemannar Uddevallas café match in och match ut. Harry Gerd som sköter sekretariatet och sportchefsrollen. Listan kan göras lång, men där har ni ett axplock.

Någon som också förtjänar en eloge är Ronny ”Pilen” Pettersson i ÖFC som också han gör ett fenomenalt jobb. Alla ni funktionärer runtomkring är ett värda ett guld. Nej, nu får det vara slut på fjäskandet.

Okej, det kanske blev lite mer än ett par rader, men ni vet hur det är med mig och skriva lite.

Nu verkar det som att jag får titta utomlands för att stilla mitt begär. Finland, Spanien, kanske Kroatien. Eller så får jag frossa i det arbete jag förväntar mig se från alla klubbar inför kommande säsong. Vi får väl se, något lär jag hitta på. Tills dess, eller tills nästa vecka, får jag önska på återseende.

Låt inte kylan ta över och ha en fantastisk vecka.

Dags för final, på något sätt både höjdpunkten och sorgens dag varje säsong. Svenska mästarna skall utses och en kvalplats till Uefa Futsal Cup står på spel. Matchen lämnar som bekant ett stort vakuum till kommande säsong, där veckor med utomhusfutsal får stå för underhållningen.

Dagens viktigaste fråga, vilket lag är det som vinner? Jag hade givetvis kunnat berätta om mina känslor och vad jag tror, men jag skall istället försöka vara lite vetenskaplig av mig. Därför tänker jag att jag skall sätta betyg på de båda lagen. Vi börjar med målvakterna.

Respektive lag har två ganska självklara förstemålvakter i Marcus Gerd och Dildar Caliskan. Målvakterna har också fått chansen i landslaget, där Marcus Gerd varit mer förekommande än Caliskan. Skall vi se till slutspelet är det Marcus Gerd och Uddevalla som släppt in minst antal mål. I semifinalen släppte ÖFC in dubbelt så många mål som Uddevalla. Därför vill jag ge fördel till just de regerande svenska mästarna.

Däremot skall man inte underskatta spelet med fötterna, som Dildar Caliskan är någorlunda ensam om att behärska i SFL. Att vara målvakt i futsal handlar om mer än att rädda bollarna. Lugnet och sättet att styra sitt försvar är ändå något jag tycker Gerd är snäppet vassare än sin konkurrent, vilket också leder till skillnaden i betyget.

Uddevalla får 4 BW, medan ÖFC får 3.

Vi går vidare med något som är nära besläktat med målvaktsbiten, nämligen försvaret. Jag väljer att plocka ut var sin profil i varje lag som får exemplifiera lagen, Miran Abdulrahman i ÖFC och Hector Maravilla i Uddevalla.

ÖFC spelar som bekant ett väldigt disciplinerat lågt försvar, som skapat huvudbry för dess motståndare. Uddevalla kan blanda ett högt och lågt försvar, men också hur man pressar sin motspelare. Det gör också att de kan vara oerhört flexibla i försvarsspelet och anpassa sig efter motstånd och läge i matchen.

Jag skulle vilja påstå att det är två olika filosofier, där ÖFC bemästrar sitt låga försvar och Uddevalla har flera verktyg i sin verktygslåda.

Respektive lag får 4 BW var.

Från defensiven till offensiven, där båda sidorna besitter stor individuell skicklighet. Däremot skulle jag vilja ge fördel Uddevalla. Spelare som Albert Hiseni, Emilio Rossi, Kristian Legiec och Petrit Zhubi, ja, det är nog svårt att hitta spelare som är bättre än dem.

5 BW till Uddevalla och 4 till ÖFC.

Nästa kategori är skyttekungar, där vi har Senad Berisha i ÖFC på sex mål och Petrit Zhubi i Uddevalla på fem mål. Berisha har i två raka säsonger legat i skytteligaledning, medan Zhubi kanske inte setts som den största målskytten i Uddevalla. Zhubi har tagit en större roll i Uddevalla senaste säsongen enligt mig, där han ofta klivit fram och visat vägen. I semifinalserien verkade energin aldrig ta slut, även om han spelade 90 minuter fotboll innan matchen.

Mål i avgörande matchen i Uefa Futsal Cup satte prägeln på säsongen för Zhubi, är det någon som kommer kliva fram idag lär det vara just han.

4 BW till Uddevalla och 3 till ÖFC.

Raskt vidare till en intressant duell mellan båda lagens kaptener, Basel Gorgis och Granit Berisha. Jag skulle vilja påstå att få lagkaptener kan visa vägen som Basel Gorgis. Han kan bli sådär härligt tjurig och ta det gula kortet när det behövs. När Basel tar ton lyssnar också spelarna, medan Uddevalla har flertalet spelare som tar en ledarroll.

Uddevalla får 3 BW medan ÖFC får 4.

Mikael Alfredsson och Christoffer Skoog, två tränare som har väldigt olika roller. Alfredsson har tagit en roll som matchcoach i år, medan Skoog också spelar. Jag skulle säga att ÖFC har en väldigt stor tilltro till sin tränare, som inte riktigt Uddevalla har. Istället har man flera ledare och spelare som tillsammans står för ledarskapet. Den resa båda lagen har gjort under säsongen skall inte förringas, där ÖFC började starkt och avslutade svagt medan Uddevalla gjorde en omvänd resa.

Respektive lag får 4 BW.

Totalt får alltså Uddevalla 24 BW, medan ÖFC får 23. En smärre vinst för Uddevalla, något jag också tror att vi kan förvänta oss av dagens match, som sänds i detta nu på svenskfotboll.se