Vi har under de senaste veckorna gått igenom vad du behöver för att kalla dig för en seriös futsaltränare. Jag har skrivit om vikten av att ha en dokumenterad spelidé, spruckit hål på myter om träning och gett er tips på hur ni lägger upp er träning för att få maximalt ut av laget.

Men, och detta men är ett stort ett, även om du gör allt detta är det inte självklart att dina spelare gör som du vill att de skall göra.

Alla som varit tränare, om så bara för ett enda träningspass, vet hur lätt det är att slita sitt hår över spelare som konstant misslyckas eller som struntar i vad du säger. Inte sällan märker jag att tränarna blir frustrerade. ”Varför gör de inte bara som jag säger? Hur svårt kan det vara?”, är en vanlig fras när de lämnar inomhushallen.

I dagens blogg skall vi försöka reda ut varför spelare INTE gör som du säger, men också hur du med enkla knep kan få dem att göra önskvärda beteenden.

* * * * *

Jag vill dock börja det här inlägget med en fet brasklapp. Modell XL.

Jag är inte på något vis en psykolog eller någon slags terapeut. Jag har ingen direkt utbildning inom dessa områden heller, utan allt jag kommer att skriva om här är kopplat till Daniel Ekvalls bok Idrottsglädje Prestation Utveckling. Ekvall är fotbollspsykologisk rådgivare till herrlandslaget i fotboll och verkar även som instruktör för SvFF.

Jag kommer med detta inlägg att skriva en del baserat på Ekvalls alster, men också blandat med mina egna erfarenheter.

Med det sagt…

* * * * *

Innan vi till fullo går in på hur du skall förstå dina spelare måste vi börja med att prata om beteenden.

I grund och botten handlar Ekvalls bok om beteenden. Ofta handlar diskussioner jag är inblandad i om vad en spelare ÄR för något, men sällan hur en spelare BETER sig eller vad den GÖR.

Ett exempel jag ofta tar upp för att illustrera min poäng är att jag frågar en grupp med spelare vad en så kallad ”vinnarskalle” är för något. Svaren brukar variera. Någon säger att ”det är en person som alltid vill vinna till varje pris”, en annan att ”det är någon som hatar att förlora” eller dylikt.

Sedan brukar jag vända på frågan – Vad GÖR en vinnarskalle? Vad är deras synliga beteenden? Hur agerar dem?

Här brukar det ofta vara tyst. Ofta förstår de inte vad jag menar.
”Vadå beteenden?! Antingen är man ju en vinnarskalle eller så är man det inte”, brukar jag få höra. Som om det är något du är född till.

Och så enkelt är det ju inte riktigt. Det är lätt att vi hamnar i floskler och klichéer, där vi tror att folk förstår vad vi menar men där vi sällan definierar hur vi faktiskt tänker. I mångt och mycket är det våra beteenden som definierar oss och det är också det som vi kan lämna feedback på.

För mig exempelvis är en vinnarskalle en person som vill vinna till den milda grad att hen inte lämnar något åt slumpen. Som exempel kan det vara att att spelaren i fråga har ätit en bra förberedande måltid inför en viktig match, sovit ut ordentligt och är i god tid innan samlingen för att ladda på rätt sätt. Dessa är tre tydliga aktioner som beskriver handlingar som personen i fråga gör, inte bara massa klyschor om vad en person ”är”.

Kort summerat så är det viktigt att fokusera på vad en spelare GÖR, och inte hamna i en mängd floskler om vad en spelare ÄR. Om vi skall kunna ge feedback måste vi göra det på personens aktiva handlingar, helt enkelt.

* * * * *

Varför är det då så viktigt att prata om beteenden?

Jag brukar säga att futsal är en sport som, precis som många andra lagidrotter, är en sport som handlar om beteenden. Vi utför en rad med olika handlingar och aktioner under en match där våra beteenden antingen blir positivt förstärkta eller negativt förstärkta. Det kanske låter som rena grekiskan så låt mig förklara.

Vi leker med tanken att ni tränar på ett ha ett kortpassningsspel. Du vill att dina spelare, lugnt och metodiskt, skall bedriva en speluppbyggnad och försöka behålla bollen i sin ägo. Men varje gång som målvakten rullar ut bollen till en av utespelarna kommer en aggressiv press från motspelarna, något som stressar de som skall sköta speluppbyggnaden. Flera gånger slår spelarna bort passningarna i panik, och vid några av tillfällena blir det livsfarliga målchanser för de pressande motspelarna. Kanske blir det till och med ett baklängesmål.

Kortfattat kan vi säga här att det du vill göra med dina spelare, alltså kortpassningsspelet, blir negativt förstärkt. De får inte betalt för sitt hårda slit, utan varje gång som motspelarna pressar högt förlorar de bollen. Tänk dig själv att du jobbar ihjäl dig, misslyckas gång på gång, till sist släpper du in ett mål. Inte speciellt roligt, inte sant?

Som om det inte vore nog med att de släpper in mål och ständigt misslyckas med sin uppgift – På köpet börjar publiken att bua ut ditt lag. Spelarna börjar hänga med huvudena och du står med armarna i kors. Till sist går topplocket för dig och du skäller ut dina spelare för att de spelar så dåligt.

Till sist tröttnar eventuellt spelarna på att använda en metod som inte fungerar och provar något annat. Kanske börjar de att spela långbollar, för att slippa stressen av motspelarna. De gör kanske inte mål, men de slipper behöva göra bort sig, åskådarna slutar att busvissla och du lägger av med skällandet. Kortsiktigt sätt kanske ett smart val med andra ord då de slipper obehag, men på långsikt har dina spelare inte lärt sig någonting – Förutom att när du skäller på deras kortpassningsspel, som DU instruerat om, så skall de göra något annat.

* * * * *

Feedback är ofta ett pretentiöst laddat ord som används i tid och otid, men likväl något jag tänkte skriva av mig om. Inte sällan hör jag att tränare pratar om vikten av feedback, men likväl står det där och ger just inget av detta. Och OM de ger den är den i bästa fall otydlig eller inkonsekvent.

Om vi tar ovanstående exempel om den misslyckade speluppbyggnadsfasen för att illustrera min poäng – Alla människor vill bli positivt förstärkta, men i detta exempel blir det negativt uppmärksammade. De misslyckats ständigt med uppspelen, släpper in mål, åskådare buar och du skäller på dem. Detta göra att spelarna kommer att testa andra saker i hopp om att bli positivt förstärkta, eller i sämsta fall för att slippa obehaget som det andra ger.

Ofta träffar jag tränare som vill träna på ett speciellt sätt, men som inte bekräftar eller förstärker sina spelares beteenden. Tänk dig själv att du som spelare tränar på att slå kortpassningar i en övning. Du slår ständigt perfekta mackor till dina medspelare, men inte en enda gång berömmer dina tränare dig för din fina passningsteknik. Däremot när du missar – Ouch, då får du höra det!

Hur ska du då veta vad som är rätt om du aldrig får veta när du gör bra saker?

* * * * *

Hur ska vi då få spelarna att göra önskvärda beteenden?

Ditt viktigaste verktyg är din feedback. Med den kan du göra underverk. Kort sammanfattat så handlar det om att du skall ge dina spelare positiva förstärkningar när de gör de saker som du vill att de skall göra. Detta går att göra på många olika sätt och olika spelare gillar olika typer av feedback. Nedan ger jag ett par exempel.

– Beröm spelaren när de gör något du verkligen gillar – ”Fan vad jag gillar dina passningar! Du ställer verkligen stödjebenet i helt rätt vinkel och träffar alltid precis mitt på bollen för att få lagom hårdhet – Fortsätt med det!”

– Beröm spelaren inför gruppen – ”Titta här, vilken grym macka Johan levererade till Tobias! Johan, kan inte du berätta lite hur du gör så vi andra kan få veta din hemlighet?”

– Applådera dina spelare när de gör något fantastiskt på plan.

– Visa tummen upp, le med hela ansiktet, ge dem high-fives när de löst en knivig situation på ett tillfredsställande sätt.

– Om du har utrustning, visa ett filmklipp på när de löser en svår spelsituation på ett sätt du gillar, då ser de också sig själva utifrån.

* * * * *

Ovanstående är bara ett par exempel på hur du kan positivt förstärka dina spelare. Använd fantasin och anpassa ditt sätt att ge feedback på till dina spelare, då alla har olika sätt att ta till sig på.

Det finns emellertid några tumregler som är viktiga när du ger feedback för att dina spelare på riktigt skall ta till sig den. En av dem är att du tydliggör vilka beteenden du gillar, alltså vilka aktioner och handlingar de gör som du tycker är bra. En annan aspekt är att du ger feedbacken så nära inpå händelsen som möjligt, då blir det också lättare att ta till sig berömmet och komma ihåg vad du gjorde bra.

Tänk dig att din spelare gör ett fantastiskt skott, vilket av nedanstående exempel tycker du ger ordentligt med positivt förstärkning som dessutom är tydlig?

A) ”Bra!”

B) ”Vilket sjujäkla skott du gör, Johan! Du avlossar ju den där projektilen nästan från halva plan, vilket mod du måste ha som vågar i ett så svårt läge. Jag gillar verkligen hur pendlingen du får till med högerfoten och träffen sedan – Precis under mitten på bollen. Då får du nästan alltid bra träff. Nu blir det inte mål, men jag lovar att om du fortsätter så här så kommer det att lossna. Keep ém coming!”

Exempel A är ju förvisso en positiv förstärkning, men vem riktar den sig till? Och vad var det som var bra? Det är svårt här att veta vem det gäller och vad som gjordes tillfredsställande.

I exempel B har vi både ett namn på personen som gör den lysande aktionen, samtidigt som vi också förklarar vad de gjorde så bra. På det hela så berättar vi att vi vill att spelaren skall fortsätta med aktionen, även om det inte blev mål den här gången. Den sista detaljen är viktig, det är ofta vi under en match eller träning gör rätt beteenden men ändå misslyckas. Det kan bero på en mängd med saker, som att motspelarna är skickliga eller att underlaget är lite annorlunda mot vad spelaren är van vid. Men om vi vill få långsiktigt önskvärda beteenden måste vi fortsätta med att berömma spelarna – ÄVEN om resultatet vid just detta fall inte gick som det var tänkt.

* * * * *

Ibland får jag frågor på det här med negativa förstärkningar också. När skall vi få skälla på våra spelare, då? Skall vi bara stå där och vara optimister och aldrig få ge kritik?

Generellt brukar jag säga att vi skall vara generösa med berömmet, men sparsamma med verbala avrättningar. Mycket sparsamma. Det används egentligen främst när du anser att dina spelare har gått över en slags gräns som du tycker är helig, en riktlinje som du måste statuera exempel på för att visa gruppen och spelaren att detta inte är ett önskvärt beteende. Ett sådant kan ju vara att en spelare kommer onykter till en matchsamling. Det är antagligen långt ifrån vad som är okej inom er grupp att göra och något du behöver uppmärksamma. Kanske räcker det inte med att skälla ut spelaren, kanske måste du ställa spelaren ur laget över en period också, men det vet du bäst själv.

Men som sagt, i regel – Var mycket sparsam med negativa förstärkningar. Det är mycket mer effektivt att positivt förstärka spelarna och strunta i fadäserna – Spelarna vill ju bli positivt förstärkta och kommer att sträva efter att bli just detta. Mina erfarenheter är att så länge spelarna gör sitt yttersta finns det sällan fog för att kritisera. Då är det upp till dig att förklara vad du vill se istället och vara tydlig med det.

Detta betyder inte att du inte kan ha synpunkter eller inte får rätta till saker – Det är skillnad på att försöka göra saker bättre med hjälp av tydliga instruktioner och på att vara direkt elak. Tänk på det.

* * * * *

Ibland får jag också frågan om vi verkligen skall hålla på så här och berömma våra spelare hela tiden och ständigt ge dem positiva förstärkningar. Kan inte spelarna motivera sig själva?

Mitt svar på det är att det är ditt jobb som futsaltränare att ständigt ge dina spelare feedback, hur ska de annars veta hur du vill ha det? Så det skall du fortsätta göra, men turligt nog har du en slags livlina om du mot all förmodan skulle tappa rösten.

Efter en tid, när du jobbat med dina positiva förstärkningar, kommer förhoppningsvis resultaten att synas för spelarna. Helt plötsligt sätter de sina skott både på träning och match, det som ni tränat så många timmar på. Just den där känslan av att ÄNTLIGEN lyckas är i sig en positiv förstärkning, alltså att själva handlingen blir förstärkande i sig. Det innebär att beteendet ytterligare cementeras hos individen. Tycker dessutom spelaren att det blir roligare ju bättre hen blir så har du som tränare kommit långt med att etablera önskvärda beteenden.

* * * * *

Kort summerat och grovt förenklat – Beröm dina spelare på alla sätt tänkas kan när du ser beteenden du gillar! Var tydlig i din feedback med vad du gillar och i direkt anslutning till händelsen.

”Du kan aldrig få för mycket beröm” – Sven-Bertil Taube

Tänk i genom vilken tränare du är nu när läst detta – Är du tränaren som står med händerna i kors och sällan ger beröm? Eller är du den som ger beröm, men inte är så tydlig med vad du gillar? Kanske känner du att du faktiskt är tydlig, men att du inte förklarar vad du gillar nära inpå händelsen? Eller anpassat dig efter din spelare?

* * * * *

Detta var mina femtio öre om perspektivet kring positiva och negativa förstärkningar, på ett lite lekmannamässigt vis. Vill ni får mer stoff om detta på ett betydligt bättre och mer djupgående sätt rekommenderar jag som sagt Daniel Ekvalls bok Idrottsglädje Prestation Utveckling – Kanske kan den leda dig och ditt lag till framgång?

* * * * *

Om du har något tips, synpunkt eller annat att diskutera med mig får du gärna kontakta mig via [email protected] – Skicka mig en tweet på @johansolinger eller varför inte besöka min officiella hemsida www.johansolinger.com

På återseende!