Det här inlägget började egentligen som en Facebookkommentar. Jag läste en mycket intressant blogg av Futsalmagasinetkollegan Mathias Etéus, där den goda herren hade många bra punkter men också några jag kände att jag ville kommentera. Eftersom jag inte kan hålla käften, typ.

När jag insåg att min kommentar på Facebook blev ett helt blogginlägg valde jag att kommentera det offentligt istället. Dessutom blir det väl många klick nu när vi gör upp i en slags debattboxningsring?

Etéus skrev idag en blogg gällande försvarsspelets dalande form inom svensk futsal. I helgens semifinaler släpptes det in mängder av mål, något som hade kunnat undvikas enligt Etéus. Vilket han ju givetvis har rätt i, men en rad som störde mig var att han ansåg att fler än fyra insläppta mål i en futsalmatch är ett tecken på så kallat ”dåligt försvarsspel”.

För någon vecka sedan bloggade jag om hur du skapar din egen spelidé, en serie i två (Del 1, del 2) delar. Roligt nog har jag fått mycket givande och värmande feedback (och lite ris också, skall tilläggas). Bland annat av Jakob Matanovic, tränare för Lidköping United, som nyligen blev utsedd till årets tränare inom svensk futsal.

Gör som Jakob och följ bloggen!

* * * * *

I förra inlägget lovade jag att jag skulle skriva en blogg om hur du implanterar din spelidé i praktiken. Det kommer jag givetvis att göra, men på lite annat sätt än förra gången. För att göra det mer överskådligt kommer jag att lista fem myter om träningsupplägg generellt inom fotsporter (fotboll & futsal) som vi skall ta död på. Som småningom även en lista på saker vi skall göra så mycket som möjligt, men det kommer vid senare tillfälle.

Jag vill poängtera att denna lista överhuvudtaget inte är något slags personligt tyckande från min sida. Det är en lista av myter baserat på forskning, alltså beprövade studier som vi under flera decennier har kommit fram till. Alla dessa studier har baserats på fältresultat (alltså riktiga träningar, matcher, fystester, intervjuer med spelare och ledare etc.) och som numera är självklara sanningar inom de moderna tränarutbildningarna, men som ändå mot all förmodan får leva vidare. Främst på grund av att gamla (läs lata) tränare inte har någon vilja att utvecklas utan kör på det som de alltid har gjort, men också för att många spelare som själva blir tränare gör så som deras tränare har gjort före dem. Vilket givetvis skapar ett moment 22.

Jag vet inte hur många diskussioner jag hamnat igenom åren där jag både ifrågasatt andras träningsmetoder och själv blivit ifrågasatt. Det har aldrig handlat om att ha rätt (okej, lite kanske, men det är inte relevant här), utan enkom att skapa så bra träningsförutsättningar som möjligt. Vi är ju där för spelarna, varför då inte ge den optimala miljön för att lära sig?

Jag får ofta hör fraser som ”men vadå, så här har vi ju alltid gjort och vi har ju vunnit serier på löpande band”. Då brukar jag ofta ställa en motfråga ”ja, ni har vunnit så mycket TROTS att ni använt er av fel strategi, inte TACK VARE, grämer det er inte att ni med enkla förändringar hade kunnat bli ännu mer framgångsrika?”. För att spetsa till det brukar jag ibland fråga ”är du inte bitter för att ni förlorat så många duktiga spelare för att ni lagt upp er träning helt fel?”. Det brukar inte vara en särskilt populär kommentar, men icke desto mindre sann.

Som tränare får du aldrig, och jag menar ALDRIG, bli för bekväm utan hela tiden våga utmana dig själv och ditt synsätt. Bli inte den där lata tränaren som inte vågar ta till dig nytt i rädsla för att bli blottad, utan våga tänka utanför din bekvämlighetszon.

Vi vet långt ifrån allt om kroppen och hur vi skall träna den optimalt efter vår sport, men några saker vet vi med bestämdhet och dessa skall jag lista nedan. Håll till godo!

* * * * *

ANNONS: Här hittar du oddsen för SM-slutspelet

Stretch innan träning / match
Vi börjar enkelt. Detta vet de flesta om men kräver ändå en påminnelse.

Stretching är ett område där vi fortfarande inte är 100 % säkra på om det hjälper eller inte för återhämtningen, men det vi garanterat vet är att vi ”knäcker” muskelfibrerna när vi gör det. Vi drar ut på dessa fibrer, vilket gör att explosiviteten blir lidande. Kort sammanfattat så tappar du de där procenten som gör dig snabbare i en rusch om du bestämmer dig för att stretcha innan match.

Om du väljer att stretcha EFTER match är det en sak, men gör du det innan så vet vi att din explosivitet blir lidande. Så vill du springa ikapp och förbi din motspelare? Strunta i att stretcha innan match / träning.

Springa i skogen
Detta är en punkt som börjar bli allmänt vedertagen inom de allra flesta lagidrotter, men trots detta stöter jag med jämna mellanrum på tränare som fortfarande förespråkar ett rent löppass i veckan i skogsmiljö. Detta för att förbättra lagets ”kondition”.

Till att börja med skall vi skilja på ordern ”kondition” och ”uthållighet”. Kondition betyder rätt och slätt ”status” eller ”nuvarande ställning”, tänk er från engelskans ”condition”. Det är ett slarvigt begrepp som inte är särskilt precist. Det kan innebära allt från att skicket på ett köksbord till hur väderförhållandena är. Uthållighet däremot är något annat som bättre beskriver det som vi skall syssla med. Vi vill träna upp uthålligheten så att vi orkar ta fler löpningar under en match utan att tappa kvalitén (explosiviteten) på ruscherna. Vi vill springa så många snabba ruscher som möjligt utan att förlora i snabbhet = Futsal-uthållighet.

All träning bör bedrivas så matchlikt som möjligt och det är just därför som rena löppass går fetbort här. När du springer en löprunda i skogen springer du i regel rakt fram, kanske på en grusväg eller i terräng i uppförsbacke, i ungefär samma tempo. Du saknar en boll, du saknar motspelare. Du kan förvisso göra intervallöpningar i skogen, men de är ofta konstlade och förutbestämda. Du har bestämt dessa växlingar på förhand, i futsal vet du inte när du behöver kuta hem för att försvara egna målet eller kontra. Du utsätts heller inte för beslutsfattning på en vanlig löprunda. Det är inga tvära riktningsförändringar eller någon som försöker tackla dig.

Ibland hör jag spelare som inte hinner komma till träning som berättar att de skall ”ta igen detta genom att springa i skogen”. Jag brukar svara att det låter kul men hur ska de ta igen ett futsalpass om de springer i skogen? Det är som att säga att jag skall ta igen lunchen genom att fika. Det är kort och gott inte samma sak.

Jag är själv ett levande exempel på att det inte går att löpträna sig i att få en bra uthållighet i en lagsport. För några år sedan var jag en hygglig (okej, inte bra, men hygglig) distanslöpare som sprang motionslopp. Vid ett tillfälle fick jag hjälpa en vän som hade ont om spelare i sitt korplag, något jag trodde jag skulle klara galant. Efter första halvlek kunde jag knappt stå på benen, trots att jag sprang 3-4 löppass i veckan.

Missförstå mig rätt, det är självklart inte meningslöst att löpträna i skogen. Det är bättre än att sitta hemma och glo på Netflix, men vill du förbättra din futsal-uthållighet skall du träna futsal.

Gymträning
Någon som förknippar försäsongsträning med tung fys och lika tunga vikter och hantlar? I Sverige har vi över 30 år haft en försäsongskultur med mycket gymträning, något som nådde sin kulmen under tidigt 2000-tal då ALLA lagidrotter skulle ha en försäsong på gym. Nu har denna trend lugnat ned sig betänkligt, men lever ändå kvar.

Precis som jag skrev om löpträning är det givetvis inte meningslöst att syssla med gymträning om du håller på med lagidrott, men det är ett par saker du bör ha i åtanke när du sysslar med detta. Gymträning är först och främst ett komplement till den vanliga lagträningen, den skall ALDRIG ersätta träning med boll utan är något UTÖVER. Tränar ni tre gånger i veckan skall ni alltså inte ha två bollpass och ett gympass, utan tre bollpass och ett gympass. Gymträning är bonus och något som vi gör för att stärka oss ytterligare.

Nästa steg du måste tänka på är hur ofta ni kan upprätthålla gymträningen. Det är mycket vanligt att lag kör stenhård fysträning på försäsongen, når bländade resultat innan serien startar och sedan när tävlingssäsongen är igång så slutar de med gymträningen och resultaten uteblir.

En av de stora skillnaderna mellan individuell och kollektiv idrott är att i det förstnämnda fallet så skall du ofta formtoppa dig till ett särskilt datum eller tidpunkt. Tänk er en skidåkare, där höjdpunkten på en säsong ofta är ett VM- eller OS-lopp som sker under en intensiv vecka i februari. Då ligger du i hårdträning ordentligt inför detta event, drar kanske ner på tävlandet och satsar allt på just dessa tävlingsdagar. Men inom lagidrotter funkar det inte riktigt så. En serie består av flera omgångar som är beroende av varje. Vi kan inte formtoppa oss till ett särskilt datum på samma sätt. Vi kan inte gå i hårdträning bara för att vara som bäst på dagen för SM-finalen, för är vi inte bra de andra dagarna kommer vi inte ens till SM-finalen.

Inom lagidrott måste vi alltså ha en jämnare träningskurva där vi skall vara jämnbra över en tävlingssäsong. Det är det som lite floskelaktigt kallas för ”att hålla en hög lägstanivå” av diverse expertkommentatorer. För en skidåkare räcker det att komma etta på ett lopp per säsong, om vi bara vinner en match per säsong åker vi ur serien.

OM du vill ha gymträning som en del av ditt upplägg (och ja, det finns anledningar till att ifrågasätta detta) behöver du tänka att du skall kunna ha ett jämnt flöde på träningen över året. Det duger inte att träna 20 gympass innan serien startar, utan du behöver träna även under tävlingssäsongen för att upprätthålla fysiken ni byggt upp. Vad fan är vitsen med att träna upp ditt lag till biffar om de sedan ser ut som bananer i mitten på säsongen? Det är betydligt bättre för en jämnare kurva att träna ett gympass i veckan året ut än tre gympass i veckan i sju veckor och sedan tvärt sluta. Det är trots allt muskler vi tränar, de försvagas när de inte tränas / används.

Inom elitidrott så tränar lagidrottare fysträning varje vecka i regel, men de har också tid för detta och är betalda för att göra det. Vi har inte de förutsättningarna än för futsalspelare i Sverige, vilket för denna diskussion i ett helt annat ljus. Det börjar också i ifrågasättas om gymträning verkligen ger så pass mycket som vi först trott inom lagidrotten. Östersunds FK i fotbolls-Allsvenskan tränar exempelvis inte regelrätt gymträning. De stärker upp bål och leder, men aldrig med vikter. Trots (eller tack vare) spelar de en fantastisk fotboll med små medel. Kanske ligger det något i deras träningsupplägg som gör detta?

OM du vill träna upp lagets fysik (för att du anser att den är av mindre bra kvalité), men inte har råd eller tid att träna detta enkom en gång i veckan, integrera fysiken i den vanliga träningen. Det finns en devis som går något i stil med ”träna hellre lite men ofta än mycket och sällan” och det går att applicera i er lagträning. Ta in fysiska övningar som en del av er förberedelseträning (inte att förväxla med uppvärmningen som vi kommer skriva om nedan), så att spelarna tidigt får aktivera de muskler som kommer att användas under träning. Tänk att det är bättre att dina spelare gör plankan 30 sekunder per träning året ut än att de lyfter 100 kilo i bänkpress en gång i augusti och sedan aldrig igen. Ni skall kunna göra detta varje träning året ut, inte bara enstaka gånger. Först då får ni utväxling av den fysiska träningen.

Isolerade drillövningar
Ett av de absolut mest tungrodda ämnena på listan. Isolerade drillövningar är kort och gott övningar som saknar matchkaraktär, det kan vara att motspelare saknas eller till och med boll. I regel ger dessa övningar inte utrymme för att ta beslut utan handlar om att spelarna tar förutbestämda riktningar. Ett exempel kan vara att springa en hinderbana mellan slalompinnar och stegar för att sedan skjuta en boll i mål.

Missförstå mig rätt här, det KAN finnas en poäng att ha en isolerad övning för att få spelarna att greppa ett grundligt koncept, men tanken är ALDRIG att spelarna ska fastna där utan att de så fort som möjligt skall ta in detta i spelet. Det finns liksom ingen vits att ha en isolerad övning där du kickar gris med en boll om du inte kan applicera det på en matchsituation.

Det finns en skröna som jag inte vet om den stämmer men som ändå på ett fint sätt illustrera min poäng. För ett antal år sedan besökte ett par nederländska fotbollsinstruktörer Brommapojkarnas akademi för ett studiebesök i det som av många kallats för ”Sveriges bästa talangfabrik”. När de kommer till planen ser de ett par killar som vill imponera genom att kicka en boll i luften mellan sig så många gånger som möjligt. Efter ett par minuter säger en av instruktörerna ”mycket imponerande, men vad är det för sport ni spelar?”.

En rolig historia, men som icke desto mindre har en sorglig ton. Vi lever ofta i en slags föreställning att tekniken är väsensskild från alla andra komponenter på en futsalplan. En spelare som kan kicka en boll i luften 100 gånger eller mer har en extremt isolerad teknik som antagligen inte går att använda under en match. Varför? Jo, för att träningen inte är matchlik – Det finns inga motspelare, inga beslut som tas, bara du och bollen. Så ser inga matcher ut.

När du bygger övningar, se till att de i så stor mån som möjligt utgår från spelet / matchen och försöker simulera en situation som skulle kunna inträffa på en match. Det kräver i regel motspelare såväl som boll. I ENSTAKA fall kan det krävas att du går ner till grunderna och har det isolerat, men alltid med målet att ha det i någon slags spelträning. Det är så vi lär oss ta beslut.

Uppvärmning
Jag hade en tränare en gång som vill göra sig lustig över begreppet ”uppvärmning”. Inför varje träning under ett år stoppade han in oss i en bastu och hämtade oss efter 10 minuter. ”Nu är ni uppvärmda”, sade han så gick vi ut och tränade.

En kul grej förstås men där min gamla tränare ändå hade en poäng, han var bara lite för sin tid. Uppvärmning är ett ålderdomligt begrepp som egentligen inte har någon relevans för modern lagidrott. Det betyder bara rätt och slätt att vi skall bli varma inför en träning / match, men det är ju inte alls samma sak som att komma förberedd. Därför finns det ett nytt begrepp som kallas för förberedelseträning, men det skall inte misstolkas för en nyöversättning på samma ord.

Förberedelseträning handlar kort och gott om att förbereda spelarna inför sin kommande uppgift. Är temat för dagens träning försvarsspel? Ha en försvarsinriktad förberedelseträning där de muskler du kommer använda under träningen aktiveras, samt att de tekniker som kommer dominera träningen är synliga. Skall ni träna anfallsspel? Låt dem tidigt få känna på temat i en lugnare förberedelseträning där vi använder oss av de tekniker som kommer vara aktuella.

Det är en stor skillnad mot att bara bli uppvärmd.

Det kräver ju emellertid mer planering från dig som tränare, men vi skulle ju sluta vara lata coacher, eller hur?

* * * * *

Det här inlägget var av lite mer negativ karaktär, men nästa kommer bli betydligt mer positiv. Då kommer jag att behandla saker som du med fördel kan bygga ditt träningsupplägg på för att förstärka din spelidé. Har ni läst om dessa myter som vi precis tagit kål på kan ni säkert lista ut fortsättningen…

* * * * *

Om du har något tips, synpunkt eller annat att diskutera med mig får du gärna kontakta mig via [email protected] – Skicka mig en tweet på @johansolinger eller varför inte besöka min officiella hemsida www.johansolinger.com

På återseende!

LÄS ÄVEN: Bilder från Borås seger mot Örebro FC