Att Hammarby IF stod för säsongens askungesaga är nog många överens om. Wildcard-laget vann sin division 1-serie i överlägsen stil och säsongen kröntes sedan med ett avancemang till Svenska Futsalligan.
Hammarbytränaren Michel Basberber är nöjd med vad laget har åstadkommit under debutåret:
– Det är fantastiskt. Det är där vi hör hemma. Resan har gått riktigt snabbt också. Hammarby Futsal bildades inför säsongen och vi visste inte riktigt vad det skulle ge. Vi ville att det skulle bli en rolig grej för fansen och ett bra sätt att bredda verksamheten, säger Basberber till Magasinet Match.
– Målet var att ta oss upp till SFL inom tre år, men det gick såpass bra att vi lyckades första året.
Max von Schlebrügge. Foto: Olof Bergqvist
Några profiler man kunde känna igen på planen var Max von Schlebúgge, José Monteiro och Alagie Sosseh. Basberber förklarar hur truppen formades:
– När vi gick in i detta valde vi att ha en tvådelad trupp. En stomme i form av gamla futsalspelare som jag har tagit med mig från tidigare klubbar. De har en gedigen erfarenhet och flera SM-medaljer på på meritlistan, säger Basberber och fortsätter:
– Att också ha Hammarbyprofiler var ett sätt att dra folk till matcherna. När alla kommer dit märker man att de har kul. Det kanske gör att de fortsätter gå på matcherna även om fotbollsprofilerna inte är med i framtiden.
Ett minst sagt lyckat drag för Hammarby IF som hade ett publiksnitt på 584 åskådare. En siffra som garanterat kommer att växa till nästa säsong, där lag som Örebro SK och Djurgårdens IF väntar:
– Det ska bli fantastiskt kul. Det är ju de matcherna man ser fram emot mest. Ett derby mot Djurgården kan inte bli bättre för ligan. Det kommer att bli mycket planering. Allt ska fungera när det gäller arrangemang och säkerhet. Jag är helt övertygad om att det kommer att bli jättebra, avslutar han.
Förbundet meddelade sedan efter säsongens slut att Abrahams kontrakt, som löper ut under april månad, inte kommer att förlängas.
Beslutet om bytet kom inte direkt som någon chock för Abraham, som även han kände att det var dags för något nytt.
– Det var ett ganska givet beslut från båda parter. Det kändes tydligt att man kommit till en punkt där det räcker, och någon annan behöver ta över. Så kände jag, och förbundet kände likaså. Fem år är ganska lång tid, det är sällan man är på en post så länge, berättar han för Futsalmagasinet.
– Det kanske skulle vara bra med en som är fokuserad på futsal fullt ut. För min del har det funkat väldigt bra, fram tills i år med äventyret i Assyriska och division 1-avancemang med Skövde AIK. Då kände man att det började gå ihop med varandra. Så någon som kan fokusera på det fullt ut och kan lägga den tiden som behövs på det.
Ja, förutom att han är en framgångsrik man inom den svenska futsalen har även Charbel Abraham lyckats väl utomhus. I höstas ledde han sitt Skövde AIK till serieseger i division 2. Det var något som gav eko i fotbollsvärlden, och så fort segern var bärgad fick Abraham ett telefonsamtal.
På andra sidan luren var det Assyriska BK som var i behov av akut hjälp. Med fyra matcher kvar var de hotade av degradering till följd av den dåliga tabellplaceringen de låg på. Deras budskap var så enkelt som det må låta: Rädda oss kvar i Superettan.
Inget talade för Assyriska, och med endast fyra matcher kvar av serien låg de riktigt pyrt till. Men Abraham hoppade på uppdraget, och det var också första gången fotbollen gjorde att han missade en landskamp. Tyvärr lyckades inte Assyriska hålla sig kvar, och 38-åringen begav sig tillbaka till ett nyblivet division 1-lag.
Fem år som förbundskapten i till en början helt ny sport. Hur sammanfattar du din tid?
– Det har varit en väldigt lärorik tid. Vi har fått lära oss så mycket och utvecklat oss själva från ingenting egentligen. Vi har haft en bra utveckling på de här åren, med tanke på att det är en helt ny sport och vi lyckades ändå få ihop det. I början var det svårt, när det inte fanns någon liga att hitta spelare i. Både landslag, spelare och klubbar har utvecklats mycket. Vi startade från noll.
Han fortsätter:
– En väldigt rolig tid med många bra minnen och erfarenheter. Lärt känna många människor. Som sagt, vi har tagit de stegen vi kunnat ta. Nu är det dags att någon annan tar vid. Det finns väldigt mycket potential.
Vinterns EM-kval i Gibraltar får man ändå se som ett fiasko. Sverige lottades i en grupp tillsammans med värdnationen Gibraltar och Montenegro, där endast gruppsegraren skulle avancera vidare.
– Det är klart att vi hoppades och trodde att vi skulle klara av att ta oss vidare från den omgången. Sedan är det svårt att säga exakt varför vi inte gjorde det. Montenegro är stabila defensivt, och det visade de inte minst i matchen mot Spanien. Sedan ville vi fortsätta utveckla vårt spel, och framför allt anfallsspelet. En sådan match behöver alla prestera på topp för att vi ska vinna, och det gjorde vi inte.
– Om man tittar på truppen så hade vi trots allt några nya, vilket de flesta kanske inte tänkte på. Det var lite oerfaret lag som fick möjligheten på planen. Man ska inte underskatta vikten av erfarenhet på den nivån. Tyvärr lyckades vi inte prestera på den nivån som vi behövde för att gå vidare.
Ja, just truppen var väldigt omdiskuterad kring den samlingen. Många ifrågasatte uttagningen av spelare som visat riktigt svag form i klubblaget, men som ändå verkade vara självklara i landslaget.
Ångrar du någonting med din uttagning?
– Nej, absolut inte. Det här med uttagningen, folk har alltid sina åsikter. Alla har full rätt att ha dem också, men alla har inte alltid all fakta. Som tränare kan man inte ta hänsyn och lägga någon vidare energi på det. Hur man än väljer finns det alltid de som inte håller med, och så är det. Jag känner att jag tog ut den bästa truppen, och det känner jag fortfarande.
Fem år på posten. Fem år av upp- och nedgångar. Men man ska inte glömma allt fantastiskt som landslaget faktiskt lyckats prestera. Hur de många gånger tagit en publik de ännu inte har med storm. Är det något speciellt minne han tar med sig, tro?
– Första landskampen i Liseberg, när allt startade. Vi mötte Frankrike, med ganska mycket folk på läktaren. Sedan EM-kvalet i Andorra där vi lyckades vinna gruppen trots att vi var helt nystartade.
– Sedan har man självklart med sig väldigt många andra minnen som gett oss erfarenhet. När vi spelade EM-kval i Makedonein. Där fick vi se futsal på en helt annan nivå. Även EM-kvalet i Uddevalla var fantastiskt. Vi gick vidare därifrån och mötte i nästa steg riktigt bra nationer, och där kände vi att vi verkligen var med. Vi skapade mängder med målchanser mot riktigt bra lag, och så har det inte varit tidigare. Även om vi förlorade så var det väldigt tajta matcher. Vi stod upp bra mot topplagen.
Foto: Svensk Futsal.
Något du hade velat göra annorlunda?
– Det är alltid lätt att vara efterklok när man har facit i hand, men sanningen är att man aldrig har facit. Inte ens i efterhand. Man vet inte om det hade blivit rätt om man gjort annorlunda. Men om något, EM-kvalet i Skövde där Armenien vann gruppen. I efterhand ångrar jag kanske att vi inte vågade sätta högre press.
Svensk futsal går mot nya tider, och tar gigantiska steg för varje säsong. Hur ska det fortsätta i samma takt?
– Jag tycker att sett till just landslaget att förbundet gjort en väldigt bra satsning. Så vi har bra förutsättningar med tanke på att vi är såpass unga i det här. Därifrån är det bra, men sedan är det alltid svårt när det är många duktiga futsalspelare som i många lägen prioriterar fotbollen.
– På sikt måste klubbarna utveckla och prioritera spelare som har futsalen som förstasport. Man behöver få ut mer kompetens i klubbarna, såväl taktiskt och tekniskt som kompetensen i klubben. Så länge det inte blir så tar det ju längre tid att utvecklas. Och på landslagsnivån blir skillnaderna för stora när man kommer till samlingen och möter världsspelare. Klubbarna måste ta stora steg organisatoriskt och kompetensmässigt.
Om bara några veckor drar Skövde AIK:s säsong igång med hemmamatch mot Ljungskile SK. Där ligger Charbel Abrahams stora fokus. I nuläget är futsalen ett avslutat kaptiel. Men vem vet vad som händer i framtiden?
– Just nu drar fotbollssäsongen igång, och då får man lägga futsalen åt sidan. Sedan får vi se hur det ser ut i vinter. På något sätt gör man väl något för futsalen. Men på vilket sätt eller i vilken roll det blir är svårt att säga nu.
Vem blir Sveriges nästa förbundskapten i futsal? Några kandidater som det har spekulerats om är bland annat Michel Basberber, Albert Krasniqi och Mathias Etéus.
Den sistnämnde gästade Andres Moncadas och hans intervjuserie El Café Del Futsal och där
diskuterades bland annat Etéus karriär, idrottspsykologi, gamla bilder från Jönköpings Södra och landslaget.
Etéus passade även på att dementera att han blir nästa förbundskapten:
– Jag har sagt så här till Per Broberg att jag definitivt inte hade varit aktuell utan jag hade inte velat ha ett eget ansvar för landslaget för jag har aldrig haft ett tränaruppdrag inom futsal. Och jag har bara varit lite assisterande tränare vid sidan om fotbollen, säger Etéus och säger samtidigt att en plats i en ledarstab skulle vara mer intressant:
– Med min mentala utbildning med idrottsspykologin samt min kunskap inom futsal så tror jag att jag hade varit en bra resurs att ha med i en ledarstab i landslaget.
– Sen om han vill ha med mig eller om han inte tycker att det inte passar med min roll som föreningsutvecklare i IFK Göteborg Futsal så är det en tråkig anledning och då kanske jag får ta det längre fram.
Det tredje avsnittet av El Café Del Futsal hittar du här.
Jag hörde att Senad Berisha (Örebro FC) hade varit i Spanien och tränat futsal så jag var tvungen att ta kontakt med den duktige Berisha och höra direkt från honom vad var det han gjorde i La Madre Patria (Moderlandet) som vi sydamerikaner kallar Spanien.
Jag ringde Senad Berisha och vi fick en ganska intressant pratstund.
Senad Berisha. Bild: Örebro FC.
Senad, tränade du futsal i Spanien med något lag från deras liga?
– Nej, det gjorde jag inte. Jag var där som tränare/lagledare under en träningsläger för ett fotbollslag. Jag brukar hjälpa min tränare Leif Järnkvist med ett fotbollslag han tränar.
Ingen provspel med något futsalslag i Spanien alltså?
– Nej, inte än. Just nu var jag som sagt ledare och tränare för barnen och det är lärorikt för mig att hjälpa till med det.
Tycker du om rollen som tränare?
– Jag tycker om det och vem vet vad framtiden bjuder på. Jag lär mig mycket ledarskap vilket är en stor del av att vara tränare för ett lag.
Senad fortsätter:
– Jag tar dessa stunder när jag är ledare som en extra träning för mig. Jag får också göra många övningar och tränar på själv, så jag uppskattar verkligen att jag får vara med och hjälpa till.
Det snackas om en sommarsamling för landslaget till sommaren. Ska du vara med på den eller står fotboll i vägen för det?
– Om jag blir uttagen kommer jag att vara den första på plats. Att kunna representera Sverige är min dröm. Jag spelar fotboll kanske en halvsäsong per år men bara för att hålla igång. Mitt fokus ligger på futsal.
– Redan i juni eller juli sätter ÖFC igång sina träningar och jag ska vara med från början.
Jag har hört och läst många kommentarer om att Marcus Gerd och Senad Berisha var SFL:s bästa spelare under den gångna säsongen. Hur känns det?
– Det känns givetvis kul att höra. Jag tränar mycket, jag ger alltid mer än 100%, spelar många matcher och fokuserar bara på futsal. Jag känner att jag har blivit mycket mognare för varje år som går. Jag känner att jag har blivit en mycket bättre spelare för att jag enbart satsar på futsal.
En sista fråga. När du tänker på SM-finalen mellan Uddevalla och Borås. Vad tycker du?
– Jag tycker att vi hade gjort det mycket bättre. Vi hade gett Uddevalla en svårare match. Men allt kommer tillbaka till semifinalen där vi förlorade med ett mål.
Artikkeli suomeksi ruotsinkielisen jutun alla (Artikel finns även på finska, lite längre ner).
Lettland stod som motståndare för de finska lejonen för en match som många ansåg vara den viktigaste i finsk futsal.
På förhand sågs Lettland som det enklaste motståndet för Finland, där man bara skulle vinna efter förlust mot Portugal (5-1) och kvittering av Rumänien i slutsekunderna (5-5). Det skulle visa sig bli en tuff nöt att knäcka.
Lettland spelade bra och hade ett bra passningstempo. Finland fick det stundtals svårt i sitt höga man-man-försvar där man var nära på att få ett mål i baken. Det skulle dock bli det höga man-man-försvaret som skulle öppna matchen, genom en sekvens när Finnarna pressade Lettland ordentligt. Målvakten Aigars Bondars, även lagkapten, blev rejält stressad och bollen hamnar plötsligt framför Miika Hosios fötter som enkelt sätter bollen i öppet mål.
Med cirka tre minuter kvar av första halvleken får Lettland en högst tvivelaktig straff i ett scenario där Rami Tirrkonen ger en liten knuff som Lettländaren överreagerar på. Domaren var dock säker på sin sak och pekade tydligt på straffpunkten och Igors Avanesos kliver fram för att ta den. Han sätter säkert bollen hårt till vänster, högt, nära krysset, efter att Juha-Matti Savolainen i Finlands mål gått åt andra hållet.
Inte skulle det sluta där, utan efter att ha dragit på sig den sjätte frisparken i första halvleken får Lettland en långstraff där Maksim Sens resolut skjuter mellan Savolainens ben och lika i en match där Finland var på väg att bli riktigt frustrerade. Då skulle Tirrkonen revanschera sig genom kvitteringsmålet och det var också ett resultat som hölls till halvtid.
Många har säkert hört det och det kommer säkert att upprepas igen, men fasta situationer är väldigt viktigt i futsal. Det skulle Panu Autio visa för Finland när han delikat placerade in bollen på halvvolley efter en variant som kunde varit hämtad från skolboken. Kanske rentav från Autios bok?
Lettland tryckte på för en kvittering åter igen i matchen och plockade ut sin målvakt för att spela joker. De ville inte vara sämre än Autio, utan spelade ut det finska försvaret så det bara var Oskar Ikstens att peta in bollen vid bortre stolpen.
Med jokerspelet satte man ordentligt tryck på Finland och fortsatte därför med detta. Länge kändes det som att ett Lettländskt mål skulle vara ett faktum men åter igen visade Finland på moral och Mikko Kytölä tryckte dit fyran för Finland.
Sammanfattningsvis var matchen öppen åt båda håll och det bjöds på en riktigt tajt futsal med många lägen och hårda närkamper. Finland får nu hoppas på att Rumänien förlorar med fem bollar eller att man blir bästa trea. Skall man bli bästa trea så skall Spanien vinna över Polen.
Matchfakta finns längs ner, under den finska artikeln.
Suomi kohtasi viimeisessä ottelussaan Latvian, jota myös pidettiin monien mielestä maan futsal-historian tärkeimpänä.
Etukäteisarvioissa Latvian piti olla lohkon helpoin vastustaja Suomelle, josta piti hakea voitto Portugali-tappion ja Romania-tasapelin jälkeen. Latvia osoittautui kuitenkin todella vaikeaksi vastustajaksi.
Latvian tempo pallon liikuttelussa oli korkealla tasolla ja he pelasivat hyvin. Suomella oli ajoittain suuria vaikeuksia Latvian korkean prässin kanssa eikä tappiolle joutuminen ollut kaukana. Korkea prässi oli myös ennakoissa se asia, joka olisi avain asioita ottelun kuvan suhteen. Latvian maalivahti Aigars Bondars joutuikin ensimmäisen kerran yllätetyksi, kun kahden miehen prässi voitti pelivälineen Suomelle ja Hosio siirsi valkopaidat johtoon.
Ottelun 17. minuutilla Latvia saa kyseenalaisen rangaistuspotkun Rami Tirkkonen antaessa hieman vauhtia latvialaispelaajalle. Igors Avanesos ottaa joukkueen harteilleen ja ampuu pallon ohi Juha-Matti Savolaisen, joka aavistaa väärään suuntaan. Peli tasoittuu.
Maalijuhlat eivät päättyneet siihen. Latvia saa vielä yhden kymmenmetrisen jakson lopulla. Maksim Sens ampuu sen vastaan tullen Savolaisen jalkojen välistä pitseihin ja Suomi joutuu takaa-ajajaksi. Valkopaidat vaikuttavat äärimmäisen turhautuneilta. Tirkkonen kuitenkin paikkaa rangaistuspotkun tasoittamalla Panu Aution loistavasta tarjoilusta ja tauolle mennään tasalukemissa.
Monet ovat varmasti kuulleet erikoistilanteiden merkityksestä futsalissa, mutta kertaus on opintojen äiti. Sen osoittaa Panu Autio välittömästi toisen jakson alussa. Kulmakuviossa pallo pelataan hänelle ja puolivolley painuu tulisesti Latvian pitseihin. Ehkä tämä kuvio löytyy jopa Aution kirjasta?
Latvia tuli jälleen tasoihin pelatessaan lentävällä maalivahdilla. He eivät halunneet olla Autiota huonompia, vaan rikkoivat Suomen puolustuksen totaalisesti, jolloin Oskar Ikstens pystyi puttaamaan pallon takatolpalta sisään tyhjään rysään. Paikalta, joka suomi-futsalissa kulkee nimellä Christian Majan toimisto.
Suomi joutui todella kovaan paineen alle Latvian jatkaessa lentävällä maalivahdilla. Pitkään heidän maali roikkuikin ilmassa, kunnes Suonenjoen suuri futsal-sankari Mikko Kytölä painoi Suomen johtoon.
Suomen pitää nyt toivoa Romanian viiden maalin tappiota tai pääsyä parhaaksi kolmoseksi. Siihen yltääkseen pitää Espanjan voittaa Puola.
Kvalet till Futsal-EM spelas för fullt runt om i Europa och vårt grannland Finland befinner sig i Rumänien och kämpar för att ta en plats i Elite Round.
Två matcher har finländarna spelat hittills, mot Rumänien och Portugal.
Futsalmagasinet tog kontakt med en av Finlands mest meriterade och utbildade tränare, U19/U21-förbundskaptenen samt tränare för Sievi Futsal, Jani Paananen.
Vad tycker du om matchen mot Rumänien?
– Bra match förutom de sista fyra sekunderna. Finland var bättre än Rumänien men…
Hur kan man tappa en så viktig match med bara några sekunder kvar?
– Otroligt! Jag förstår inte hur det hände.
Förlust mot Portugal. Finland hade många klara målchanser, varför gör inte Finland mål på de chanserna?
– Portugal är ett av de ledande länderna i futsal. Nivåskillnaden sågs i småsaker som i de effektiva skotten och deras teknik. Finland spelade taktiskt bra men det är fortfarande inte tillräckligt bra för att utmana de tio bästa länderna.
Hur ser du på Finlands framtid nu?
– UEFA-kvalet pågår fortfarande, men det krävs en stor seger i den sista matchen mot Lettland och sen är det önskvärt med en portugisisk seger över Rumänien.
– Dock, det mest sannolika resultatet är oavgjort mellan Portugal och Rumänien. Trots det ser framtiden för finsk futsal ljus ut eftersom futsalen växer hela tiden, precis som i Sverige.
Du har vunnit guld i Finland. Skulle du vilja träna något lag i Sverige någon gång?
– Naturligtvis, eftersom jag har spelat där i tio år och även tjänstgjort som sportchef i Haparanda fotboll och futsal. Jag skulle också gärna delta i utvecklingen av svenskt futsal.
– Futsal har en stor potential i Sverige. Det finns en hel del duktiga spelare men den taktiska sidan har ännu mycket utrymme för utveckling.
Har du koll på SFL?
– Jag har följt den svenska futsalen under många år. SFL-starten var en stor boost för svensk futsal och jag tror att den kommer att bli ännu bättre för varje år som går. Mycket tack vare de stora fotbollsklubbarna som är med och ger möjligheten till några stora derbyn.
Trots de dåliga resultaten så har Finland gjort två bra matcher hittills mot Rumänien och den stora nationen Portugal med Ricardinho i spetsen. Finland har visat bra sammanhållning av taktiken, precis som vi hade förväntat oss. Men tyvärr måste de jobba på den mentala styrkan att kunna utnyttja de lägen som uppstår i matchen.
English Version
Qualifiers for the European Futsal Championship are being played all around Europe at the moment and our neighbors from Finland are in Romania, fighting for a place in the elite round.
The Finns have played two games so far, against Romania and Portugal.
Futsalmagasinet took contact with one of Finland’s most experienced and educated coaches, the U19/U21 national coach and Sievi Futsal’s coach, Jani Paananen.
What do you think about the game against Romania?
– A good game except for the last four seconds. Finland was better than Romania but…
How to let such an important game end in a draw with only few seconds left?
– Unbelievable! I do not understand how this happened.
Loss against Portugal. Finland had many clear scoring opportunities, why do not Finland score at those chances?
– Portugal is one of the leading countries in futsal. The difference in quality could be seen in small things such as in the effective shots and their technique. Finland played tactically very well, but it’s still not good enough to challenge the top ten countries.
How does the future look like for Finland now?
– UEFA qualifiers are still in progress, but it requires a great victory in the last match against Latvia and then it’s desirable a Portuguese win against Romania.
– However, the most likely outcome is a tie between Portugal and Romania.
– Despite this, the future of Finnish futsal looks bright because futsal is still growing all the time in Finland, just like in Sweden.
You have won the title in Finland. Would you like to come and work some time in Sweden?
– Of course. I’ve played there for ten years and also worked as the sports manager in Haparanda football and futsal. I would also like to take part in the development of Swedish futsal.
-Futsal has a great potential in Sweden. Sweden has a lot of talented players, but the tactical side has still much room for development.
How much do you know about SFL (Swedish Futsal League)?
– I have followed Swedish futsal for many years. The implementation of SFL was a big boost for Swedish futsal and I think that the league will develop every year. A lot thanks to the major football clubs that are involved and give the opportunity for some big derby games in the future.
Despite the results, Finland has played well against Romania and Portugal, with the big star Ricardinho. Finland has shown great tactics, just as we expected. Unfortunately they have to work more on their mental strength and capitalize the chances they get during the game.
UEFA hade möte i vårt grannland Finland, närmare bestämt Helsingfors, förra veckan och kom fram till ett par saker som bådar väldigt gott för futsalen.
Bland annat att man utökar EM till 16 lag och spelar den vart fjärde år, dammästerskap skapas samt UEFA Futsal Cup döps om till UEFA Champions League.
Direkt när pressmeddelandet kom ut hörde vi av oss till Per Broberg, utvecklingsansvarig för futsal på Svenska Fotbollsförbundet.
– Man har alltså kvar upplägget med Preliminary, Main och Elite Round. Sedan Final Four. Då är det, såvitt jag vet, så är vi fortfarande rankade i Preliminary Round. Jag har inte fått senaste rankingen…
– Som jag tolkar det är rankingen baserad på den klubben som representerat landet i Europaspelet.
Det svenska landslaget kanske inte riktigt har burit frukt denna säsongen, många har tyckt att förlusterna kanske varit för många. Dock påminner Per oss om en väldigt viktig detalj.
– Inom futsalen räknar vi bara officiella tävlingsmatcher i rankingen, alltså inga träningsmatcher som fotbollen. Så ser man till det så har vi en förlust och en vinst i år.
Vad säger du då överlag om förändringarna?
– Det är absolut mycket som vi har sett fram emot här, jag vet att UEFA har pratat länge att utöka från tolv till 16 lag. Det kommer att leda till att det blir enklare att ta sig till slutspel. Nu är det säkert så att hemmanationen redan är kvalificerade, men då slåss man om 15 platser istället för elva. Det är en ganska stor skillnad, med fyra lag till.
– Sen att man tar gör en kalender där man anpassar för både EM och VM, att man har det var fjärde år likt fotbollen tror jag är ett bra steg.
– Det blir intressant att se hur man tänker kring kvalsystemet, det står inget kring om man kommer behålla Preliminiary/Main Round i EM-kvalet. Kommer man gå över och köra hemma/borta-spel istället?
Ja, kvalgrupper likt fotbollen?
– Ja, jag vet att de stora nationerna har varit inne på det. Varav de mindre nationerna får det svårare ekonomiskt. Däremot för intresset och utvecklingen av sporten är det självklart att det vore bra med hemma/borta-system eller om man kanske spelade på något annat vis. Kanske att man har gruppspel i varje land så att säga. Men det finns inga uppgifter exakt hur det skall gå till.
Det kanske är något man tar upp i Cardiff, den första juni när nästa möte hålls?
– Definitivt. Det är väl något vi får se vid lottning till UEFA Futsal Cup här i sommar.
Ja, sedan var det Under-19 och Dam-EM, vi har ju inget ungdomslandslag för herrar eller ett damlandslag. Däremot har vi ett flicklandslag. Hur ser det ut där?
– Det blir intressant med strategin nu, när vi ser att UEFA lanserar flera turneringar inom futsal, både på dam och ungdomssidan. Det är goda nyheter såklart, för det ger oss möjlighet att jobba mot mål, att ha ett damlandslag och att titta på att utveckla ungdomslandslagen.
Hur ser det ut, har ni någon klar plan eller strategi på hur det skall gå till?
– Nej, vi har inte någon klar strategi. Inte mer än att vi har ambitioner att dra igång ett ungdomslandslag och ett damlandslag på sikt. Det har ju också lite med att göra hur vi jobbar med strategi kring tävlingsverksamheten. Den hänger ihop så att säga.
Vad tycker du annars om beskedet från UEFA?
– Jag tycker att det är intressant att man väljer att byta namn på UEFA Futsal Cup till UEFA Futsal Champions League. Det är ganska intressant vad det kommer betyda rent marknadsföringsmässigt, men det får framtiden utvisa.
– Man gör ganska många olika satsningar nu, dels ungdomsolympiaden. Hur kommer den kvalifikationen se ut? Tyvärr väljer man som jag ser det, eller tyvärr, det är ett sätt hur de väljer att hantera det, de väljer att gå på futsalrankingen i ungdomsolympiaden. Det betyder att man går på herrarnas ranking, topp åtta kommer bli inbjudna till ungdomskvalet.
– Man går på herr-rankingen både på flick och pojksidan. Ja, det kan man diskutera om det är rätt hanterat eller inte. Vi hoppas väl kanske då, eller hoppas på, vi får väl se, men vi hoppas att det inte är så många som har flickverksamhet. Vi får väl se vilka som tackar ja och tackar nej.
– Däremot tror jag inte det blir aktuellt på pojksidan i år, men det blir väldigt intressant om de väljer att lansera ett U-19 EM så att säga, med start 2019. Då är det högintressant att börja titta på det, så vi kan vara med vid kvalificeringen av det första ungdoms-EM.
Ja, överlag en väldigt nöjd Per Broberg, något som jag även tror de flesta som gillar futsal är. Vi får helt enkelt se när vi får en hel uppsättning herr, dam, pojk och flicklandslag. Spännande tider väntar står klart och vi tackar självklart Per Broberg för intervjun.
Nu verkar det som att man kan addera en finsk touch på det hela. Två finska spelare med landslagsmeriter ryktas nämligen till Örebro. Spelarna i fråga skall lockas av att spela under tränare Seppälä, och Örebro skall kunna erbjuda en bra helhetslösning.
Ordförande Johan Ivhall om ryktena:
– Om så är fallet är det jätteroligt för svensk futsal, att bra spelare söker sig hit.
Tränare Mikko Seppälä:
– Jag har varit i kontakt med spelare med landslagserfarenhet från Finland. Vi behöver hjälp att skaffa jobb till dem om det skall bli aktuellt.
Örebro kommun, som driver http://flyttafranfinlandtillorebro.se, kanske kan hjälpa att försörja staden på futsalspelare alltså. Återstår att se hur det går.
Erkin, som vi är vana att se som libero på planen, beskrivs som en lugn och teknisk spelare som sällan blir stressad. En ledare på planen med en bra passningsfot som sätter sina kompisar i bra lägen.
Det ryktas nu att det finns intresse från diverse futsalklubbar i Skåne för Hamidovic. Det skall handla om storsatsande Rosengård FC som spelar i Division 1 och Malmö City i SFL.
Francis Maciel, tränare Rosengård, kommenterar ryktet:
– Vi har snackat lite grann med Erkin, självklart är han en mycket intressant spelare för oss och en stor förlust för Lidköping. Jag har själv sett honom spela. Om han väljer att spela med oss detta året är det bara ett plus för FC Rosengård som har stora ambitioner inför nästkommande säsong.
Erkin Hamidovic själv om ryktena:
– Jag skall flytta till Ängelholm och vill gärna fortsätta med futsalen. Efter er artikel har ett antal klubbar kontaktat mig, men av respekt för de klubbarna vill jag inte säga vilka det gäller. Jag kan tänka mig att pendla lite för att spela.
Vem vet, kanske får vi se Pajtim Abazi och Erkin Hamidovic i samma lag nästa år?
Artikkeli suomeksi ruotsinkielisen jutun alla (Artikel finns även på finska, lite längre ner).
Det var i december 2006 Marko Laaksonen visade alla finska futsalentusiaster vem man kan lita på när man vill ha en vinnande målvakt i landslaget. Kvällen den tjugonde höll han nollan i landslagen mot Cypern i fullpackat Pasila idrottshus. Finland vann med 4-0.
Dagen före hade Cypern varit bättre och vunnit med siffrorna 2-3. Efter den matchen fick Marko och Juha Ojanperä dela på landskamperna. De var de bästa mellan stolparna väldigt länge och två väldigt olika målvakter. Markos fem första matcher som målvakt i landslaget resulterade i fem vinster. På den tiden, var inga segrar lätta.
Den 34-åriga Laaksonen spelade i landslaget tills år 2009. Sista lägret var i början av 2010. Sedan blev det inga mer inbjudningar till landslaget. Finland hade en ny strategi där det inte fanns plats för den energifulla åbobon. Det såg ut som futsalelden inte brann lika mycket som den hade gjort förut, men så såg det ut i hela föreningen. Futsal i Åbo hade gått in i en liten depression. Även om Laaksonen fortsatte att spela fanns det ingen plats med nya målvaktstränaren Dusan Matic i landslaget.
När kroatiska Mico Martic tog över landslaget 2013 tog han med målvaktstränaren Dusan Matic. En av första saker som de gjorde var att åka runt till varje topplag i finsk futsal. De stannade kvar hos lagen, körde några träningar och fick en riktig bra koll vilken typ av spelare det fanns i Finland. Markos stil var inte sådan som den tidens landslag behövde. Hans största problem har alltid varit kunskapen med fötterna. Dusan längtade efter en målvakt som kan stiga upp som en joker. Det var dags att säga adjö till landslaget för alltid.
Men man skall aldrig säga aldrig. När Markos dåvarande klubb åkte ur högstaligan hittade han sig själv i Somero. Sista säsongen i Åbo hade varit tuff. Han spelade hela året med en skadad menisk.
Foto: Christoffer Enckelmann
Med Jarkko Ihalainen som manager byggde man en ljusare framtid inom futsal inne i den finska skogen. Jarkko hade visioner men hade lagt sin målvaktskarriär på hyllan. Där skulle Marko få en nystart.
Efter första träningen var han inte ens säker att menisken skulle hålla. Målvakten som hade spenderat hela sin karriär i Åbolaget TPK och vunnit silver med dem 2004, packade bilen och började pendla till Somero.
Somero är en liten stad mellan Åbo och Helsingfors, som tar en timme att åka till, enkel väg. Då var året 2015. Två toppsäsonger senare skulle det visa sig att Marko fortfarande är en vinnande målvakt, en nyckelspelare.
När alla fokuserade på Arber Istrefi, lagets stora anfallsstjärna, gav Laaksonen laget chansen att vinna, match efter match, med sina viktiga räddningar. Samtidigt hade Someron Voima (lagets namn betyder Someros Styrka) skrivit kontrakt med tränaren Tomi Tuominen, en god vän till Marko från Åbo.
Efter dess har laget varit väldigt framgångsrik. De vann Finska U21-Mästerskapet i år tillsammans med Halikko, där även Tomi är tränare. I fjol vann man sin första medalj i ligan, när man fick ett brons efter den långa säsongen. I år har de redan vunnit Final Four, turneringen i januari med de fyra bästa lagen från hösten.
De slog ut det mest meriterande laget i Finland, Ilves FS, i kvartsfinalen. SoVo var överlägsna. I Finland krävs det tre vinster (bäst av fem) för att gå vidare. SoVo vann de tre första matcherna och gick rakt till semifinalen där man nu möter Sievi.
Foto: Christoffer Enckelmann
Plötsligt ringer telefonen i Åbo. Landslagstränaren vill ha Marko tillbaka.
”Det var en överraskning. När jag fick chansen tog jag den genast. Det känns tryggt och jag tror att landslagsrävarna gillar att ha mig tillbaka” berättar en nöjd målvakt från Rumänien.
Senast Marko var i landslaget var alla målvaktstränare självlärda före detta landslagsmålvakter. Idag har Finland en av de bästa målvaktstränarna i hela Europa. Skillnaden är stor, fast Marko vill inte ta nånting bort från de andra heller.
– Dusan är en väldigt professionell tränare. Han har koll på allt från tekniken till den mentala sidan. De yngre målvakterna i finska ligan är mer skolade enligt Dusans filosofi. Jag tror att om jag hade haft chansen att träna med honom längre skulle jag vara mycket bättre målvakt.
Okej, en målvakt som har varit bäst i Finland och kommer in till EM-kvaltruppen tycker att han skulle kunna vara mycket bättre? Det berättar ganska mycket, till och med till svensk futsal. Tränarvalen till förbundet är det viktigaste beslutet när sporten är ung.
Foto: Christoffer Enckelmann
Då, när Marko spelade sist i landslaget, var hans chef alltid nöjd att ha en stjärna som jobbade hos honom. Laaksonen fick alltid möjligheten att ta ledigt från jobbet när han skulle representera nationen. Hur är det nu, sju år senare?
”Nää, inte gillar de att släppa mig så lätt numera” skrattar Marko men fortsätter ”Men mycket har ändrats i fotbollsförbundet, i en mer positiv riktning vad gäller stödet till spelarna som måste vara borta från den civila arbeten.”
Vilka förväntningar har han på resan?
– Jag känner mig trygg i att vi får allt att fungera i vår resa mot EM. Inte har vi rest hit ner bara för att se hur det går?!
Foto: Christoffer Enckelmann
Förresten, Markos senaste landskamp i den finska tröjan var mot Lettland. Det slutade med en vinst. Kommer historien upprepa sig?
Även om Marko inte kommer att vara den målvakt som bär landslaget på sina axlar är hans resa en intressant historia för oss alla. Säg aldrig aldrig. Och aldrig någonsin skall någon välja en förbundskapten som inte är hundra procent futsaltränare med hjälp av en riktig målvaktstränare. Då är det lika bra att sluta med landslaget.
Mikko Seppälä
Joulukuussa 2006 Marko Laaksonen näytti suomalaisille intohimoisille futsalihmisille keneen kannatti luottaa, jos halusi voittavan maalivahdin maajoukkueeseen. Illalla 20.12. pelasi hän Suomen futsalmaajoukkueessa ensimmäisen nollapelinsä ottelussa Kyprosta vastaan. Suomi voitti 4-0. Päivä ennen oli Kypros ollut vahvempi lukemin 3-2.
Sen ottelun jälkeen sementoitiin Makken ja Juha Ojanperän paikat maajoukkueen tukipilareina. He olivat Suomen parhaat tolppien välissä hyvin pitkään ja täysin erilaiset vaihtoehdot maajoukkueelle. Markon ensimmäiset viisi maaottelua päättyivät kaikki voittoon. Ajanjaksolla, jolloin voitot olivat kiven takana.
Nyt 34-vuotias Laaksonen pelasi maajoukkueessa vuoteen 2009. Viimeinen leiri oli alkuvuodesta 2010. Sen jälkeen kutsuja ei ole postilaatikosta kolahtanut. Suomen uuteen strategiaan ei suulas turkulainen sopinut. Näytti jo hieman siltä, että liekki oli sammumassa, mutta siltä se näytti koko turkulaisessa futsalissa. Alkoi turkulaisen futsalin lama. Vaikka Laaksonen jatkoi pelaamista, ei hänelle löytynyt tilaa myöhemmin mukaan tulleen Dusan Maticsin papereissa.
Kun kroatilainen Mico Martic saapui maajoukkueen peräsimeen 2013 tuli kaupan päälle maalivahtivalmentaja Dusan Matic. Yksi ensimmäisistä asioista, jonka he tekivät, oli maakuntakierros kaikkien huippujoukkueiden luokse. He olivat joukkueiden luona ja vetivät jopa harjoituksia. Kaksikko opetteli tuntemaan suomalaiset pelaajat. Markon tyyli ei ollut se mitä maajoukkue tarvitsi. Dusanin valinnoista näki, että hän halusi muun muassa maalivahteja, jotka osasivat pelata myös jalalla. Heikkous, joka on ollut Makken uralla hänen suurimpia. Vaikutti, että oli aika sanoa hyvästit maajoukkueelle.
Foto: Christoffer Enckelmann
Älä koskaan sano ei koskaan. Kun Markon silloinen joukkue lähti liigasta, löysi hän itsensä Somerolta. Viimeinen kausi oli ollut raskas, sillä hän pelasi sen rikkinäisen kierukan kanssa. Edes ensimmäisissä harjoituksissa SoVon kanssa ei ollut tietoa tuleeko polvi kestämään. Manageri Jarkko Ihalaisella oli visio rakentaa keskelle metsää futsalin valoisampi tulevaisuus. Hän oli itse ehtinyt lopettaa liigauransa pelaajana.
Silloin sai Laaksonen uuden alun. Maalivahti, joka oli koko uransa edustanut TPK:ta, joiden kanssa oli voittanut SM-hopeaa jo 2004 hyppäsi autoon ja aloitti reissaamisen Turun ja Someron välillä. Silloin elettiin vuotta 2015. Kaksi huippukautta on osoittanut Markon olevan edelleen voittava maalivahti.
Kun kaikkien katseet ovat olleet hyökkäyspäässä tuhoja tekevässä Arber Istrefissä, on Makken huipputorjunnat antanut joukkueelle mahdollisuuden pelata voitosta joka ilta. SoVoon oli tullut valmentajaksi Markon hyvä ystävä Tomi Tuominen. Tuomisen alaisuudessa on SoVo kehittynyt paljon.
Alle 21-vuotiaiden SM-kultaa yhteistyöseura Halikon kanssa, SM-pronssi sekä Final Fourin voitto on jo taskussa. Niiden lisäksi SoVo lähetti puolivälierissä lauluun Suomen menestyneimmän seuran suoraan kolmessa ottelussa.
Foto: Christoffer Enckelmann
Silloin soi puhelin Turussa. Maajoukkue haluaa Laaksosen takaisin.
”Tuli vähän yllätyksenä valinta leirille. Kun mahdollisuus annettiin, niin se myös käytetään. On myös tuntunut, että maajoukkueen vanha kaarti on vain iloinen meikäläisen paluusta” kertoo tyytyväinen maalivahti Romaniasta.
Kun Marko viimeksi pelasi maajoukkueessa, oli maalivahtivalmentajat enemmän itseoppineita entisiä maajoukkuemaalivahteja. Tällä hetkellä maajoukkueessa on yksi Euroopan parhaista maalivahtivalmentajista. Ero on todella suuri vaikka Marko ei haluakaan ottaa mitään pois entisiltä valmentajilta.
”Dusan on erittäin ammattitaitoinen valmentaja. Hän osaa kiinnittää huomiota niin teknisiin suoritteisiin kuin henkisen puolen asioihin. Liigan nuoremmat maalivahdit ovatkin enemmän Dusanin koulukuntaa. Voisin kuvitella olevani huomattavasti parempi maalivahti, jos olisin saanut tehdä hänen kanssaan hommia jo vuosia sitten.”
Foto: Christoffer Enckelmann
Okei, maalivahti, joka oli aikoinaan Suomen paras ja selviytyy lopulliseen EM-karsintajoukkueeseen, näkee voineensa olla huomattavasti parempi? Se kertoo paljon myös muun muassa ruotsalaiselle futsalille. Valmentajavalinta on tärkein asia, kun laji on nuori.
Viimeks Markon pelatessa maajoukkueessa oli hänen pomonsa tyytyväinen supertähden työskennellessä heille. Hän sai aina mahdollisuuden vapaisiin kun kyseessä oli isänmaan asia. Miten asia on nykyään, seitsemän vuotta myöhemmin?
”No eipä pirulaiset enää päästä menemään niin kuin ennen. Onneksi Palloliiton ”politiikka” on muuttunut puolestaan myönteisempään suuntaan.”
Mitä odotuksia hänellä on karsintaturnauksesta?
”Fiilis on, että saamme homman toimimaan toivotulla tavalla. Ei tänne lähdetty vain katsomaan kuinka käy.”
Foto: Christoffer Enckelmann
Knoppina, Markon edellinen maaottelu on 2-1 voitto Latviasta. Historia toistaa itseään?
Vaikka Marko ei tule olemaan se maalivahti, joka ottaa maajoukkueen reppuselkään, on tarina hyvä opetus kaikille. Älä koskaan sano ei koskaan. Ja älä koskaan valitse maajoukkueeseen valmentajaa, joka ei satsaa lajiin täysillä oikean maalivahtivalmentajan avulla. Silloin voit yhtä hyvin lakkauttaa maajoukkueen.
Vi bjuder på kakor! Om du tycker det är ok, klickar du bara på "Acceptera alla". Du kan såklart välja vilken typ av kakor du vill ha genom att klicka på "Inställningar".
Den sistnämnde gästade Andres Moncadas och hans intervjuserie 
