Tidigt i förrmiddags nåddes jag av nyheten som ÖSK-tränaren Mikko Seppälä hade vaskat fram – Att Svenska Fotbollförbundet skulle offentliggöra vem som skulle ersätta tidigare förbundskaptenen Charbel Abraham för herrlandslaget. Inte långt därefter bekräftades nyheten och kl 13 blev så till sist flera månaders spekulationer äntligen avslutade (som vi har väntat!).

Det blir Matija Dulvat, före detta kroatisk landslagsspelare samt lagkapten för Futsal Dinamo i Zagreb, som tar över stafettpinnen.

Inte en värvning jag såg komma, skall tilläggas. Att det däremot skulle bli en utländsk tränare stod tidigt klart. Att vi saknar en tränare med kompetens från hög internationell nivå är vida känt och har, av vad jag antar, varit en del av kravprofilen. Utan att veta gissar jag att SvFF har kikat en del på Finland som tog in Mico Martic för ett par år sedan till sitt herrlandslag, ett drag som visat sig lyckat. På kort tid har Martic bidragit med sin stora futsalkunskap och där i genom skjutit fram Finlands positioner både nationellt och internationellt. Framförallt har den kollektiva kompetensen bland tränarna ökat, så även om Martic hastigt och lustigt skulle lämna så finns den nya kunskapen kvar bland landets ledare.

Det är inte bara sin nationalitet som Martic och Dulvat har gemensamt. Den förstnämnde har varit tränare för Dulvat i Futsal Dinamo och antagligen delat med sig av sin kompetens till honom, antagligen lite som relationen mellan en mästare och hans lärjunge. Sämre läromästare går det definitivt att ha.

Men vem är då Matija Dulvat?

Eminente Tobias BW Granberg har i korthet redan gått i genom Dulvats karriär och hans CV är åtminstone på spelarfronten imponerande. Här har vi en spelare som både vunnit titlar i såväl Kroatien som Italien, representerat ett landslag som konstant varit bland de 15 bästa i världen och tävlat på hög internationell nivå. En nivå som ingen annan svensk futsalspelare är i närheten av i dagsläget.

Hans tränarmeriter är inte lika digert, men med det sagt inte oimponerande. Framförallt har han varit en framstående universitetstränare och nått stora framgångar där, samtidigt som han parallellt har fortsatt med sin spelarkarriär. Han säger i en kort kommentar att han lever och andas futsal och det är bara att instämma, han har dessutom varit ordförande och akademichef för just Futsal Dinamo.

Så:
Spelarkarriär på hög internationell nivå.
Relativt ung (41 år) tränare som redan nått framgångar på främst nationell nivå.
Lärt sig av en av rutinerad tränare som Mico Martic.
Ledarroller inom futsal vid sidan av spelarkarriären.

Det låter givetvis som en bra matchning för svensk futsal, i mina öron. Per Broberg är inne på att vi saknat denna kompetens och erfarenhet som Dulvat besitter, så det skall onekligen bli intressant att följa landslaget framöver.

Samtidigt är det klart att det uppstår frågor kring värvningen. En är central och det är hur vi skall spela futsal. Charbel Abraham försökte på slutet att spela en kontinental futsal, som han kallade det, med hög press och stort bollinnehav. I EM-kvalet gick det inte alls. Frågan är hur Dulvat vill att vi skall spela – Jobba vidare med Abrahams linje eller något helt annat? Spelarmaterialet är givetvis något helt annat här än i Kroatien, kommer han att anpassa sig efter det eller lägga ned tid på att utbilda spelarna och jobba långsiktigt? Går det att göra det med så få samlingar på ett år som landslaget ändå har?

En annan fråga gäller Dulvats spelarkarriär. Mellan raderna förstår jag att Per Broberg helst ser att Dulvat helt lägger ned sin spelarkarriär för att fokusera på tränarkavajen, något som jag själv varit inne på i min blogg är nödvändigt för att lägga koncentrationen på rätt saker. Det är än så länge oklart hur Dulvat ser på den biten, men jag hoppas personligen själv att han inser vilken chans han fått att bygga något från grunden och lägger all sin energi där.

Ni som läste min text om Guillermo Sotorrio, ny huvudtränare för IFK Göteborg Futsal, förstod att jag hade frågor kring hur hans ledarskap skulle fungera i en svensk miljö. Ni vet säkert också med er att jag varit kritisk till att ta in tränare utifrån bara för sakens skull, utan att veta hur de passar in i vår kontext. Givetvis gäller detsamma för Dulvat, hur kommer han att hantera en miljö med spelare som kombinerar fotboll och futsal? Hur är hans ledarskap och hur gifter den sig med den svenska?

Skillnaden mellan Blåvitts värvning (som jag absolut inte avskrivit, men har frågor kring) är att Broberg varit smart och insett att det finns en risk att det blir friktion och tagit in Lars Ternström, Blåvitts gamla guldmakare och förbundskapten för F17-landslaget, som assisterande tränare åt Dulvat. Ternström kommer säkerligen att bli bryggan mellan Dulvat och spelartruppen, samtidigt som han också har en bra koll på det svenska futsallandskapet. Denna lösning tror jag blir kanon, inte bara för att Ternström är ett intressant framtida förbundskaptensämne, utan också för att vi både får in internationell kompetens samtidigt som vi är förankrade i vår verklighet och våra utmaningar. Mycket smart och gediget genomtänkt, må jag säga, så här får jag verkligen göra en pudel.

Sedan är det klart att det kan bli en kollision mellan Ternströms uppdrag som F17-förbundskapten och rollen som assisterande för herrlandslaget, men detta antar jag att Broberg & Co har tänkt på och hittat adekvata lösningar på.

Sammanfattningsvis anser jag att det är mycket spännande namn som SvFF har plockat in. Matija Dulvat är en före detta spelare med stor internationell erfarenhet som ingen svensk futsalspelare varit i närheten av. Samtidigt är han inte bara en spelare som sadlar om, utan har parallellt startat en tränarkarriär där han framförallt varit framgångsrik inom universitetsvärlden. Han har gedigen utbildning samtidigt som han lärt sig av Mico Martic. På det lär han vara hungrig att visa vad han går för. Universitetsuppdrag i all ära, men nog slår ett förbundskaptensuppdrag högre och detta är hans chans att ”breaka” internationellt om det går bra.

Frågetecknen finns dock där, det kan vi inte blunda för. Framförallt hur vi skall spela, men smart nog har vare sig Broberg, SvFF eller Dulvat själv gått ut med något i stil med att ”vi skall äga våra matcher” eller dylikt. IFK Göteborg Futsals nya tränare gick ju tidigt ut med att han vill att hans lag kontrollerar matcherna nästa år. Uppfriskande förstås och det kan säkerligen lyckas, inställningen skall beundras. Samtidigt är fallhöjden stor när ett sådant uttalande basuneras ut, utan att många andra frågor är besvarade, och allt annat än ett SM-guld 2018 är ett misslyckande.

Hade landslaget gjort något liknande uttalande hade det skapat en onödig press på ett lamslaget landslag. Istället får ledningen nu jobba i lugn och ro, identifiera en stomme och arbeta långsiktigt med en spelidé som förhoppningsvis både passar och utvecklar svensk futsal i rätt riktning. Och som sagt, blandningen mellan internationell erfarenhet (Dulvat) och svensk förankring (Ternström) lockar mig och gör att jag vill veta mer. Sedan hade jag kanske önskat en förbundskapten med lite större tränarmeriter på klubbnivå, men det är svårt att få allt. På det stora hela får vi en mycket spännande och djärv satsning från SvFF, samtidigt också genomtänkt.

Jag är optimistisk och hoppas att frågetecknen rätas ut i sinom tid. För tid behöver vi ge dem.

Dessutom är Matija Dulvat SvFF: s första utländska förbundskapten någonsin.
Bara en sådan sak.

* * * * *

Johan Solinger är en utbildad futsaltränare från Göteborg som för tillfället är klubblös. Han har läst tränarskap och ledarskap på Halmstad Högskola och innehar även ett UEFA A-diplom på fotbollssidan. Han är även nyckelinstruktör på Göteborgs Fotbollsförbund där han bland annat håller i talangträningar för futsalsspelare.

Om du har några synpunkter eller tips eller vill komma i kontakt med Johan kan du kontakta honom via e-post på [email protected] 

Du kan också följa honom på Twitter under namnet @johansolinger alternativt hans officiella hemsida www.johansolinger.com