Örebro FC har under säsongen 2016/17 varit väldigt framgångsrika då man vann SFL Norra, och såg sig besegrade endast två gånger på hela året under både seriesammanhang och slutspel. En som varit en stor del av denna framgång är tränaren Christoffer Skoog som Futsalmagasinet har intervjuat.
Hur skulle du sammanfatta er säsong?
– Den har varit stabil rakt igenom. Under tidigare säsonger har vi haft en del formsvackor på 3-4 veckor i mitten av säsongen men i år tycker jag att vi hittade en bra balans. Vi vann SFL norra och tog oss vidare till slutspelet där vi åker ut mot Borås AIK på bortamålsregeln. Utöver seriespelet deltog vi i fem stycken turneringar och går segrande ur tre av dem vilket är ett bra resultat för oss, säger Skoog.
Du nämner själv SM-slutspelet, där ni föll på mållinjen i semifinalen. Hur gick tankarna efter dubbelmötet?
– Man känner sig ganska tom efter en sån förlust. I det andra mötet på bortaplan tycker jag att vi gör en bra insats och vinner med 1-3 men det är på hemmaplan vi förlorar semifinalen.
Ni har gjort en del sportsliga framgångar med Örebro FC. Vad anser du är den största anledningen till att det har gått så bra?
– Jag tror att det är många faktorer som har spelat in under säsongen. En av dem är att vi har fått in nya bra spelare som har kunnat anpassa sig efter vår spelmodell. Vi har även förändrat en del i vårt försvarsspel efter många diskussioner mellan mig och Ronny ”Pilen” Pettersson, då han menar att vi ska försvara långt ner i plan medan jag tycker att vi ska spela med ett högre försvarsspel. Vi valde att följa hans(Ronny ”Pilen” Pettersson) idé som också gav bra resultat. Personligen tycker jag att det inte var utvecklande att spela med ett lågt försvarsspel då man inte kommer att kunna vinna matcher internationellt på det viset, menar Skoog.
Vad tror du är nyckeln för att ta ytterligare kliv med Örebro Futsal Club?
– Först och främst är nästa steg att lägga till en träning i veckan för att kunna ha mer möjlighet att träna taktik och fasta situationer samt att kunna behålla alla spelare i truppen hela säsongen ut.
Hur ser planerna ut för nästa säsong och vad är er målsättning?
– Vi vill först få alla pusselbitar på plats då ledarstaben inte är spikad och klar än. Som det ser ut i nuläget, förutsatt att alla spelare hos oss stannar kommer vi att arbeta med att få in ett-tre nyförvärv inför nästa säsong. Målsättningen med säsongen 2017/18 är att vi ska ta oss vidare till slutspel och kommer vi dit är målet att ta SM-guld, avslutar Skoog.
Den andra spelaren presenterande man under måndagen på sin hemsida, innan matchen Djurgården-Norrköping där man skall hyllas i pausen. Spelaren i fråga är Oliver Powers 22 år, som precis som Hagsell spelar i IFK Lidingö. Ytterligare en representant från fotbollsföreningen som har näst mest antal representerade i DIF Futsal, mest har GoIF Kåre.
På fotbollsplanen är Powers en offensiv lagd mittfältare med härligt driv med bollen som gillar att utmana sina motståndare med fart och finess. Under ungdomsåren spottade han in mål i pojkallsvenskan för IFK Lidingö, vilket ledde till att Djurgården fick upp ögonen för honom. Han fortsatte sin karriär i USA, dit han flyttade som 19-åring.
Under sitt första år i collegefotbollens Division 2 gjorde han stor succé. Han fick även chans att spela i Division 1 där han mötte landets bästa collegefotbollslag. Nu är Oliver tillbaka från sitt äventyr i USA och det blir alltså dels i fotbollslaget IFK Lidingö men också Djurgården Futsal.
Powers besitter inte några direkta meriter när det kommer till futsal, men han brukar hålla igång inomhus under de mörka svenska vintermånaderna.
Tränare David Bergqvist är inte orolig utan är nöjd med värvningen och kommenterar:
– Powers är en mycket intressant spelare, en avig spelartyp som har en hög funktionell teknik. En stark karaktär som kan utmana och göra sin gubbe. Oliver kommer passa in mycket bra i vår trupp!
Efter Powers återkomst till Lidingö ser han nu fram emot ytterligare en återkomst till hösten och intygar att blåränderna aldrig går ur:
– Det är skönt att vara tillbaka i DIF och få dra på sig den blårandiga tröjan, utan tvivel den snyggaste tröjan i Sverige!
Tele2 Arena är förhoppningsvis utsålt och Djurgården spanar efter flera prestigevärvningar. Vilka värvningar det blir till nästa säsong lär ni få läsa i Sillybloggen, men klart är att Djurgårdens fotbollslag kommer ta emot Norrköping den första maj.
Djurgårdens fotbollslag har gjort klart med flera profiler inför säsongen och man förväntar sig en massiv publikfest med flagghav och tifo i världsklass enligt dem själva. Klart är också att man kommer hylla deras futsalag som avancerat till SFL. I halvtid kommer man presenteras för fansen och ta emot publikens jubel.
Tränare David Bergqvist i Djurgården Futsal kommenterar:
– Det ska bli fantastiskt roligt och det känns hedrande att vår framfart i Division 1 under fjolåret uppmärksammas av DIF Fotboll. Vi ser fram emot en bra match och en trevlig eftermiddag, som tränare kommer jag försöka se om det finns några potentiella värvningar till futsalen på plan imorgon.
Vi får se, kanske får vi se ett par Djurgårdsspelare från fotbollslaget även i futsallaget?
Inter gjorde en sublim match i Kazakstan och regerar i Europa igen, för första gången på åtta år. Det stora målet för säsongen är nu ett faktum. En imponerande kollektiv prestation av laget bidrog till att man besegra ett bra lag som det portugisiska Sporting.
Herrero i Inters målet började jobba tidigt i matchen, redan efter 90 sekunder var Sporting mycket offensiva. Inter Movistar svarade med en frispark från Rafael. Gradvis tog Inter kontroll över spelet och började skapa farliga chanser. Rivillos hade en tydlig chans efter en frispark men Fortino räddade sitt Sporting på mållinjen.
Gadeia öppnade målfesten sex minuter in i matchen. Brassen avslutade efter en mycket bra passning av Humberto. Sex minuter och rättvis ledning för spanjorerna. Sporting CP svarade genom Merlim med ett skott i stolpen.
Ett mycket bra Inter Movistar dominerade den första halvleken. Portugiserna fick fem fouls med 6:40 kvar av första halvlek. Diogo hade en klar möjlighet att kvittera matchen men misslyckades. Istället utökade Lolo för sitt Inter efter 15 minuter. Ett sensationellt kollektivspel av Inter Movistar avslutades med ett bra skott mot den första stolpen av målvakten Marcão.
Inter Movistar fortsatte lika bra även i andra halvleken. Rafael gjorde det tredje målet på frispark. Stormen mot Sportingsmålet fortsatte och Rivillos överlistade Andre Sousa med ett riktigt snyggt skott efter 24 spelade minuter. Sporting satsade på jokerspel, men Rivillos satte femman från egen planhalva.
Ricardinho tog också nytta av ett misstag på motståndarnas jokerspel, med en yttersida vilket betydde 6-0 för Inter Movistar. Total extas i Almaty Arena, Kazakstan. Portugisen Ricardinho stängde matchen efter Inters sjunde mål.
Inter Movistar är Europamästare igen, deras femte europeiska titel varav fyra är från UEFA Futsal Cup.
Ricardinho med sina fyra mål vinner skytteligan och fortsätter att skriva historia. Han banar nu vägen för sig själv till tronen, som just nu innehas av Falcao. Snart lär den historiska brasilianare få sällskap på toppen…
Matchfakta:
UEFA Futsal Cup
Almaty Arena, Kazakstan.
6345 Åskådare.
Sporting CP:
Startuppställning:
Marcao(MV)
Paulinho
Joao Matos
Leo
Cavinato
Ersättare: Merlim, Caio, Fortino, Diogo, Dieguinho, Anilton Varela, Edgar Varela.
Movistar Inter:
Startuppställning: Herrero (MV)
Ortiz
Humberto
Ricardinho
Rafael
Ja, Valborg denna söndag samt första maj på efterföljande måndag. Kan man strejka för att det är så långt till nästa futsalsäsong? Jag börjar redan få abstinens och då har det knappt gått två månader sedan Lindahl och IFK Uddevalla stod som vinnare.
Som vi kunde berätta i torsdags genomförs en hel del förändringar till nästa säsong. Kvartsfinaler införs för herrarna samt att finalen spelas som ett enkelmöte hos det högst rankade laget. Definitivt ett steg i rätt riktning, klubbarna har länge skrikit för fler matcher. Fler matcher ger förhoppningsvis mer intäkter och förlänger säsongen. Intresset borde därmed också öka, men vi kan inte slappna av och luta oss tillbaka. Nu måste vi accelerera ytterligare.
Om vi leker med tanken att dessa förändringar hade trätt i kraft förra året hade följande lag från norra serien gått vidare till slutspel: Örebro FC, Örebro SK, Norrköping FK och Falcao FC. I södra hade det varit IFK Uddevalla, Borås AIK, Malmö City FC och Skoftebyns IF. Lag 1 i respektive liga skulle ställas mot lag 4 i andra ligan, således blir det lag 2 mot lag 3. Matcherna hade då sett ut som följande:
Lag 1 mot lag 4
Örebro FC – Skoftebyns IF
IFK Uddevalla – Falcao FC
Lag 2 mot lag 3 Örebro SK – Malmö City FC
Borås AIK – Norrköping FK
Om jag gör en liten snabb analys tror jag inte utfallet hade blivit annorlunda, jag tror de högst rankade lagen hade tagit respektive matchserie. Uddevalla kändes som det starkaste laget i år, det mest kompletta och hade nog sprungit över vilket motstånd som helst.
Det som oroar mig här är att det inte skall dyka upp folk. Falcao snittade 55 åskådare under säsongen på sina matcher, Norrköping 98 och Malmö 84. Hur roligt och hur seriöst känns det? Tar vi Falcao som varit bra historiskt håller man bra mycket bättre klass på planen än vad man har på läktaren. Samma sak med Malmö och Norrköping, man måste kunna locka folk.
På samma sätt som lagen jobbar på att utveckla spelet och individerna måste de börja jobba på sin marknadsföring. Jag tycker vi skall kunna kräva minst tresiffrigt antal åskådare på matcherna, det är trots allt högsta serien vi snackar om. Skoftebyn lockar 641 i snitt, Örebro SK 594. Två bra exempel som lagen borde kunna lära från.
Storlaget IFK Göteborg, som har ett tungt namn och skickliga spelare lockade 239 åskådare, medan Torslanda lockade 267. Skämskudde för IFK Göteborg som ofta pratar om att man är bäst i Götet och har en mäktig historia, både i fotboll och futsal. Är man så bra som IFK Göteborg har varit, och förhoppningsvis blir nästa år (man hade lite av ett mellanår i år), skall man locka mer publik.
Skövde United som spelar i nationalarenan har mer eko än publik, med ett snitt på 115.
Jag vill inte vara taskig, elak eller dum. Jag är ganska övertygad om att de flesta föreningarna gör sitt bästa för att få så mycket folk till matcherna, samtidigt som man slåss med ekonomi, halltider och spelare. Det är inte så att vi stoppar folk utanför hallen och inte låter dem komma in.
Jag tycker bara det är så tråkigt att vår fantastiska sport, med alla eldsjälar, alla duktigare spelare och halvdana reportrar förtjänar mer. Malmö City som kom trea (!) i SFL Södra förtjänar mer än 84 personer på läktaren.
Vi får inget gratis. Det ligger mycket slit bakom varje framgång. Det är därför vi inte kan tro att förbundet eller någon annan skall lösa alla problemen.
Ja, kvartsfinaler är ett sätt att höja statusen på sporten. Men supportrar kommer inte välla in till hallarna för att se futsal bara för att vi får kvartsfinaler.
Jag kommer ihåg att Gudrun Schyman sade en ganska rolig sak, när hon fick frågan om hennes parti Feministiskt Initiativ skulle kunna nå 4%-spärren in till riksdagen.
– Det räcker att alla våra väljare tar med sig tio kompisar till vallokalen som röstar på oss.
Något jag märkt när jag pratar med folk inom futsalkretsen är att när man väl introducerar någon till sporten brukar de bli fasta. Om alla som går på Malmö tar med sig en kompis till matchen skulle man haft lika många åskådare som Täfteå till exempel. Tar de i sin tur med sig en kompis, eller kanske flera, så ökar vi mer och mer.
Bjud in skolklasser, sätt upp lappar på arbetsplatser, offentliga platser och i skolor. Var aktiv på sociala medier och försök att synas och höras så mycket som möjligt. Bygg bra evenemang så att folk återkommer.
Mars är slut sedan länge, nu är vi inne i den sista helgen i april och på måndag är det som bekant 1 maj, ny månad, röd vimplar och allt vad det innebär. I helgen är det också finalspelet för UEFA Futsal Cup som gäller, men efter det är så gott som hela den europeiska futsalsäsongen (med några undantag) över för den här gången.
Nu är det vår (nåja…) och de flesta torde vara glada, men inte för oss som älskar futsal. För oss som ägnar stora delar av vår vakna tid åt denna sport är detta givetvis tråkigt, speciellt här i Sverige där vi antagligen har världens längsta uppehåll mellan säsongerna. Från mars till november. För vissa lag till och med från februari. Det är en lång väntan och även om säsongen på kontinenten drar igång tidigare på hösten är det ändå ett långsamt tickande på den där klockan. Tristess.
Därför blir jag extravarm i tränarhjärtat när jag läser denna nyhet som Futsalmagasinet kunde avslöja tidigare i veckan om FC Rosengårds försäsongssatsning: Försäsong i april – en verklighet för Rosengård
* * * * *
Så som jag ser det gör FC Rosengård det som BORDE vara en självklarhet för alla genuina futsallag, men som icke desto mindre ofta ignoreras. Vi må ha ett av de längsta säsongsuppehållen, men det innebär ju också att vi har fantastiska möjligheter att verkligen bygga för framtiden.
Jag pratade med en tränarkollega i veckan som ansvarar för ett division 1-lag som siktar på att ta klivet upp till SFL kommande säsong. När jag frågade honom när försäsongsträningen skulle sätta igång fick jag mer eller mindre en chock – De skulle inte börja träna förrän i oktober, cirka en månad en innan seriepremiären. Minimalt med förberedelser och detta var ändå ett lag som satsade på att gå upp i högsta ligan.
När jag bemötte honom med detta ryckte han på axlarna och svarade med en suck: ”Men Johan, jag har inga spelare att träna innan dess. Alla håller på med fotbollen”.
* * * * *
Läget för min kollega är ingalunda unik. Merparten av alla futsallag i Sverige har inte tillgång till sina spelare förrän en bra bit in på hösten då de dessförinnan ägnar sig åt fotbollssäsongen. Det går att ha delade meningar om den saken, att spelare som tävlar på högsta nivån i futsal-Sverige kombinerar detta med att spela fotboll, men icke desto mindre en verklighet som vi behöver förändra.
Örebro SK ville göra något åt detta och när Mikko Seppälä och Victor Huerta förlängde sina kontrakt tidigare i våras var det med inriktningen att alla deras spelare skulle prioritera futsalen framför fotbollen. Också helt rätt väg att gå, i alla fall om de spelar i SFL.
De finns dem som hävdar att spelarna ändå ”behåller flåset” om de spelar fotboll under sommarhalvåret och att de gagnar dem när de sedan spelar futsal på vintern. Det må förvisso vara sant att futsal, precis som fotboll, är en intermittent sport, men rörelseschemat skiljer sig ändå åt. Det är bra många fler explosiva löpningar i futsal, fler ryck och inte i närheten av lika mycket joggande eller att stå still på stället. Futsal är betydligt mer tempofyllt än så, vilket innebär att fotbollsträningen inte till fullo kan ersätta den specifika träningen för futsal.
Lägg därtill att taktiken, formationerna, arbetsmetoderna, underlaget, reglerna och en hel del andra punkter skiljer sig från fotbollen så inser du snabbt att det inte går att ersätta den specifika futsalträningen med att spela fotboll på sommarhalvåret.
Fotbollen är ett komplement, men går inte att ersätta futsalen med. Och vice versa.
Punkt och därmed basta!
* * * * *
Nu finns det risk att jag bara talar för mig själv, men som tränare vill jag kunna förbereda mitt lag på bästa sätt genom att ha mycket tid. Dels vill jag träna frekvent på en vecklig basis, tre gånger i veckan med en hög spelarnärvaro är på något sätt ett minimum för att kunna sätta en spelidé i grunden, men dels vill jag också ha gott om tid på mig under försäsongen för att verkligen sätta grundspelet. Att då börja försäsongen i oktober, och då bara träna två gånger i veckan som jag vet att många SFL-lag gör, är därmed inte i närheten av dessa förutsättningar.
Medvetenheten om detta har börjat sprida sig, vilket inte minst FC Rosengård visar. Förutom det uppenbara, att du får mer tid på dig att förbereda dig inför kommande säsong, så är det lättare att få tag på bra halltider under april / maj / juni. Det bör antagligen vara billigare också än det är under högsäsong, så varför följer inte fler FC Rosengårds exempel?
Hade jag haft huvudansvaret för ett SFL-lag (vilket kanske sker i en snar framtid, vem vet?) hade jag i en maximalt förberedd värld förberett försäsongen så här:
MARS – Utvärdering av säsong med spelare och ledare. Träningsledigt i ett par veckor.
APRIL & MAJ – Försäsongsträning startar. Sätta grunder i spelidé. Värva eventuella spelare / ledare. Planera träningsmatcher, tävlingssäsong etc. Ha gärna någon match / turnering inbokad dessa månader så att spelarna har något att ”gå i gång på”.
JUNI – Träna på framtill midsommar. Ge spelarna individuella träningsplaner så att de håller sig fräscha under ledigheten (behöver inte vara hårdträning, men tillräckligt för att inte börja på noll senare). Att inte träna under sommaren och ha en bedräglig kosthållning är inte OK!
Slutet på JULI – Försäsongsträning del 2. Eventuellt fystest för att utvärdera spelarnas träning under sommaren. Spelarna samlas igen. Nu bör truppen vara spikad med undantag för 1-2 spelare som kanske värvas in som spetskompetens. Riktlinjerna för säsongen tas upp, likaså målsättning.
AUGUSTI – OKTOBER – Försäsongen fortsätter att trappas upp. Varva tränadet med mycket matcher och cuper, så att spelarna får spela ihop sig. Du har också chansen att utvärdera laget, komma med förändringar om det behövs och finjustera bygget.
NOVEMBER – Tävlingssäsongen startar!
* * * * *
Observera att ovan är en mall som går att modifiera i, men som jag tycker att alla seriösa futsallag i någon form bör applicera i Sverige, i alla fall i SFL.
Det viktiga nycklarna här är att ha spelare som prioriterar sin futsal och har fotbollen som komplement, inte tvärtom, samt att inse att nästa säsong startar i exakt samma ögonblick som den förra säsongen tar slut. Den inleds inte en månad innan premiären, utan flera månader innan dess.
Jag vill också poängtera att försäsong för mig inte handlar om att lyfta vikter och annat skrot på ett gym. När vi bara tränar tre gånger i veckan med boll (och i vissa fall mindre än så, även på SFL-nivå) vill vi inte lägga den tiden på gym. Integrera istället ren fysträning i den vanliga träningen (plankan, höftlyft och annat funkar utmärkt att ha i en inomhushall ihop med matchspel). Tänk att det skall vara lite och ofta, inte sällan och mycket.
* * * * *
Innan jag får hatmail – Observera att detta är vad jag hade gjort i en maximal värld. Jag är fullt medveten om att vi i futsal-Sverige har en bit dit och att vi har utmaningar att tampas med.
Men vi måste börja någonstans, så varför inte här?
Ribban måste höjas om sporten skall utvecklas i Sverige, det är en självklarhet.
* * * * *
Är du tränare för ett SFL-lag?
Vad väntar du på?
Sätt igång och börja planera er försäsong redan nu och kör igång träningarna!
De som är mest och bäst förberedda brukar i regel ha en fördel när tävlingssäsongen sätter igång…
Johan Solinger är en utbildad futsaltränare från Göteborg som för tillfället är klubblös. Han har läst tränarskap och ledarskap på Halmstad Högskola och innehar även ett UEFA A-diplom på fotbollssidan. Han är även nyckelinstruktör på Göteborgs Fotbollsförbund där han bland annat håller i talangträningar för futsalsspelare.
Om du har några synpunkter eller tips eller vill komma i kontakt med Johan kan du kontakta honom via e-post på [email protected]
Du kan också följa honom på Twitter under namnet @johansolinger alternativt hans officiella hemsida www.johansolinger.com
Christoffer Hagsell, 24 år och målvakt spelar fotboll i IFK Lidingö som ligger i Division 2. Han beskrivs som en atletisk målvakt som spelat ungdomsfotboll i både Malmö FF och IFK Norrköping. För nuvarande studerar han på Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm (GIH).
För att inte gjort en enda minut i SFL har han nog fler meriter än många debutanter, med tre guldmedaljer från skol-SM i futsal. Kanske inte säger så mycket, men det visar i alla fall att han har lite erfarenheter och kunskaper. Två guld vann han med Jönsbergska Idrottsskolan och en med De Geer-gymnasiet.
Tränare David Bergqvist skall vara mycket nöjd med värvningen och säger följande till Futsalmagasinet:
– Vi är så nöjda med den här lösningen. Hagsell är en perfekt pjäs i vår trupp. För oss är det viktigt att vi värvar spelare som både har kvalité och karaktär. Så jag är extremt nöjd med att Hagsell valde Djurgården!
Christoffer Hagsell i en kommentar till Djurgårdens hemsida:
– Jag ser fram emot att representera Djurgården i SFL, det ska bli kul som nykomlingar att spela i högstaligan. Som en något oprövad futsalmålvakt vill jag hjälpa Djurgården att hamna så högt som möjligt i tabellen under det första året i SFL. Jag kommer kunna bidra med bra fötter, spelförståelse och ett positivt snack.
Djurgården har sedan innan målvakterna Christopher Krounis Guerrero och Nicklas Jöbring i truppen.
I tider då den futsalintresserade kanske blivit uppslukad i fotboll byggs det för fullt bakom kulisserna. Planeringen hos många klubbar började redan innan säsongen var slut, och många vill ha ett par tuffa frågor klara innan semestern.
Tränarbiten är en sådan, där Futsalmagasinet redan har bekräftat flertalet förlängningar och nyförvärv av tränare. De flesta lagen har, än så länge, valt att förlänga med sina tränare. Hur ser det då ut i SFL? Vilka blir tränare i vilket lag?
I denna artikel får ni en ordentlig genomgång av de tränare som redan är klara för sina klubbar samt de som kan komma att ta över.
Observera att det som är fetmarkerat är de tränare som är klara, de tränare som är markerade med kursivt är således endast spekulation från min sida.
SFL Södra:
Borås AIK: Petter Florentin
Petter Florentin. Foto: Krister Melin.
Borås förvånade nog många med sin frejdiga offensiv som ledde till ett silver. Petter Florentin, som gjorde sin första säsong som tränare för laget i staden där det alltid regnar, bör vara given här. Nu kan det vara så att det finns andra saker som hindrar. Med största sannolikhet kommer vi se Florentin i träningsoverallen även i framtiden, om han nu inte fortsätter med kavajen han körde i slutspelet.
Borås AIK i en kommentar till Futsalmagasinet:
– Ingenting är klart, men självklart är vi nöjda med Petter och för diskussioner.
GAIS är tillbaka i futsalens finrummen efter en säsong i Division 1. Dessutom är man ensamma nykomlingar i SFL Södra då Skövde klarade kvalet mot Lidköping. Även om det mesta om GAIS hittills handlat om incidenten med IFK Göteborg i derbyt förra säsongen finns det potentiell. Patrik Persson har under säsongen axlat ett manskap individuella spelare och försökt att forma dem till ett kollektiv. Den resan kommer han nu fortsätta.
IFK Göteborgs säsong är dessvärre kanske inte det ljusaste kapitlet i deras historia, även om det fanns ljusglimtar. Klubben satsar givetvis tillbaka dit man var förra säsongen, guld och Europaspel. För att göra detta kommer man med stor sannolik värva en ny spansk tränare, med smeknamn Willy. Kanske kan han föra dem till nya guld?
Skulle inte förvärvet gå i hamn finns alltid intressanta namn i en comebackande Lars Ternström, en Nicklas Asp som lägger skorna på hyllan eller Mathias Etéus som även anförtror sig tränaruppdraget. Jag har dock svårt att se ovan nämnda personer göra detta, utan min hetaste gissning om inte Willy blir klar är en spelande tränare vid namn Nicklas Asp.
IFK Uddevalla: Mikael Alfredsson
Mikael Alfredsson. Foto: Håkan Fredriksson, Carpi.
Uddevalla vann sitt efterlängtade guld och lär väl inte ha något att klaga över vad gäller Alfredsson. Mycket av det taktiska i laget sköts av spelarna Angelo Vega och Hector Maravilla, men jag tror inte de kommer vilja ta på sig kavajen riktigt än.
Mikael hörs ordentligt på matcherna och tar ofta mycket av de sysslorna som kanske inte alltid rör spelet, något som frigör Vega och Maravilla att fokusera på detta.
Malmö City FC: Kristian Legiec
Landslaget och Malmö Citys stjärna Kristian Legiec. Foto: Skåneposten
Malmö har haft landslagsspelaren Kristian Legiec som spelande tränare under säsongen. Det såg ganska mörkt ut för dem i början av säsongen, men man kom ordentligt efter jul och slutade på en tredjeplats i SFL Södra. Det finns säkert ambitioner att hitta en tränare för att frigöra Legiec, så han kan fokusera på sitt spel, men tränare växer inte direkt på träd. Jag tror Kristian kommer få fortsätta som spelande tränare ett tag till i Malmö.
Malmö i en kommentar till Futsalmagasinet:
– För nuvarande har vi ingen tränare kontrakterad på herrsidan, och vi har inte riktigt bestämt oss för hur vi vill att tränarstaben skall se ut nästa säsong. Däremot kommer vårt nystartade damlag att ha en spanjor som har enormt lång futsalerfarenhet som huvudtränare. Vårt U16-lag kommer att ha två tränare som är fanatiska futsalnördar som tränare med damlagstränaren som inspiration/kunskapsbank.
Skoftebyns IF: Christoffer Lundh
Christoffer var under säsongen delvis skadad och tog därför ett stort ansvar på tränarbänken. Skoftebyn, som har ordentligt tryck på sina matcher och även är välkända som ett välskött futsallag har alla möjligheter att kunna ta ”nästa” kliv. En slutspelsplats lär vara målet och som futsalansvarig tror jag att Christoffer Lundh kommer axla ansvaret som tränare, möjligtvis som spelande.
Skövde United: Charbel Abraham
Foto: Adam Ihse.
Skövde klarade sig kvar i SFL efter kvaldramat mot Lidköping. Många hade räknat ut laget, men ser man till det spelarmaterialet man hade i kvalet känns det som att man har i SFL att göra. Frågan är om man får ekonomin att gå ihop, ingen förening (Skövde AIK & IFK Skövde) står bakom dem och Nationalarenan ekar oftast tomt. Båda fotbollsklubbarna i staden har haft futsallag, frågan är om man vill ta upp det igen.
Charbel Abraham, före detta förbundskapten, var med i kvalet och spelade för Skövde. Jag tror att han kan axla ett tränaransvar till nästa säsong. Tydliga band till klubben, tidigare erfarenhet som tränare samt det faktum att han är fotbollstränare i staden gör att jag tror att vi får se en comeback på ”futsaltränarbänken” nästa säsong.
Torslanda IK har ambitioner, det gjorde man klart redan innan denna säsongen. Fredrik Augustin är hjärtat i föreningen som pumpar ut futsal till stora och små. Sedan tidigare står det klart att han kommer fortsätta träna Torslanda även nästa säsong, och det var väl kanske inte någon direkt kioskvältare.
Fredrik brinner för futsal och Torslanda, något som gör att han kommer att fortsätta tills han inte kan stå på sina ben. Frågan är om vi får se honom som spelande tränare eller bara tränare nästa säsong?
SFL Norra:
Djurgården IF: David Bergqvist
David Bergqvist hade nog den mest intressanta resan upp till SFL av alla tränare. Bortamatchen mot Jokkmokk lockade så mycket folk att man fick öppna upp det lokala museet för att alla skulle kunna se. Efter en ganska enkel resa till högstaligan tar man nu nya tag och planerar för fullt. En sak som redan är klar är att David Bergqvist kommer få fortsätta sitt arbete även nästa säsong.
Falcao FC: Alli Darwich
Falcao var för många förhandstippade på att ta en av slutspelsplatserna i SFL Norra, något som de båda Örebrolagen tog istället. Laget har tappat ett par spelare till Hammarby, men det finns fortfarande mycket kompetens kvar. Alli Darwich lär fortsätta som tränare för Falcao om inget oväntat händer.
Hammarby utgör med kollegorna Djurgården, Falcao och Nacka halva SFL Norra. Tillsammans med Djurgården tillhör man hälften av Stockholmslagen som delar namn med en allsvensk toppklubb. Man är däremot ensam på toppen i Stockholm vad gäller publik, något man lär vilja förstärka ytterligare.
Michel Basberber har, precis som många andra tränare, fått stå i träningsoverallen ofta för att kunna förstärka på planen. Nästa säsong skall han fokusera mer på coachningen och då lär det väl bli kavaj istället, där han får ta upp kampen med Mikko Seppälä och Victor Huerta om att vara den mest välklädda.
KFUM Linköping: Kim Gama
Linköping kom visserligen trea i publikligan i SFL Norra (264), men kom också tredje sist i serien. Två spelare kom också högt upp i skytteligan, både Amanj Baqay och Blend Ali Osman slutade på elva mål vardera.
I början av året, efter nio spelade matcher, låg man sist i Norra ligan men lyckades klättra sig uppåt och undvika kval. Kim Gama leder laget och det tror jag han får fortsätta att göra.
Nacka Juniors FF: Alejandro Fernandez
Nacka kämpade på i botten också, men lyckades under de senare omgångarna säkra sin plats i SFL Norra.
Ännu ett Stockholmslag, ett lag som inte heller har en större förening i ryggen. Även om man söker en större förening att samarbeta med tror jag de inblandade idag kommer att fortsätta. Alejandro Fernandez kommer med stor sannolikhet fortsätta leda laget, frågan kanske blir hur länge laget kommer heta Nacka?
Norrköping FK: Muffe Bajraktarevic
Mufad Bajraktarevic har denna säsong klätt sig med en skjorta/tröja och slips. Foto: Krister Melin
Norrköping var sånär en slutspelsplats och tyckte efter säsongens sista match mot Örebro SK, som man vann, att man vore vara i slutspel. Laget, som jobbat hårt med sina arrangemang och anses av många att ha de bästa webbsändningar, tar nu nya tag inför nästa säsong.
I en kommentar till Futsalmagasinet säger Muffe följande:
– Hos oss blir det inga förändringar vi jobbar vidare med projektet vi starta förra året.
Bajraktarevic fortsätter alltså som tränare även nästa säsong.
Leif Järnkvist. Foto: Krister Melin
Örebro FC: Leif Järnkvist
Örebro FC var sånär att slå ut Borås i semifinalen, men åkte ut på fler insläppta mål hemma. Tränare under säsongen har varit Christoffer Skoog, som så många andra har varit en flitig spelande tränare. Det har hörts rykten kring att man i ÖFC tycker att Skoog har mycket kvar att ge på planen, något som skulle tala för att allt-i-allon Leif Järnqvist, tidigare tränare i ÖSK, skulle ta över. Det är inte helt otänkbart att man fortsätter att köra Christoffer som spelande tränare
Ronny ”Pilen” Pettersson i en kommentar till Futsalmagasinet:
– I tränar och ledarstaben är vi till 90% säkra på namnen, däremot funderar vi som bäst på vilka roller varje person ska ha där. Vi har som vanligt även ambitioner att utveckla klubben, så inom sin tid så kommer det även någon/några nyheter där.
Mikko Seppälä och Victor Huerta. Bilden är ett montage. Foto: Krister Melin.
Som Futsalmagasinet avslöjade tidigt blev det ytterligare en säsong för duon Mikko Seppälä och Victor Huerta i Örebro SK. Den sistnämnda likställs nu med sin partner och båda kan nu titulera sig som tränare.
Många lag har svårt att hitta en tränare till sin förening, då det är mycket jobb, men här har alltså ordförande Johan Ivhall lyckats hitta två. Under säsongen hoppade man in, mitt i hetluften och lyckades ta ÖSK till semifinal, där man åkte ut mot guldvinnande Uddevalla. Det blir spännande att se vad Seppälä och Huerta kan åstadkomma, nu när de har lite tid att planera.
Matchen började med ett väldig anfallsvilligt Sporting som satte bra press på Ugra. Med fördelen att ha ”fem utespelare” vid anfallslägen tack vore målvakten Marcãos jokerspel, skapade Sporting ett par vassa chanser som Ugrasförsvaret hanterade galant.
Ugra med en alltid farlig Eder Lima skapade också några målchanser men det var Sporting som dominerade matchen i sin helhet.
Det första målet kom i den andra halvleken efter fyra spelade minuter när Merlin dribblade bort sin markering på den vänstra kanten. Ett hård skott rak mellan benen överlistade Zviad Kupatadze i Ugrasmålet.
Ugra ville svara på Sportings öppningsmål, istället träffade Diogo stolpen innan Sporting satte andra målet för kvällen, med sex minuter kvar i matchen. Caio tar en retur vid egen planhalva, passar bollen djupt mot den högra hörnan till Diogo som sedan lägger bollen in i mitten framför Ugrasmålvakten, så Dieguinho får öppet mål. En chans han inte missar.
Ugras reduceringsmål gjordes av Vladislav Shayakhmetov med mindre än två minuter kvar av matchen. Ett hårt skott från distans tog sig förbi Marcão efter att bollen hade tagit på Caio. En väldigt sen reducering för Ugra som fick uppleva deras första förlust i turneringen efter tolv matcher.
Den första halvleken slutade med ”hemmalaget” Kairat i ledning efter att Igor avslutade en kontring med fyra minuter kvar att spela i halvleken.
I den andra halvleken var det Inter som dominerade och Kairatspelarna drog på sig många frisparkar vilket gav utdelning för Inter. Redan i minut två i andra halvleken, kunde man kvittera matchen efter en välhanterad straff av Ricardho.
Matchen fortsatte att bjuda på underhållning. Båda lagen spelade för vinst, ingen ville gå till förlängning. Ett väldigt sent mål av lagkaptenen Ortiz med knappa minuten kvar att spela såg till att Inter kunde ta sig till en efterlängtad final, där man ställs mot Sporting CP.
Det vankas UEFA Futsal Cup (inom snar framtid UEFA Futsal Champions League) i Almaty, Kazakstan. Med cirka 1,3 miljoner invånare i staden får vi hoppas att Almaty Arena, med plats för 12 000 åskådare blir fullsatt.
De som gör upp om den finaste titeln ett klubblag kan få är fyra välmeriterade lag, där alla har varit i denna situationen förut. Här kommer lite information om lagen du kan ha i baktanke när du ser matcherna.
Inter FS (Spanien)
Finalister (sedan 2007): 4 (2007, 2009, 2010, 2016) Bästa prestation: Segrare 2004, 2006, 2009 Elite Round: Vinnare Grupp C (EP Chrudim 2-0, Ekonomac Kragujavec 8-1, Brezje Maribor 3-1) Bästa målskyttar: Borja, David Pazon, Pola, Ricardinho (2) Nyckelspelare: Ortiz, Ricardinho, Pola, Herrero
De trefaldiga Europeiska mästarna Inter förlorade mot Dynamo i sista minuten, i första moderna version av UEFA Futsal Cup 2007. Sedan dess har man varit i tre finaler, man vann 2009, förlorade mot Benfica året efter och nu senaste förlust mot Ugra. Spanjorerna är tillbaka och sugna på guld. Man har förstärkt laget med brasilianaren Bruno Taffy medan Ricardinho, likt ett fint vin, åldras värdigt. Man toppade spanska ligan för fjärde året i år och följer gärna upp det med ett Europaguld.
Kairat Almaty (Kazakstan)
Finalister (sedan 2007): 6 (2008, 2009, 2011, 2013, 2014, 2015)
Bästa prestation: Segrare 2013, 2015
Elite Round: Vinnare Grupp A (Real Rieti 3-2, Feniks 6-0, Nikars Riga 4-1)
Bästa målskytt: Divanei (7)
Nyckelspelare: Higuita, Divanei, Douglas
Eliminerade av Ugra i Elite Round förra året.
Kairat är semifinal för sjätte gången sedan 2006. Många i laget är välkända från föregående segrar, så väl som Kazakstans debut i UEFA Futsal EURO 2016-semifinaler. Båda lagen har samma tränare, nämligen Cacau. Målvakten Higuitas förmåga att spela joker är mycket bra och ger Almaty ytterligare en dimension i spelet. Nyligen vann man sin 14:e (!) Kazakstanska titel.
Sporting CP (Portugal)
Finalister (sedan 2007): 3 (2011, 2012, 2015)
Bästa prestation: Runners-up 2011 Main Round: Vinnare Grupp 5 (Centar Sarajevo 7-1, Halle-Gooikj 5-1, Real Rieti 4-0) Elite Round: Vinnare Grupp D (Győr 4-1, City’US Târgu Mureş 16-1, FC Dynamo 3-3)
Bästa målskytt: Diogo (8)
Nyckelspelare: Alex Merlim, Diogo, Fortino, Matos, Pacheco
Enda klubben att nå finalerna utan att ha blivit seedad i Elite Round. Sporting är otroligt starka hemma. Det är nämligen på hemmaplan Pavilhão Multiusos Odivelas som man slog Murcia 2010/11, Inter 2014/15 och tog igen ett tremålsunderläge till 5-5 mot Iberia Star Tbilisi 2011/12. I år stod FC Dynamo som motståndare i den avgörande matchen i Elite Round på Odivelas, där man gick vidare på målskillnad. Nu vill man givetvis vinna sin första UEFA Futsal Cup, för att kunna visa lokalrivalen Benfica vilka som är bäst.
Ugra Yugorsk (Ryssland)
Finalister (sedan 2007): 1 (2016)
Bästa prestation: Segrare 2016
Elite Round: Vinnare Grupp B (Hamburg Panthers 4-0, Araz Naxçivan 4-0, Nacional Zagreb 5-1)
Bästa målskytt: Eder Lima (3)
Nyckelspelare: Vladislav Shayakhmetov, Caio, Eder Lima
Laget från centrala Ryssland vann sin första ligatitel 2015 efter segern mot Dynamo och fick därefter en Europaplats för fösta gången. I sin Europadebut, där man slog ut Kairat i Elite Round, stod man för en stor skräll när man vann över Inter i Guadalajara. På sina elva Europamatcher har man vunnit varenda match på fulltid, förutom mot Benfica i semifinalen där det behövdes straffar för att avgöra. Man har gjort 65 mål, där Eder Lima stått för 16.
Vi bjuder på kakor! Om du tycker det är ok, klickar du bara på "Acceptera alla". Du kan såklart välja vilken typ av kakor du vill ha genom att klicka på "Inställningar".
